ur den allmänna inbillningen att menniskan har en fri vilja, ehuru väl hon i sjelfva verket handlar med samma nödvändighet som en död maskin. På samma sätt har man ock ledt sig till tanken på en från naturen skild Gud genom att på det absoluta väsendet öfverflytta likheter från menniskans själslif, hvartill kommit längtan efter en underbar hjelp. -- Genom insigt i naturens verkliga lagar och genom att göra dessa till rättesnöre för sitt handlingssätt samt stäfja sina lidelser blir det menniskan möjligt att vinna sitt högsta goda, lycksaligheten. Medlen dertill äro i hufvudsak fysiska. Psykologer och läkare äro ock derför, enligt H., de, som bäst äro i stånd att förhjelpa menskligheten till dygd och lycksalighet. H:s förnämsta skrifter äro Le christianisme dévoilé, ou examen des principes et des effets de la religion chrétienne (1767), La contagion sacrée, ou histoire naturelle de la superstition (1768), Système de la nature, ou des lois dit monde physique et du monde moral (1770; ny uppl. 1821--22), som innehåller kärnpunkten af H:s filosofiska system, Le bon sens, ou, idées naturelles opposées aux idées surnaturelles (1772), Le système social, ou principes naturels de la morale et de la politique (1773), L'éthocratie, ou le gouvernement fondé sur la morale (1776) samt La morale universelle (1776; ny uppl. 1820). L. H. Å. 1. Holbein, Hans. den äldre, hufvudmannen för den i måleriets historia berömda familjen Holbein, var son af en garfvare och föddes i Augsburg, sannolikt 1460 eller något senare. Sina första studier gjorde han med Martin Schongauer till förebild, hvarjämte hos honom skönjes äfven ett flandriskt inflytande, dels i hans tidigaste porträttbilder, dels i det lugn och den måtta, som utmärkte hans äldsta kompositioner. Så är förhållandet i hans bevisligen tidigaste arbeten, fyra bilder i Augsburgs domkyrka från 1493, med gripande och naivt innehåll, samt äfven i flere småbilder med madonnan och barnet, hvilka särskildt påminna om flandrisk teknik. Men detta inflytande undanträngdes snart af Schongauers stil i flere stora följder af passionsbilder, t. ex. den i dominikankyrkan i Frankfurt a. M., utgörande sju taflor (1502), m. fl. I dem återfinner man förebildens våldsamma skildring af förloppet och fula typer hos det åskådande folket, men derjämte stundom vackra detaljer och alltid en slående förmåga i individualisering och karakteristik, hvarförutom färgen är harmonisk, glad och lysande. Flere bilder i Augsburgs galleri visa samma riktning, men ock ett afgjordt framåtskridande till en friare, mera modern stil. -- Med år 1508 inträdde en ändring i H:s framställningssätt. Han lemnade sina gamla typer och öfvergick till en bredare, mera storvulen realism i det nya århundradets anda, hvarjämte han gjorde bekantskap med renaissancens arkitektur och ornamentik, hvilka han med fullt medvetande anbragte i sina nya verk. Han var då omkr. femtio år gammal, men hängaf sig med ungdomsfriska känslor åt den nya stilen, som äfven visade sig i hans formgifning och modellering. Utom ett vackert altarverk i Augsburg, bland hvars bilder märkes Den hel. Anna med madonnan och barnet (1512), samt ett manligt porträtt i Darmstadt (1515) räknas till denna period mästarens förnämsta verk: Sebastian-altaret (i Münchens galleri), med S. Barbara och S. Elisabet på dörrarnas insidor, ypperliga figurer, i synnerhet den sistnämnda, som är utmärkt af en verkligt kunglig storhet och adel. Till samma tid hör äfven Lifvets brunn (nu hos konung Ferdinand i Lissabon), med härliga qvinnofigurer kring madonnan och stolt renaissance-arkitektur i vackert landskap (1519). Denna målning, som förr ansetts vara ett ungdomsarbete af den yngre Holbein, är mästarens sista kända verk. Lika stor som i dessa kyrkobilder var H. äfven i sina handteckningar, mest bestående i skissboksblad, i hvilka han lägger i dagen sin förmåga att uppfatta olika karakterer med den största liflighet och de enklaste medel. En sådan skissbok från 1502 finnes i Basel, men de flesta bladen från hans mogenhetstid förvaras i Berlins kopparstickssamling. Genom enkel behandling och individuel uppfattning förebådar han i dessa teckningar med silfverstift och penna sin store son. -- År 1517 måste H. för ledsamma ekonomiska omständigheter lemna sin fädernestad och flyttade då till Elsass. I Augsburgs "Handwerkerbuch der maler" uppgifves han hafva dött 1524. H:s broder, målaren Sigmund H. (d. 1540), lemnade Augsburg 1518 och flyttade till Bern, der han blef en ansedd och förmögen man. Inga verk af hans hand äro kända. -- H:s söner, Ambrosius H. (födelseår och dödsår okända) och Hans H. d. y. (se nästa art.), lemnade Augsburg redan före fadern och flyttade till Basel. Den äldre af dem, Ambrosius, var ganska begåfvad och arbetade vid sidan af sin broder; men han måtte hafva dött tidigt, ty 1519 gå spåren efter honom förlorade. Han utmärkte sig mest genom sina teckningar, berömda för humor och lätt uppfinningsgåfva. De flesta af dem äro förvarade i Basels museum. C. R. N. 2. Holbein, Hans, kallad den yngre, den föregåendes son, en af den tyska målarekonstens störste mästare, föddes i Augsburg 1497 och utbildade sig till konstnär under inflytande af sin fader och Hans Burckmair. Redan tidigt började hans sjelfständiga verksamhet i Basel, der han vid unga år slagit sig ned. Från 1515 eger man i behåll af honom en i renaissance-stil tecknad boktitel och en, 1871 återfunnen, bordskifva, målad med humoristiska folklifsbilder. Från hans yngre år härstammar äfven ett mästerligt illustreradt exemplar af "Encomium moriae" (Dårskapens lof) af Erasmus Rotterdamus. (Boken finnes nu i Basels museum.) Sålunda kom H. genast i sin ungdom i beröring med humanismens förkämpar i Basel, boktryckaren Froben och skriftställaren Erasmus. Under de närmast följande åren utförde han en del porträtt af framstående personer, bland hvilka märkas borgmästaren Jakob Meyer och hans fru (nu i Basels museum),