barnhusinrättningen i Stockholm (se d. o.), hvilken en tid stod under samma styrelse som Danviks på hemman rika hospital, dels ännu eger egendomen Rålambshof vid Stockholm, dels egt åtskilliga, sedermera till skatte försålda hemman i Skåne. Dessa hade förr tillhört hospitalet i Helsingör, men af Karl XI:s förmyndarestyrelse skänkts åt barnhuset. Kbg. Hospites. Se Hospes. Hospitium [-tsium], Lat, gästvänskap; herberge. -- 1. Främlingen hade i Rom ursprungligen ringa tillmötesgående att vänta; han var så godt som rättslös. Småningom knötos dock gästvänskapsband mellan romaren och främlingen. Gästvännerna förpligtade sig att mottaga samt på allt sätt hjelpa och skydda hvarandra i de olika samhällena. Ofta gick gästvänskapen i arf. Det var icke blott enskilda personer eller hus, som ingingo gästvänskap med hvarandra; stundom kunde en person för särskilda förtjenster eller af andra skäl få träda i gästvänskap med romerska folket i dess helhet. Sådant var ej sällan fallet med förbundna konungar. Äfven förekom det, att främmande samhällen i Rom skaffade sig en ansedd man till gästvän och då vanligen äfven till patronus (beskyddare och målsman), ett förhållande, som erinrar om förhållandet mellan nutidens konsuler och medborgare af det land de representera. -- 2. Sv. pl. hospitier, de, i synnerhet vid vigtiga och svåra alpvägar, af munkar anlagda fromma stiftelser, hvilka hafva till ändamål att mottaga och bispringa resande, som kommit vilse eller i allmänhet behöfva hjelp. 1. R. Tdh. Hospod<over>a</over>r (Slav. gospodar, herre), titel på furstarna i Moldau och Valakiet, så länge dessa land lågo under turkiskt välde. Hospodarerna utsagos till 1826 blott för en tid af tre år och af turkiska regeringen; men då medgaf Porten, att de skulle väljas för sju år samt af Moldau och Valakiet sjelfva inom den inhemska bojaradeln. Fredsfördraget i Adrianopel 1829 mellan Ryssland och Turkiet bestämde, att hospodarer skulle tillsättas på lifstid. Men sedan Turkiet undertryckt revolutionen i Valakiet 1848, upphäfdes genom fördraget i Balta-Liman (1849) furstendömenas valrätt och stadgades, att hospodarerna skulle tillsättas af sultanen för en tid af sju år. På konferensen i Paris 1858 antogs en för de bägge furstendömena gällande grundlag, enligt hvilken bl. a. hospodarerna för lifstid skulle utses af furstendömenas lagstiftande församlingar. 1859 valde båda landen samme person, Alexander Johan Kusa, till hospodar; och sedan denne 1861 proklamerat Moldaus och Valakiets förening till furstendömet Rumania samt antagit predikatet domnu l. domnitor (herre), upphörde hospodartiteln. Hossmo, socken i Kalmar län, Södra Möre härad. Arealen 1,564 har. 726 innev. (1881). Annex till Ljungby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt. Hosta (Lat. tussis), patol., kallas korta, enstaka eller tätt på hvarandra följande, stötvis skeende utandningar, före hvilkas utförande röstspringan (glottis) är under ett ögonblick sluten, så att lufttrycket i lungorna blir stegradt. Med den hastigt utrusande luften under hostan utföras främmande ämnen eller slem (var), som finnas i luftstrupen, luftrörsgrenarna eller i de håligheter, som kunna uppkomma genom varbildning i ("smältning" af) lungväfnaden. Det är bekant att ämnen, såsom brödsmulor, dam, vatten eller dylikt, hvilka inkomma i luftstrupen, eller "komma i vrångstrupen", genast framkalla hosta. Detta symtom är ett s. k. reflexfenomen, i det att en retning å de sensoriska nerverna i luftstrupens slemhinna öfverföres på de motoriska nerver, som sätta andningsapparaten, särskildt utandningsmekanismen, i rörelse. Slem, som bildas i luftrörsgrenarna under akuta eller kroniska lungkatarrer, framkallar likaledes på reflektorisk väg de kortare eller längre anfall af hosta, som tillhöra dessa sjukdomstillstånd. Hosta, ömsom kort, hackig, torr, utan upphostning eller ock skrällande, hård, t. o. m. krampaktig, stundom beledsagad af hvarjehanda egendomliga ljud, är under bleksot ofta ett nervöst fenomen i samband med en egen retlighet i de nerver, som kommendera öfver respirationsverksamheten. Narkotiska medel (opium, morfin, Roséns bröstdroppar m. m.) användas för att mildra och borttaga hostretning. Söta ämnen (karameller) och slemmiga drycker samt Emsvatten med varm mjölk äro äfven ofta nyttjade medel mot hosta. Jfr Kikhosta. O. T. S. Hostalrich [åstalritj], stad och fordom fästning i spanska prov. Gerona (Katalonien), i Pyreneerna, vid utgången ur Tordera-passet. Omkr. 2,000 innev. Don Juan d'Estreva försvarade 1810 citadellet i fyra månader mot fransmännen. Hostia (Lat., offerdjur, offer) kallas inom den katolska kyrkan symbolen af Kristi lekamen i nattvarden: de sedan 12:te årh. i stället för bröd begagnade runda, hvita, af osyradt hvetemjöl tillredda oblaterna. Orsaken till namnet är att dessa oblater, hvilka enligt denna kyrkas lära genom konsekrationen förvandlas till Kristi lekamen, af presten frambäras såsom ett oblodigt offer. Katolska och lutherska kyrkorna hafva behållit bruket af det osyrade brödet i öfverensstämmelse med den judiska påskalamsmåltid, i samband med hvilken nattvarden af Kristus instiftades. De reformerte bruka vanligt bröd, som brytes vid nattvarden. Inom grekiskkatolska kyrkan nyttjas äfven syradt bröd. P. F. Hostil (Fr. hostile, Lat. hostilis), fientlig. -- Hostilitet (Fr. hostilité, Lat. hostilitas), fientlighet. Hostilius, fornromersk slägt, bland hvars medlemmar kan nämnas Cajus H. Mancinus, konsul 137 f. Kr. Han stridde mot staden Numantia (i Spanien), men kom i trångmål, så att han med staden ingick ett fördrag, hvilket senaten sedermera upphäfde. Till följd deraf utlemnades han till numantinerna, hvilka dock ej mottogo honom. Se äfven Tullus. R. Tdh. Hostinsky, Otto kar, böhmisk musikteoretiker, f. 1847, studerade juridik och filosofi i Prag och München samt blef 1877 docent i musikens historia och estetik vid universitetet i Prag. Han har utgifvit en biografi öfver Wagner (1871), Das musikalisch-schöne und das