der fåtaligt representerade whigpartiet. Han kunde mot den öfverväldigande majoriteten ingenting genomdrifva, men inlade protest på protest mot hennes mått och steg. Då Fox 1806 trädde i spetsen för ministèren, blef H. medlem af Privy council och fick jämte lord Auckland uppdrag att med amerikanska fullmäktige uppgöra det fördrag, hvars förkastande af presidenten Jefferson sedermera ledde till Englands krig med Amerika (1810--12). Efter Fox' död innehade H., från d. 15 Oktober 1806 till ministèrens upplösning 1807, det hemliga sigillet. Så länge whigs derefter voro uteslutna från styrelsen, understödde H. dem kraftigt. Både under denna tid och sedermera, när whigs 1830 återkommo till makten och H. blef kansler för hertigdömet Lancaster, skulle utan hans energiska medverkan antagligen många af de genomgripande åtgärder (valrättens utsträckning, katolikernas emancipation, afskaffandet af test- och korporationsakterna, Upphäfvandet af spanmålslagarna och slafhandelns undertryckande), hvilka utmärka Englands historia under förra hälften af 1800-talet, ej så hastigt genomdrifvits. Död 1840. H. var en god talare, men ännu bättre debattör, emedan han hastigt fattade och med lätthet blottade motståndarens svaga sidor. -- Hans bostad, Holland house, var föreningspunkten för ett valdt sällskap af statsmän, artister samt vetenskapens och literaturens idkare och vänner. Sjelf uppträdde han såsom författare med skrifterna The life and writings of Lope Felix de Vega Carpio (1807), Three comedies from the spanish (1808) och de efter hans död af hans son Henry Edward Fox, lord H., utgifna Foreign reminiscences (1850) och Memoirs of the Whig party during my time (1852--54). A. B. B. Holland, Josiah Gilbert, amerikansk skriftställare, f. 1819 i Belchertown, Massachusetts, studerade medicin och praktiserade några år såsom läkare i Springfield, men egnade sig sedermera åt literär verksamhet. Han ingick i redaktionen af "Springfield republican", der han publicerade sina första arbeten: History of western Massachusetts (1855) och romanen The bay path (1857). Der började han äfven, under psevdonymen Timothy Titcomb, skrifva en följd af bref och essays, som fingo en stor läsekrets. De första utkommo under titeln: Letters to the joung (1858; "Bref till ungdom och unga makar", 1874), hvarpå följde skaldestycket Bitter-Sweet (s. å.) m. fl. Vidare märkas dikterna Kathrina (1867) och The marble prophecy (1872) samt romanerna Miss Gilbert's career (1867), Arthur Bonnicastle (1873) och The mistress of the manse (1874). Efter hemkomsten från en till Europa företagen resa öfvertog han, 1870, utgifningen af Scribners "Monthly magazine". Hans Complete works utkommo 1873 i 10 bd. Holland, Wilhelm Ludwig, tysk språkforskare, född i Stuttgart 1822, blef 1847 docent och sedermera professor i Tübingen samt har offentliggjort ett stort antal arbeten i romansk och germansk filologi, bland hvilka märkas Crestien von Troies, eine literaturgeschichtliche untersuchung (1854) samt upplagor af "Schauspiele des herzogs Heinrich Julius von Braunschweig" (1855), "Buch der beispiele der alten weisen" (1860), "Li romans dou chevalier au lion von Crestien von Troies" (1862) och "Briefe der herzogin Elisabeth Charlotte von Orléans" (1865--75). Derjämte har han utgifvit en kritisk upplaga af Uhlands poetiska skrifter (1863, flere uppl.). Hollandsdiep, en af Maas' mynningsarmar, på gränsen mellan Syd-Holland och Nord-Brabant. Hollar, Wenceslaus, kopparstickare, f. i Prag 1607, död i London 1677, blef, då hans välmående familj genom slaget vid Prag (1620) bragtes till fattigdom, nödgad att öfvergifva studierna och kom i stället i kopparstickarelära hos Matthäus Merian i Frankfurt a. M. År 1636 var han i Köln och togs då i tjenst hos grefve Arundel, engelsk gesandt vid österrikiska hofvet, med hvilken han följde till London. H. blef der mycket använd, ehuru han lönades illa för sitt arbete. Efter ett äfventyrligt lif dog han i stor fattigdom. Af hans arbeten, som utmärka sig för ett eget manér med lätta och fria streck, må nämnas Regina Saba, efter Holbein, och Johannes döparens halshuggning, efter Elzheimer. C. R. N. Hollazius, David, tysk teolog, f. 1648, död 1713 såsom kyrkoherde i Jakobshagen (Pommern). Utom flere uppbyggelseskrifter utgaf han dogmatiska läro- och handböcker, som visserligen blott voro bearbetningar efter äldre arbeten, men genom sin tydlighet, reda och fullständighet samt sin strängt kyrkliga renlärighet vunno allmänt erkännande. Den förnämsta bland dessa var Examen theologicum universam theologiam complectens (1707). Holleschau (Tsjech. Holesov), stad i Mähren. 5,539 innev. (1880). Linne- och klädesväfverier. Hollola. 1. Härad af Tavastehus län, Finland, omfattar 7 socknar. Areal 3,487 qvkm. 37,458 innev. (1880). -- 2. Domsaga under Åbo hofrätt, delad i 4 tingslag. Areal 3,824 qvkm. 42,620 innev. (1880). -- 3. Prosteri af Borgå stift, bestående af 9 kyrkoförsamlingar. Areal och folkmängd desamma som domsagans. -- 4. Socken af förenamnda härad och domsaga. Areal 586 qvkm. Befolkningen, finsk, 7,837 pers. (1880). H. utgör ett imperielt pastorat af 1:sta kl. och hade i äldre tider en många gånger större utsträckning än nu. O. I. Holländerdybet, det östra och kortare inloppet till Köpenhamn, mellan Middelgrunden och grunden vid Saltholmen, har ett djup af 13--17,7 m. och en bredd af 1,100 till 1,300 m. E. Ebg. Holländeri (T. holländerei), eg. på holländskt sätt ordnadt mejeri; af holländare arrenderad ladugård; stamhjord af nötboskap. Holländska literaturen. En holländsk nationalliteratur uppkom först på 1100-talet, och de äldsta minnesmärkena af henne bestå i en rad riddaredikter, tillhörande hufvudsakligen den karolingiska och den britiska sagokretsen