in Venedig. Uppmuntrad af M. Hauptmann, lemnade han 1853 sin officersplats och började studera för denne. H:s kompositioner röja osökt ingifvelse och skicklighet samt äro ej utan originalitet. Bäst lyckades tre operor -- till hvilka han sjelf skref texterna --, nämligen Der haideschacht (1868), Der erbe von Morley (1872) och Die hochländer (1876). Dessutom skref han flere uvertyrer, kammarmusik, diverse sångsaker, äfvensom Nachgelassene gedichte (1880). A. L. Holsteinborg, danskt grefskap, i sydvestra delen af Själland, Sorö amt, stiftades 1708 för U. A. Holstein (se Holstein, dansk adlig slägt, 1) och omfattar tre egendomar, H., Snedinge och Fuirendal. Hufvudgården H. ligger omkr. 11 km. s. ö. om Skjelskör, invid Vordingborg-bukten. Den hette ursprungligen Brådegård och hörde i den katolska tiden under Roskilde biskopsstol, indrogs 1536 till kronan samt kom 1562 genom byte till slägten Trolle, som 1707 sålde den till U. A. Holstein. E. Ebg. Holstein-gottorpska ätten, svensk konungaätt, var en gren af det danska oldenburgska husets holstein-gottorpska linie (se Gottorp och Holstein) och regerade i Sverige 1751--1818. Konungar af denna ätt voro Adolf Fredrik (1751--71), hans son Gustaf III (1771--92) och sonson Gustaf IV Adolf (1792; afsatt 1809) samt dennes farbroder Karl XIII (1809--18). Denna ättegren utslocknade på svärdssidan 1877 med Gustaf IV Adolfs son, Gustaf, "Prins af Vasa". -- Andra grenar af den hertigliga holstein-gottorpska linien regera i Ryssland (sedan 1762) och i storhertigdömet Oldenburg (sedan 1773). Holsteinska partiet plägar i Sveriges historia det parti kallas, som utgjordes af anhängarna till Karl XII:s systerson, den unge hertig Karl Fredrik af Holstein, hvilken de ville förhjelpa till Sveriges krona. Under tiden närmast efter Karl XII:s död voro dessa, hvilka redan 1719 misstänktes såsom vänner till Ryssland, hvarken många eller mäktiga. Efter riksdagen 1720 tillväxte partiets betydelse dels till följd af konung Fredriks okloka uppförande, hvarigenom han uppväckte allmän ovilja, dels till följd af hertigens förbindelse med Ryssland. Vid riksdagen 1723 blef partiet så starkt, att det, trots konungens och drottningens häftiga motstånd, genomdref, att titeln af "kunglig höghet" beviljades hertigen, och att underhandlingar öppnades med Ryssland om ett förbund, som äfven afslöts 1724. Det holsteinska partiet hade nu fullständigt öfvervigten, men Karl Fredriks förlofning i Nov. 1724 med kejsar Peter I:s dotter Anna och hans följande år ingångna giftermål förorsakade partiets fall. Visserligen utverkade holsteinarna i rådet 1725, att riksrådet J. Cederhielm såsom utomordentlig minister skulle afgå till Petersburg för att blifva hertigens rådgifvare, men 1726 lyckades det kanslipresidenten A. B. Horn att tvärt emot partiets önskningar genomdrifva Cederhielms återkallande, Sveriges anslutning till den af Frankrike, England och Preussen bildade hannoverska alliansen (hvilken var riktad mot den af Ryssland biträdda s. k. wienska alliansen) och en riksdags sammankallande. Vid denna blef partiet i grund besegradt, 1727. Ständerna gillade Horns åtgärder. Riksrådet M. Vellingk, som varit partiets egentlige ledare, dömdes af en kommission på grund af flere anklagelsepunkter från lifvet, men benådades. Cederhielm kunde endast genom en afskedsansökan undandraga sig åtal. Andra, såsom Nik. Tessin och K. Gyllenborg, erhöllo en varning. Horn sökte sedermera vinna partiets medlemmar, men lyckades endast ofullständigt. Män, hvilka tillhört detsamma, bildade sedan det parti, hattpartiet (se d. o.), som skulle störta honom från makten. F. W. Holsteinsminde, uppfostringsanstalt för fattiga och föräldralösa barn, i Sorö amt (Danmark). Anstalten flyttades 1840 till H. från Fuirendal, der den grundlagts 1833 af F. A. Holstein (se Holstein, dansk adlig slägt, 2), och styrdes till 1865 af A. Stephansen. Mer än 600 barn hafva der uppfostrats. E. Ebg. Holsten, Karl Johann, tysk protestantisk teolog, f. 1825 i Güstrow i Mecklenburg, blef, efter att hafva gjort teologiska studier i Berlin, Rostock och Leipzig, 1852 lärare vid gymnasium i Rostock. 1870 fick han en e. o. och 1871 en ordinarie professur vid högskolan i Bern. 1873 utnämndes han af fakulteten i Jena till teologie doktor. Hans märkligaste arbeten utgöras af en serie exegetiska och kritiska skrifter, som han sammanfört under titeln Zum evangelium des Paulus und des Petrus (1868), och som föranledde hans kallelse till Bern. Holstensborg, danskt kolonidistrikt på Grönland, hör till södra inspektoratet och sträcker sig från Nordre Strömfjord 173 km. mot söder. 597 innev. (1874), deraf 6 europeer. Den egentliga kolonien H ligger på 66° 55' n. br. E. Ebg. Holstenshus, danskt baroni, i södra delen af Fyen, stiftadt 1779, tillhör familjen Holsten och omfattar tre egendomar, H., Nakkebölle och Langesö. Hufvudgården H., omkr. 4 km. ö. om Fåborg, hette under medeltiden Finstrup. E. Ebg. Holtavörðuheiði, isländsk högslätt, mellan Hrutafjärdens och Borgarfjärdens dalgångar. Öfver H., som nämnes på många ställen i sagorna, går vägen mellan Myrarsyssel och Hunavatnssyssel. C. R. Holtei, Karl Edward von, tysk skriftställare, föddes i Breslau d. 24 Jan. 1797, lemnade studiebanan af böjelse för teatern, debuterade 1819, såsom Mortimer i Schillers "Maria Stuart", på Stadtteatern i Breslau samt blef 1821 sekreterare och literatör vid samma teater. 1824 flyttade han till Berlin, der han skref de med bifall mottagna lustspelen Die wiener in Berlin ("Far och son, eller Den ena för den andra", 1830) och Die berliner in Wien, vådevillen Der alte feldherr ("Den gamla fältherren", 1835) m. fl. Efter ett kort engagement i Darrnstadt återvände han 1830 till Berlin samt skref bl. a. texten till Gläsers romantisk-komiska opera Des adlers horst ("Örnnästet"', 1837) och skådespelet Der dumme Peter ("Dumme Peter", 1837). 1837--39 dirigerade han teatern i Riga och vistades derefter på olika ställen, till dess han, i början af 1840-talet, öfvertog ledningen af teatern i Breslau. Från