Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huron (indianstam) - Huroniska systemet - Hurra - Hurrikan - Hurt l. Hutt - Hurter, Friedrich Emanuel von - Hurtigkarl, Frederik Theodor - Hurunka - Hus - Hus (Huss), Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sin största ryktbarhet torde huronerna hafva
erhållit genom Coopers romaner, i hvilka de
likväl alltid skildras som vilda och grymma,
i motsats till de ädla delawarerna. I sjelfva
verket skola dock huronerna hafva hört till de mest
bildbara och civiliserade af de fria indianerna.
H. A.
Huroniska systemet [juroniska], en efter Huronsjön
tagen benämning, under hvilken man i Nord-Amerika
urskiljt den yngre delen af ursystemet. Dess
bergarter, som hufvudsakligen bestå af kristalliniska
skiffrar (såsom qvartsit och glimmerskiffer), kalksten
m. m., äro diskordant lagrade på den äldre delen af
ursystemet (det laurentiska). Eqvivalenta bildningar
förekomma ock i Europa. B- L-n.
Hurra (R. urá ett strids- eller glädje-rop, som
lär härstamma från de slaviska orden hu raj, "till
paradiset", dit många, icke endast muhammedanska,
folk trodde, att de i striden fallne skulle
komma. Ordet nyttjades såsom stridsrop af kosaker
och några slaviska folk samt öfvergick snart äfven
till ryssarna. Under de napoleonska krigen lärde
preussarna detsamma, och såväl österrikare som
engelsmän och svenskar hafva sedan antagit det. Det
uppstämmes af de till anfallsstötens utförande
framrusande trupperna. Nutidens fransmän ropa i
stället "en avant" och italienarna "Savoia". - Ordet
hurra nyttjas i Sverige äfven såsom svar af en trupp,
som aftackas af en förman. För kunglig person höjer
truppen fyra och för andra personer två hurrarop,
C. O. N.
Hurrikan. Se Cyklon.
Hurt l. Hutt, sjöv., en häftig knyck, stöt, ryckning
o. d., såsom då man affirar något på ett tåg af
fruktan att det skall springa af, då fartyget stöter
emot något föremål o. s. v. R. N.
Hurter, Friedrich Emanuel von, tysk historieskrifvare,
född 1787 i Schaffhausen, blef 1824 triumvir i
Schaffhausen, d. v. s. andre föreståndare för
kantonens reformerta kyrkoväsende. Det var såsom
triumvir han författade och utgaf det stora verket
Geschichte des papstes Innocenz III und seiner
zeitgenossen (1834-42), i hvilket hans medfödda,
aristokratisk-konservativa lifsuppfattning gaf
sig luft i ett förhärligande af medeltiden och dess
kyrkliga idéer. Detta arbete väckte inom den katolska
verlden ett oerhördt uppseende och gjorde H. med ens
till en ryktbar man. Han trädde för hvarje år allt
närmare i förbindelse med katolikerna och erhöll
derför af sina protestantiska vänner förnyade
uppmaningar att nedlägga sitt prestämbete och
öfvergå till katolicismen. Först 1841 afsade han sig
emellertid sitt ämbete, och 1804 afsvor han i Rom
den reformerta läran. Återkommen till Schaffhausen,
skildrade han i Geburt und wiedergeburt (1844-45;
4:de uppl. 1867) sin inre utveckling, hvarefter han,
på furst Metternichs kallelse, 1845 begaf sig till
Wien och trädde 1846 såsom hofråd och historiograf i
österrikisk tjenst. Under de revolutionära rörelserna
1848 förlorade han sin tjenst, men återfick densamma
1849. Död 1865 i Graz. H:s förnämsta arbete såsom
österrikisk historiograf är Geschichte
Ferdinands II und seiner eltern (1850-64, 11 bd),
hvilket dock ingalunda kan mäta sig med "Innocentius
III:S historia", utan snarare "intager lägsta rangen
bland alla historiska verk af liknande tendens
(katolicismens förhärligande), som utkommit under
de senaste 40 åren". Han har visserligen i detsamma
användt ett rikt och i många afseenden värdefullt
material; men han har icke förmått genomtränga
sitt ämne, och den ensidighet, hvarmed han bedömer
personer (t. ex. Gustaf II Adolf) och förhållanden,
saknar sin like: reformationen var, enligt honom,
en källa till allt ondt. Bland hans öfriga arbeten må
nämnas Denkwürdigkeiten aus dem letzten decennium des
18 jahrhunderts (1840) och Wallensteins vier letzte
lebensjahre (1862).
Hurtigkarl, Frederik Theodor, danskrättslärd, född
i Sorö 1763, blef 1788 juridisk kandidat och 1798
professor vid Köpenhamns universitet. 1811 fick han
etatsråds titel. Död 1829. H:s vigtigaste arbete
är Den danske og norske privatrets förste grunde
(1813-20, 4 bd, ofullb.). Hela sin förmögenhet anslog
han till en fond för befrämjande af rättsvetenskapliga
studier. Denna fond uppgick 1876 till 126,300 kr.
E. Ebg.
Hurunka, ett af hufvudspråken inom Molukka-gruppen
af den malajiska språkfamiljen. Jfr Hila.
H. A..
Hus begagnades under äldre tider i betydelsen
slott eller befäst plats. Så betecknar uttrycket
"konungens hus" konungens "slott". Vanligen ingår
ordet hus i denna bemärkelse såsom sista eller första
sammansättningsled i namn, t. ex. Bagahus l. Bohus,
Tavastehus, Lödöse (Isl. Hlioðthus. eg. ljudhus,
dånande fäste), Husaby m. fl. Denna betydelse finnes
ännu i det sammansatta ordet blockhus.
Hus (oriktigt Huss), Johannes, den böhmiske
kyrkoreformatorn, föddes d. 6 Juli 1369 i köpingen
Hussinec i södra Böhmen. Hans föräldrar tillhörde
allmogen. 1389 blef han student i Prag, der han
1396 blef magister och från 1398 höll offentliga
föreläsningar. Hans öfvervägande praktiskt anlagda
natur synes hafva utvecklat sig långsamt, men
säkert. Han skildras såsom en skarpsinnig, lärd,
allvarlig, strängt sedlig och djupt religiös
man. Redan före hans ankomst till Prag hade
Wycliffes läror - genom den lifliga förbindelsen med
Oxforduniversitetet - der vunnit insteg. Under hägn
af en vidsträckt undervisningsfrihet utbredde de sig
hastigt och gjorde på H. ett intryck, som för hans
utveckling fick en afgörande betydelse. Han försvarade
dem offentligt första gången i en disputation
1399. Såsom predikant vid Bethlehemskapellet i
Prag förkunnade han en enkel, praktisk kristendom
i Wycliffes anda, men utan att ännu någon derför
beskyllde honom för kätteri. Striden för och emot
Wycliffes satser vid universitetet förenade sig
med striden mellan nominalister och realister inom
den skolastiska filosofien och den nationella
motsatsen mellan tyskar och tsjecher. De tyske
universitetsmedlemmarna voro i allmänhet nominalister,
de tsjechiske realister, och bland de sistnämnde
hade den engelske reformatorns åsigter ifriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
