Holmestad, socken i Skaraborgs län, Kinne härad. Arealen 4,113 har. 1,398 innev. (1881). Annex till Götene, Skara stift, Kinna kontrakt. Holmestrand, stad i Jarlsberg og Laurvigs amt i Norge, har ett särdeles naturskönt läge vid Kristianiafjorden, under en brant fjällvägg. Yppig växtlighet och härlig utsigt. 2,207 innev. (1875). Hufvudnäringar äro sjöfart och handel, förnämligast med skogsprodukter, som utskeppas till Holland. 1880 hade H. 40 fartyg, med 10,292 tons drägtighet och 341 mans besättning. För sina präktiga hafsbad besökes staden om sommaren af många resande. Sedan 1081 står H. genom jernväg (Jarlsbergs-banan) i förbindelse med Drammen och Kristiania, O. A. Ö. Holmfrid, dotter af Olof Skötkonung och en i krig tillfångatagen jarladotter från Vendland vid namn Edla, blef gift med norske jarlen Sven Håkansson. Th. W. Holmger, konung Knut långes son, var, enligt det i Statens historiska museum förvarade broderi, som legat öfver hans graf, "född af svearnas lysande konungastam" och tillhörde troligen på mödernet den vidtutgrenade folkungaätten. Han anstiftade i Upland ett uppror mot konung Erik Eriksson, men Uplandsbönderna blefvo 1247 i grund slagna vid Sparrsätra, nära Enköping. Kort tid derefter blef H. tillfångatagen i Gestrikland samt 1248 halshuggen. Han begrofs i Sko klosterkyrka i Upland, och underverk sades ske vid hans graf. 1. Holmgren, Hjalmar Josef, matematiker, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 22 Dec. 1822, blef student i Upsala 1838, filos. doktor 1845 och docent i matematik 1847. 1847--50 var han lärare vid Upsala lyceum. Såsom bysantinsk stipendiat företog H. 1850--53 en vetenskaplig resa till Tyskland, Frankrike, England och Italien, förestod derefter någon tid den matematiska professuren i Upsala och mottog 1855 förordnande såsom lärare i matematik och mekanik vid Teknologiska institutet i Stockholm samt utnämndes 1857 till ordinarie professor i mekanik derstädes. Sedan 1878 har han derjämte, med ett kortare afbrott, haft förordnande såsom lärare vid Stockholms högskola och der föreläst dels mekanik dels ren matematik. 1866 blef H. medlem af Vetenskapsakademien och 1870 af Vetenskapssocieteten i Upsala. Under en lång följd af år har H. varit censor vid de årliga mogenhetsexamina och nyttjats i flere praktiska värf, bl. a. 1870--79 såsom fullmäktig i Riksgäldskontoret. -- Såsom vetenskaplig författare har H. nästan uteslutande sysselsatt sig med den rena matematiken. Bland hans afhandlingar torde i främsta rummet böra sättas Om differentialkalkylen med indices af hvad natur som helst (Vet. Akad:s Handl., 1866). Uppslaget till detta ämne har egentligen först blifvit gifvet af Liouville, ehuru det ej lyckades denne att på ett fullt tillfredsställande sätt utreda frågan, till väsentlig del derför att han ej utgick från en tillräckligt sträng definition, och äfven följande författare i detta ämne hafva, särdeles från formel synpunkt, lemnat åtskilligt öfrigt att önska. H., som i nämnda arbete å nyo upptog frågan till behandling, uppställde en alldeles ny definition och blef derigenom i stånd att på ett enkelt och strängt vetenskapligt sätt härleda de vigtigaste formlerna för differentiation med godtyckliga indices. Såsom en omedelbar tillämpning deraf vid integration af en anmärkningsvärd differentialeqvation kan man betrakta afhandlingen Sur l'integration de l'équation différentielle etc. (Vet. Akad:s Handl., 1869). Äfven uppsatsen Sur la convergence des séries trigonométriques procédant suivant les multiples d'un même arc (Liouvilles "Journal des mathématiques pures", 1851) och afhandlingen Om multipla integralers transformation (Vet. Akad:s Handl., 1866) vittna om stor tankeskärpa. -- För öfrigt länder det H. såsom vetenskapsman särskildt till förtjenst, att han icke stelt fasthållit vid den äldre riktning inom matematiken, som herskade ännu under hans studietid, utan med intresse följt den storartade rörelse, som gifvit en så karakteristisk prägel åt det matematiska forskningsarbetet i våra dagar. H:s föredrag utmärker sig för stor klarhet och reda, vetenskaplig halt samt förmåga att intressera åhörarna. -- Under sina studieår hade H. med förkärlek vändt sin håg icke blott åt matematiken, utan äfven åt botaniken, och först efter lång tvekan beslöt han sig för att välja den förra vetenskapen såsom hufvudämne. Han har emellertid fortfarande, såsom dilettant, egnat sina krafter åt botaniken och företagit flere vandringar, företrädesvis till Norrland, Lappland och norska fjällen, samt derigenom varit i tillfälle att i fråga om sin specialitet, mossorna, fullständiga de nya upplagorna af Hartmans flora genom angifvande af nya växtställen. G. E. 2. Holmgren, August Emil, zoolog, den föregåendes broder, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 10 Nov. 1829, blef 1850 student i Upsala, biträdde 1855--56 vid ordnandet af Riksmuseets entomologiska samlingar och förordnades 1858 till lärare samt utnämndes 1871 till lektor i naturhistoria vid Skogsinstitutet. 1880 blef H. Landtbruksakademiens på stat anställde entomolog, med åliggande att på kallelse besöka orter, som hemsökas af insekters härjningar, och rörande skadeinsekterna meddela råd och upplysningar. H. blef 1872 ledamot af "Societas pro fauna et flora fennica" och deltog 1879 i stiftandet af "Entomologiska föreningen" i Stockholm. H:s zoologiska forskningar, främjade genom vidsträckta resor i de flesta af rikets landskap samt i Danmark, Tyskland, Frankrike och till Spetsbergen (1868), hafva omfattat företrädesvis insektverlden, särskildt steklarnas och tvåvingarnas ordningar. Rörande parasitsteklarnas (ichnevmonidernas) grupp har han utgifvit ett större arbete, Ichneumonologia suecica (1864), samt ett stort antal monografier och mindre afhandlingar, meddelade i Vet. akad:s handl., i Öfversigten af Vet. akad:s förhandl. och i "Entomologisk tidskrift", hvilka arbeten gjort hans namn kändt bland vetenskapsmän i alla land. Genom flere populära afhandlingar: Om åkerns vanligaste skadeinsekter (1873; prisbelönt af Patriotiska sällskapet), Om skadeinsekter