Jfr Homofona 2 och Synonym. -- Homonymi, ljudlikhet, tvetydighet. Homo proponit, sed Deus disponit. Se Homo. Homoptera (af Grek. homos, samma, och pteron, vinge), zool., en afdelning af insektordningen Hemiptera (se d. o.). O. T. S. Homorgana språkljud (af Grek. homos, samma, och organon, verktyg) kallas sådana språkljud, hälst konsonanter, hvilkas "buller" åstadkommes af samma delar af talverktygen eller på samma ställe i munnen. Så äro t. ex. p, b, m sins emellan homorgana, likaså k, g, ng sins emellan. Lll. Homostyli (af Grek. homos, samma, och stylos, pelare, stift), bot., kallas det förhållandet hos vissa tvåkönade blommor (homostyla blommor), att de hafva pistillens märke i ungefär samma plan som ståndarnas knappar. Hos dessa blommor är homoklin pollination underlättad genom befruktningsorganens lika längd. Sådan pollination kan dock förekommas och förekommes ofta, t. ex. genom befruktningsorganens oliktidiga utveckling och mognad till befruktning, såsom hos protogyna och protandriska homostyla blommor. Jfr Heterostyli. O. T. S. Homo sum, humani nihil a me alienum puto. Se Homo. Homousianer l. homusianer (af Grek. homos, samma, och ousia, väsende), teol., anhängare af den nicenska bekännelsen att Sonen är af samma (ej endast snarlika) gudomsväsende som Fadern. Jfr Arianer och Homoiousianer. Homran ("de röde") l. Homran-araber, ett i nordöstra Afrika, norr om Bahr-Setits nedersta lopp och vid dess utflöde i Atbara, bosatt jägarefolk, som blott till namnet lyder under Egypten. Det talar mest arabiska, men äfven bisjari-språket, hvarför det sannolikt är beslägtadt med bisjari-folket. H. A. Homray, zool. Se Hornfoglarna. Homs. Se Höms. Homunculus (Lat., diminut. af homo, menniska), eg. liten menniska; svag, späd varelse; en genom kemisk process framkallad menniska. Att på kemisk väg skapa en menniska var ett af sträfvandena för medeltidens magi och alkemi, och den ryktbare Paracelsus (d. 1541) gaf i sin skrift "De generatione rerum naturalium" anvisning om sättet att vinna detta mål. Den tyske skalden Göthe, som sjelf en tid dref alkemistiska studier, låter i 2:dra delen af sin "Faust" en sådan homunculus tillverkas. Homusianer. Se Homousianer. Homöomerer l. homoiomerer, (af Grek. homoios, lika, och meros, del), de, enligt Anaxagoras' filosofi, af lika delar bestående grundämnena. Se Anaxagoras. Homöopati (af Grek. homoios, lika, och pathos, lidande), med., den läkedomsmetod, som 1810 framställdes af Samuel Hahnemann (se d. o.) och består i att behandla en sjuk med sådana medel, som homöopaten antager kunna hos den friska menniskan framkalla just samma sjukdomssymtom, som man vill aflägsna hos den sjuke. Homöopatens grundåsigt är således raka motsatsen till den hippokratiska lärosatsen att sjukdom botas af motverkande medel. Enligt Hahnemann kunna två lika sjukdomstillstånd icke samtidigt finnas i ett organ. Den "artificiella" sjukdom, som frambringas af läkemedlet, förstör den "spontana" (af sig sjelf uppkomna) sjukdomen, och man upphäfver sedan den artificiella genom att icke vidare gifva af läkemedlet, som frambragt honom. Homöopaten bryr sig icke om sjukdomssymtomens inre orsaker; han ser blott symtomen, bekämpar dem och menar, att den inre orsaken försvinner, om symtomen öfvervinnas, ty orsaken är identisk med symtomen. Homöopaten sätter de symtom läkemedlet anses åstadkomma i stället för sjukdomens symtom för att bota dessa sistnämnda. I öfverensstämmelse dermed gifver han läkemedlen endast i ytterst liten dosis, under det antagandet att dessa, då de verka omedelbart på det sjuka organet, alltid ega tillräcklig kraft att framkalla symtom, som äro i viss mån mäktigare eller starkare än de, som tillhöra sjukdomen sjelf. Homöopaten utspäder eller "förtunnar" derför sina medel genom att blanda 1 del af medlet med 99 delar mjölksocker ("1:sta förtunningen") och sedan 1 del af denna blandning med nya 99 delar socker ("2:dra förtunningen") o. s. v. ända till 30:de förtunningen, eller tills den slutliga blandningen innehåller blott en decilliondel af medlet. Redan långt innan man kommit till en sådan "förtunning", torde gränsen för materiens delbarhet vara öfverskriden, och redan derigenom bevisar sig homöopatiens lära såsom grundfalsk. Den exakta undersökningen huruvida läkemedel kunna framkalla, såsom homöopaterna antaga, symtom af alldeles samma natur som symtomen af en ådragen sjukdom har städse gifvit negativt resultat. Homöopaternas egna undersökningar i detta hänseende äro alla ytliga och orimliga, såsom t. ex. då en homöopat genom användande af äggskal i "30:de förtunningen" lyckades hos sig sjelf frambringa mer än 1,100 olika symtom. Den gynnsamma verkan af homöopatisk behandling, som en och annan person omtalar, torde bero på inbillning eller i somliga fall möjligen vara framkallad af en ordnad diet o. s. v. -- Jfr Allopati. O. T. S. Honain ibn Isaak. Se Arabiska literaturen, sp. 946. Honan. 1. Provins i det inre Kina. Areal 173,350 qvkm. Omkr. 23 mill. innev. Provinsen vattnas i s. v. af Hankiangs tillflöden, i ö. af Hweiho och dess bifloder, i n. af Hoangho, och genom landet från v. till ö. stryka Funiusjans parallella bergskedjor. Hvete, opium och bomull äro de förnämsta produkterna. I södra delen finnas rika jernmalmslager och i deras granskap stora kol-lager. Provinsens hufvudstad är Kaifung, nära Hoangho. -- 2. Stad vid en biflod till Hoangho, rik på ruiner och i historiskt hänseende märklig. Forna dynastier hade der sitt residens. Honblomma, Flos femininus, bot. Se Blomma, sp. 713. Hond l. Wester-Schelde, Scheldes mynning. Se Schelde.