1850 lefde han åter omvexlande i flere af Tysklands städer, men flyttade sedan å nyo till Breslau, der han dog d. 12 Febr. 1880. Utom dramatiska arbeten, som utkommo samlade under titeln Theater (1845; ny uppl. 1867), utgaf han åtskilliga diktsamlingar, af hvilka Schlesische gedichte (1830; 17:de uppl. 1880), skrifna på den schlesiska munarten, och Deutsche lieder (1834; 2:dra uppl. 1836) ofta lyckligt träffa folktonen. Hans berättelser, hvilka 1861--66 utkommo samlade under titeln Erzählende schriften, förete visserligen enstaka älskvärda drag, men lida i allmänhet af löslighet, såväl i kompositionen som i framställningen. H. utgaf äfven sjelfbiografiska arbeten och flere samlingar af bref. Hans största förtjenst torde hafva varit den att han gaf vådevillen medborgarerätt på den tyska skådebanan. Holten, Karl Valentin, dansk fysiker, född d. 18 Maj 1818 i Köpenhamn, arbetade några år som praktisk mekaniker, men började 1837 att studera och tog 1841 polyteknisk examen. S. å. blef han amanuens hos H. K. Örsted och började 1842 att hålla föreläsningar i stället för denne. 1849 blef han student och lektor vid universitetet, 1852 professor och 1872 tilllika direktör för den polytekniska läroanstalten. Skrifter: Lären om naturens almindelige love (1857; 7:de uppl. 1879), Lysets naturläre (1861), Foreläsninger over kemisk fysik (1877) och Foreläsninger over mekanisk fysik (1878). E. Ebg. Holtsljunga, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 7,557 har. 1,039 innev. (1881). Annex till Mjöbäck, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Holtzendorff, Franz Joachim Wilhelm Philipp von, tysk jurist, f. 1829, blef 1857 docent, 1861 e. o. professor och 1873 professor i juridik vid universitetet i Berlin. S. å. kallades han till professor i München. Han har egnat sina krafter företrädesvis åt reformerandet af straffväsendet och fångvården samt for detta ändamål företagit studieresor till de flesta europeiska stater, bl. a. till Sverige. H. är en af förkämparna för dödsstraffets afskaffande och det irländska fängelsesystemets tillämpande. För dessa syftemål har han verkat bl. a. genom skrifterna Das irische gefängniss-system (1859), Die kürzungsfähigkeit der freiheitsstrafen und die bedingte freilassung der sträflinge (1861), Kritische untersuchungen über die grundsätze und ergebnisse des irischen strafvollzugs (1865) och Das verbrechen des mordes und die todesstrafe (1875). I flygskrifterna Die brüderschaft des Rauhen hauses (1861) och Der brüderorden des Rauhen hauses und sein wirken in den strafanstalten (1:sta och 2:dra uppl. 1862) fäste han allmänhetens uppmärksamhet på missförhållandena i det preussiska fångvårdssystemet, och genom dem framkallade han den preussiska landtdagens beslut 1862 att hos regeringen anhålla om dessa missförhållandens undanrödjande. Han har äfven deltagit i utgifvandet af "Handbuch des deutschen strafrechts" (1871--74) samt "Handbuch des deutschen strafprocessrechts" (1877 o. f.), och 1861--76 redigerade han "Allgemeine deutsche strafrechtszeitung". H. har uppträdt som författare äfven på andra juridiska områden än det straffrättsliga, nämligen med Die umgestaltung der staatsanwaltschaft vom standpunkt unabhängiger strafjustiz (1865) och Die principien der politik (1869) samt utgifvit det berömda arbetet Encyklopädie der rechtswissenschaft in systematischer und alphabetischer bearbeitung (1870--71; 4:de uppl. 1882). Sedan 1871 redigerar han "Jahrbuch für gesetzgebung, verwaltung und rechtspflege des deutschen reichs". Den tyska juristdagen (1860) är väsentligen H:s verk. H. betraktas såsom ledaren af qvinnoemancipationsrörelsen i Tyskland och har för höjandet af den tyska qvinnans bildning och sjelfförsörjningsförmåga verkat dels genom praktiska åtgärder, dels i skrift: Über die verbesserung in der gesellschaftlichen und wirthschaftlichen stellung der frauen (1867; "Om förbättringarna i qvinnornas sociala och ekonomiska ställning", 1868), och i tal, bl. a. vid "Frauen-vereins conferenz" i Berlin 1869 (förkortad öfvers. i "Tidskrift för hemmet", 1882). För folkupplysningens höjande har H. verkat genom att utgifva de bekanta samlingarna "Sammlung gemeinverständlicher wissenschaftichen vorträge" (tillsammans med Virchow; sedan 1866) och "Zeit- und streitfragen" (tillsammans med W. Oncken; sedan 1872). 1. Holtzmann, Karl Julius, tysk protestantisk teolog, född i Karlsruhe d. 6 Maj 1804, blef 1847 kyrkoherde i Heidelberg och lärare vid evangeliska prestseminariet derstädes samt 1861 prelat i det förnyade evangeliska öfverkyrkorådet i Karlsruhe. Död d. 23 Febr. 1877. H. tillhörde den frisinnade teologiska och kyrkliga riktningen. Såsom medlem af generalsynoderna 1861, 1867, 1871 och 1876 tog han en verksam del i genomdrifvandet och upprätthållandet af den nya badensiska kyrkoförfattningen, som upphäfde symbolatvånget, gaf ett större utrymme åt olika uppfattningar inom kyrkan och större lärofrihet åt presterna samt tillerkände församlingarna ett vidsträcktare mått af sjelfstyrelse. 2. Holtzmann, Adolf Karl Wilhelm, tysk språkforskare, den föregåendes broder, född i Karlsruhe d. 2 Maj 1810, studerade filologi i München och Paris, blef 1837 lärare för storhertig Leopolds af Baden söner Karl och Wilhelm samt kallades 1852 till innehafvare af den nyinrättade professuren i germansk filologi vid universitetet i Heidelberg. Död d. 3 Juli 1870. H. egnade sig dels åt den germanska, dels åt den indiska filologien. Sin författareverksamhet på det förra området började han 1836 med en upplaga af den frankiska texten af Isidori Hispalensis de natimtate Domini. Af hans öfriga arbeten i germansk filologi må nämnas skrifterna Über den umlaut (1843), Über den ablaut (1844), flere skrifter om och upplagor af "Nibelungenlied" samt Altdeutsche grammatik, umfassend die gotische, altnordische, altsächsische, angelsächsische und althochdeutsche sprache (1870--75, ofullb.). Genom sistnämnda arbete gjorde H. sig mycket förtjent om den germanska ljudlärans vetenskapliga bearbetning, ehuru det redan nu måste anses som föråldradt.