Homofona (af Grek. homos, samma, och fone, ljud). 1. Bokstäfver, som beteckna samma ljud, t. ex. q, k, c, eller stj, sk, sj, sch o. s. v. Sådana homofona bero på bristfällig ortografi. -- 2. Ord med samma uttal, men olika betydelse (och oftast olika ursprung), t. ex. så (verb), så (subst.), så (adv.); fara (verb), fara (subst); värd (subst.), värd (adj.), verld (stafningen är naturligtvis likgiltig). Homofona finnas i alla språk och vålla sällan någon olägenhet, emedan sammanhanget visar deras betydelse. Att genom olika stafning skilja dem är onödigt och ur teoretisk synpunkt oriktigt samt har ingen annan betydelse än att försvåra ortografiens inlärande. Jfr Homonym och Polyfon. Lll. Homogami (af Grek. homos, samma, och gamos, gifte), bot., kallas det förhållandet att ståndare och pistill i en blomma samtidigt blifva befruktningsdugliga, hvarigenom befruktning med eget frömjöl kan ega rum. Homogamiska växter äro t. ex. Linnaea, Förgät-mig-ej, Spikklubba m. fl. Jfr. Heterogami, Herkogami, Kleistogami. O. T. S. Homogen (af Grek. homos, lika, och genos, slag), likartad. -- Homogenitet, egenskapen att vara likartad. 1.Matem. En funktion eller eqvation säges vara homogen med afseende på vissa deri ingående storheter, a, b, c, o. s. v., om alla termerna i funktionen eller eqvationen äro af samma gradtal i afseende på dessa storheter (med en terms gradtal menas här summan af exponenterna). Så är t. ex. eqvationen <tab>a³ + 3abc + a²b = 0 homogen i afseende på a, b, c, enär gradtalet öfverallt är 3. Om man i en homogen funktion af gradtalet n i stället för a, b, c, o. s. v. sätter ka, kb, kc o. s. v., så undergår den derigenom ingen annan förändring, än att hela funktionen blir multiplicerad med en faktor kⁿ. En homogen eqvation förblir genom samma förfaringssätt alldeles oförändrad. Så t. ex. blir ofvanstående eqvation derigenom <tab>k³a³ + 3ka . kb . kc + k² a² kb = 0 eller efter division med k³ <tab>a³ + 3abc + a²b = 0, hvilket just är den ursprungliga eqvationen. -- Undersökningen af homogena funktioners och eqvationers allmänna egenskaper tillhör den högre algebran. Vid sådana matematiska kalkyler, der linier ingå representerade, är homogeniteten ett nödvändigt vilkor för en eqvations giltighet; detta vilkor uttrycker nämligen algebraiskt det bekanta sakförhållandet att man ej kan addera en linie till en yta eller en yta till en solid figur, utan blott linie till linie, yta till yta o. s. v. 2. Homogena blandningar. Se Blandning. 3. Homogent (l. enfärgadt) ljus, fys., ett sådant ljus, i hvilket strålar af en enda färg äro öfvervägande. Se Enfärgadt ljus. 1. G. E. Homoiomerer. Se Homöomerer. Homoiousianer l. homojusianer (af Grek. homoios, lika, och ousia, väsende), teol., anhängare af den läran att Sonen är till sitt väsende lika med (ej den samme som) Fadern. Jfr Ariarier och Homousianer. Homojusianer. Se Homoiousianer. Homoklin pollination (af Grek. homos, samma, och kline, bädd), bot., eger rum, då frömjölet af ståndarna i en blomma befruktar pistillen i samma blomma. Motsats: heteroklin pollination (se d. o.). O. T. S. Homolog (Grek. homologos, öfverensstämmande), matem., motsvarande. I fråga om ett antal kongruenta eller likformiga trianglar sägas de sidor vara homologa, som stå emot lika stora vinklar, och de vinklar homologa, som stå emot lika stora eller proportionella sidor. Inom den analytiska geometrien begagnas ordet stundom i en något mera speciel betydelse om punkter, linier eller plan, hvilkas koordinater äro förbundna genom vissa anmärkningsvärda eqvationer. G. E. Homologumena (Grek., "erkända") kallas de af Nya testamentets skrifter, hvilkas auktoritet var inom den gamla kristna kyrkan allmänt erkänd. Såsom sådana räknades i slutet af 2:dra årh. de fyra evangelierna, de tretton paulinska brefven, Petrus' 1:sta och Johannes' 1:sta bref samt Apostlagerningarna. Eusebius från Caesarea (i 4:de årh.) betecknade dem i sin kyrkohistoria med namnet homologumena, under det han kallade de öfriga antilegomena (se d. o.), d. v. s. sådana, hvilkas äkthet var omtvistad. Men meningarna om hvilka af Nya testamentets böcker man borde tillskrifva ett fullt anseende eller icke voro under de första århundradena af den kristna tidräkningen mycket skiftande. Inom den vesterländska kyrkan bestriddes länge (ända in i 4:de årh.) Hebreerbrefvets anseende såsom kanonisk skrift, inom den österländska Uppenbarelsebokens. I slutet af 4:de årh. antog den österländska kyrkan samtliga de katolska brefven och i 6:te årh. äfven Uppenbarelseboken såsom obestridt kanoniska. Skilnaden mellan homologumena och antilegomena förlorade då sin betydelse inom kyrkan. Först efter reformationen upptogs den å nyo. De äldre lutherska teologerna antoge såsom grundsats, att man i fråga om Nya testamentets skrifter skulle hemta bevisningsställena för den evangeliska kyrkans trosläror endast ur homologumena. Först det 17:de årh:s lutherska ortodoxi betraktade åter, i likhet med den katolska teologien, alla Nya testamentets böcker utan åtskilnad såsom äkta och inspirerade. Jfr. Kanon. Homonemeae Fr. (af Grek. homos, samma, och nema, groddtråd), bot., den fjerde stora "provinsen" eller hufvudafdelningen af E. Fries' naturliga växtsystem, omfattande de lägsta växtklasserna, alger (lafvar) och svampar. Dessa växter bestå af rundade, cylindriska eller oregelbundet kantiga celler och långsträckta trådar, utan alla antydningar till kärl. Egentlig epidermis och klyföppningar saknas. Rot, stam och blad äro förenade till en bål af något vexlande beskaffenhet inom olika grupper. Dessa växter kallas äfven bålväxter. Jfr Alger, Befruktning, Hanorgan, Heteronemeae och Honorgan. O. T. S. Homonym (af Grek. homos, samma, och onyma, namn), lika ljudande, säges om ord, som uttalas lika, ehuru de hafva olika betydelse och härledning (t. ex. Sv. gerna och hjerna o. s. v.).