Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hus (Huss), Johannes - Husaby - Husaby kloster (Husby kloster) - Husaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhängare. Men som den akademiska korporationen var
indelad i fyra nationer: böhmare, bajrare, sachsare
och polacker (de sistnämnda till största delen
tysktalande preussare, pomrare och schlesier), och det
tyska elementet sålunda alltid rådde vid voteringarna,
blefvo 45 af Wycliffes satser fördömda d. 28 Maj
1403. H., som vunnit en ofantlig popularitet och i
egenskap af drottningens biktfader äfven utöfvade
inflytande vid hofvet, utverkade af konung Venceslav
ett edikt, som gjorde slut på tyskarnas herravälde vid
universitetet (1409). Nu uppträdde han allt djerfvare
mot de kyrkliga missbruken. Den religiösa rörelse,
som han framkallat, grep djupt in i hela folklifvet
i Böhmen och Mähren samt trängde för en lång tid
alla andra intressen i bakgrunden. Ärkebiskop Zbinko
i Prag, som i början varit H. bevågen, vände sig
emot honom, utverkade en påflig bulla mot Wycliffes
skrifter och lät bränna flere hundra exemplar af
desamma (1410). H. instämdes till Rom för att stå
till rätta för sitt uppförande. Då han ej infann sig,
utan vädjade till ett allmänt kyrkomöte, förklarades
han afsatt. Men hans inflytande hos det böhmiska
folket hade vuxit så, att det i hans hemland var
omöjligt att bringa till verkställighet de kyrkliga
myndigheternas mot honom riktade beslut. Konung
Venceslav tvang ärkebiskopen att försona sig med
honom, 1411. År 1412 predikade H. mot en påflig
aflatsbulla, och hans anhängare brände bullan vid
skampålen. 1413 afkunnades interdikt öfver H:s
vistelseort. Då lemnade han Prag, drog omkring i
landet och vände sig med väldig predikan till massan
af folket. I hans opposition mot den romerska kyrkan
trädde den praktiska sidan af religionen helt och
hållet i förgrunden. Den teoretiska skiljaktigheten
från nämnda kyrka var hos honom ej så starkt och klart
utpräglad som hos Wycliffe. H:s vigtigaste dogmatiska
arbete är hans Tractatus de ecclesia. I motsats till
det romersk-katolska begreppet om kyrkan såsom en
yttre institution definierade H. kyrkan såsom ett
samfund af de till evig salighet förutbestämda. Hennes
öfverhufvud är Kristus. Hon grundar sig på den genom
honom uppenbarade gudomliga sanningen och herskar
blott genom andens makt. I motsats till henne stod
Antikrists kyrka, till hvilken de icke utvalde höra,
och som grundar sig på menniskors stadgar samt
herskar genom yttre tvång, och hvilkens verkliga
öfverhufvud är djefvulen. Som Kristus sjelf är sin
kyrkas öfverhufvud, kan påfven ej vara det, utom
för så vidt han öfverensstämmer med Kristus. Vid
sin bortgång öfverlemnade Kristus ledningen af sin
kyrka åt Petrus, emedan denne var bäst egnad dertill
genom en höggrad af tro, ödmjukhet och kärlek. Endast
för så vidt påfven eger dessa dygder, kan han vara
Petrus’ efterträdare. Att såväl medlemskapet i Kristi
kyrka som ledningen inom henne icke skola betingas af
någonting yttre, utan endast af personernas religiösa
och sedliga beskaffenhet - detta är ett genomgående
drag i H:s uppfattning af kyrkan. I likhet med
det 16:de århundradets reformatorer ansåg H. icke,
att
kyrkans utveckling varit i sin helhet normal. Icke
af den kyrkliga traditionen, sådan hon fixerats i
kyrkomötesbeslut och påfvebullor, utan endast af
den heliga skrift kunde man derför få veta hvad som
är kristlig lära. Men han erkände ej i likhet med
nämnda reformatorer tron såsom allena saliggörande,
utan fordrade derjämte goda gerningar. Med dessa
förstod han ej yttre verkhelighet, utan handlingar,
som framgått ur sann kärlek till Gud och nästan. -
1414 sammanträdde kyrkomötet i Kostnitz. H. instämdes
för detsamma. Anande det öde, som väntade honom,
men fast besluten att dö för sin tro, begaf han
sig dit (i Nov.). Den 28 Nov. häktades han,
trots kejsar Sigismunds lejdebref. Han satt
öfver ett halft år i fängelse och förhördes i
flere sessioner. Hufvudförhöret hölls d. 6 Juli
1415, Trettio satser ur hans skrifter upplästes
för honom, och han uppmanades att återkalla
dem. H. vägrade ståndaktigt. Såsom en "oförbätterlig"
kättare fördömdes han, uteslöts af kyrkomötet ur
kyrkans gemenskap, afsattes från prestämbetet
och öfverlemnades åt den verldsliga makten för
att straffas. Man afklädde honom den presterliga
skruden och satte på hans hufvud en pyramidformig
pappersmössa, på hvilken tre djeflar voro målade
och med inskriften: hic est haeresiarcha ("denne
är kättarehöfdingen"). Biskoparna sade till honom:
"vi öfverlemna din kropp åt den verldsliga makten och
din själ åt djefvulen". Samma dag (d. 6 Juli) brändes
H. lefvande, och hans aska kastades i Rhenfloden.
H:s hjeltemodiga kamp mot de kyrkliga missbruken
och för främjandet af en renare uppfattad, praktisk
kristendom tillförsäkrar honom för alltid en ärofull
plats bland religiöse reformatorer och martyrer. Ehuru
reformationen undertrycktes i Böhmen, har H:s minne ej
dött hos det böhmiska folket. Många sägner bära derom
vittne. En af dessa ställer den från hednatiden ärfda
seden att tända eldar på midsommaraftonen i samband
med H:s död. Då han var dömd, berättar denna legend,
ville folket rädda honom. För att hindra detta tände
hans fiender bål på alla höjder, på det att ingen
skulle veta hvar han brändes. Och alltsedan den tiden
tänder det böhmiska folket hvarje S:t Johannes-afton
eldar på bergen till Johannes H:s åminnelse.
Husaby, socken i Skaraborgs län, Kinnefjerdings
härad. Arealen 1,942 har. 1,069 innev.
(1881). H. bildar med Skelfvum och Ofva ett
regalt pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Kinna
kontrakt. Vid Husaby källa skall Olof
Skötkonung hafva emottagit dopet af biskop Sigfrid
(år 1008).
Husaby kloster (Husby kloster). Se Gudsberga.
Husaga, jur., kroppslig bestraffning, som
husbonde tilldelar ett tjenstehjon. I Sverige eger
husbonde, när tjenstehjon är försumligt,
gensträfvigt eller i sin lefnad oordentligt, söka
tillrättavisa det med måttlig husaga. Dock får,
enligt k. kung. d. 1 Okt. 1858, sådan aga
endast tilldelas tjenstehjon af mankön under 18
år och af qvinkön under 16 år. Samma
åldersbestämmelse gäller sedan 1854 äfven i Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
