person för dag 1 krona och 14 öre samt för år 416 kr. 64 öre. Hospitalens tjenstemän och betjente voro 233, så att på ungefär hvar 9:de patient kom en väktare. Hospitalen, som alla äro statens egendom, underhållas dels genom statsanslag (500,000 kr. 1880), dels genom patienternas afgifter, hvilka s. å. uppgingo till 364,085 kr. (de intill utgången af år 1883 fastställda afgifterna äro 2 kr. om dagen för första, 75 öre för andra och 50 öre för tredje klassen), dels genom diverse smärre inkomster. -- Enligt "K. M:ts nådiga stadga angående sinnessjukes behandling och vård af d. 5 Mars 1858", den s. k. hospitalsstadgan, föres närmaste styrelsen öfver hvarje hospital af en direktion, bestående af landshöfding och biskop i det län och det stift, inom hvilka hospitalet är beläget, samt 4 af K. M:t förordnade ledamöter. (Stockholms hospitals styrelse utgöres af öfverståthållaren och 5 af K. M:t utsedda ledamöter. Den för hospitalet, lasarettet och kurhuset i Visby gemensamma direktionen består, enl. k. skrifv. d. 23 Maj 1879, af landshöfdingen, biskopen, provinsialläkaren i Visby och 6 ledamöter.) Öfverstyrelsen öfver hospitalen uppdrogs 1876 åt Sundhetskollegium, hvilket följande året ombildades till Medicinalstyrelsen. -- I Sverige finnas dessutom några få privata anstalter för sinnessjuka, nämligen Billbergs i Stockholm, fröken Hermanssons i Malmö och fröknarna Blombergs vid Vångelsta, nära Upsala. I Norge finnas dels stats-, dels kommunala, dels privatanstalter, nämligen trenne statsanstalter: vid Gaustad, nära Kristiania, för 330 patienter, vid Rotvold, nära Trondhjem, för 200, och vid Ed, nära Kristianssand (nyss färdig), för 150. Kommunala anstalter finnas i Kristiania (tvänne), i Kristianssand, Stavanger, Bergen och Trondhjem. Slutligen finnas i Bergen två rätt betydande privatanstalter: Rosenbergs, med 160 platser, och Möllendals, med 56. Samtliga dessa anstalter kallas asyler och kunna tillsammans mottaga omkr. 1,200 patienter. -- Danmark eger fyra offentliga anstalter för sinnessjuka, nämligen på Själland S:t Hans hospital vid Bistrup, på Fyen Vordingborgs samt på Jylland Viborgs och Aarhus' anstalter. Af dessa tillhör den förstnämnda Köpenhamns kommun, hvaremot de öfriga tre äro statsanstalter. Den vackraste och mest betydande är anstalten vid Bistrup, med ett härligt läge vid en hafsvik straxt utanför Roskilde. Den är delad i trenne skilda afdelningar: en "kuranstalt" för 130 patienter af båda könen, i hvilken nya, botliga former mottagas, en "plejeanstalt" för omkr. 300 qvinnor med kroniska och obotliga sjukdomsformer samt en dylik plejeanstalt för 340 män, den sistnämnda uppförd 1880. Hela inrättningen rymmer således närmare 800 patienter, så att plats finnes för hvar 235:te person af Köpenhamns innevånare. De trenne öfriga anstalterna hafva tillsammans 1,150 platser. Enär dessa räcka till för blott en fjerdedel af Danmarks sinnessjuka (utom Köpenhamns) är man betänkt på deras utvidgning eller anläggandet af en ny anstalt. -- I Finland finnas blott tvänne hospital, egnade uteslutande till vård af sinnessjuka, nämligen Lappviks sjukhus invid Helsingfors (både kur- och vårdanstalt, för omkr. 200 patienter) och Sjählö hospital, i Nagu socken, för omkr. 80. För öfrigt vårdas en del sinnessjuke vid länssjukhusen på särskilda s. k. dårafdelningar. F. B. Hospital [åpital], Michel de L'H. och G. Fr. A. de L'H. Se L'Hôpital. Hospitalbrand, sårbrand, sårdifteri l. sårfeber, med., en vanligen på större osunda sjukhus förekommande och sannolikt på ett specifikt gift beroende elakartad beskaffenhet hos sår. I stället för att läkas sönderfalla såren i ruttnande, stinkande massor, som utbreda sin förstörande verkan på närliggande väfnader och genom en häftig septisk feber eller pyemi angripa hela organismen, hvaraf döden ofta blir en följd. En mikroskopisk undersökning af sårens beskaffenhet i början af denna process visar en ansvällning genom koagulation af fibrer och infiltration af runda celler (lymfkroppar) samt små svampar, mikrokocker och bakterier, hvarigenom processen mycket liknar den vid difteri. Huruvida dessa svampar äro bärare af giftet och således orsak till sjukdomen, eller om de först utveckla sig i den redan sjuka väfnaden är ännu icke afgjordt. Men att de sannolikt spela en väsentlig rol framgår deraf att den antiseptiska metoden bl. a. kraftigt bidrager till att förekomma och hejda hospitalbranden, som numera aldrig anställer så stora härjningar som förr. F. B. Hospitaliter (se Hospitium) kallas i de katolska landen föreningar af lekmän, munkar, kanoniker och ordensriddare, som egna sig åt fattigas, sjukas och pilgrimers vård samt för detta ändamål förfoga öfver särskilda stiftelser (hospital och fattighus). De följa i allmänhet Augustinus' regel. Några af dessa föreningar lyda omedelbart under den påfliga stolen, de öfriga stå under vederbörande biskopars tillsyn. De erhöllo sin egentliga utbredning under korstågen och räkna för närvarande ett stort antal medlemmar. Jfr Antoniusorden, Barmhertiga bröder, Johannitorden m. fl. P. F. Hospitalshemman, kamer., hospitalens jordbruksfastigheter (se Ad pias causas). -- Sveriges många hospital l. "helgeandshus" blefvo under den katolska tiden ihågkomna med gåfvor af jord och erhöllo, då vid reformationen klostren indrogos, stundom dessas hemman. Sedermera hafva hemman ytterligare tillfallit hospitalen genom i lag stadgad arfsrätt efter hjon, hvilka inom inrättningen aflidit, genom återgång af skatteförsålda hemman, som blifvit utom börd afyttrade, genom köp och genom gåfva. Å andra sidan har antalet minskats genom tidtals pågående skattehemmans försäljning i stor skala. 1796 förbjöds all vidare försäljning till skatte af hospitalshemman, och vid den stora ombildningen af hospitalsväsendet 1876, då staten öfvertog bl. a. all hospitalens jordegendom, funnos omkr. 400 hospitalshemman. (Se Arrendemedel.) I äldre handlingar förekommer ofta uttrycket hospitals- och barnhushemman. Anledningen torde vara den att Allmänna