Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Hyltéen (Hylten), Anders von - 2. Hyltéen (Hylten), Samuel von - Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XII:s krigspolitik å sido och sluta fred med
fienderna. 1719 var han ledamot af den kommission, som
dömde Görtz, och förklarade i sitt afgifna votum, att
det mot Görtz brukade processuella förfarandet icke
kunde ingifva några skrupler. Den redan vid samma års
riksdag hos ständerna framträdande benägenheten att
till behandling upptaga enskilda mål samt frågor,
som tillhörde regeringens verksamhetssfer, fann
i H. en klarsynt motståndare. För öfrigt stod han
så på sitt stånds intressen, att detta utsåg honom
till en af sina fullmäktige i banken. Men vid 1720
års riksdag blef han ej med sådan uppmärksamhet
behandlad af sitt stånd. Sexton borgare i Stockholm
inlemnade till ståndet en, enligt deras egen uppgift,
å samtliga borgerskapets vägnar undertecknad skrift,
i hvilken bl. a. yrkades, att endast de sex af
Stockholms borgerskap valda och med instruktion
försedda ombuden borde anses såsom rätte herredagsmän
för Stockholms borgerskap. Meningen var att de af
magistraten utsedda fullmäktige, bland hvilka H. var
en, icke skulle anses föra talan för borgerskapet. Då
H. med styrka tillbakavisade en sådan uppfattning
såsom saknande hemul, satte de af borgerskapet valda
fullmäktige i fråga H:s befogenhet att föra ordet
i borgareståndet, emedan han 1714 blifvit adlad
och 1719 tagit introduktion på riddarhuset. H:s
förklaring att adlandet endast gällde hans familj
ansågs icke tillfyllestgörande. Rätt anmärkningsvärdt
var ock det förhållandet att, medan H. vid 1719 års
riksdag satt såsom borgareståndets talman och sjelf
fortfarande skref sig med sitt ofrälse namn, hans
broder Samuel på riddarhuset undertecknade besluten å
bådas vägnar. Till följd af en votering inom ståndet
förklarades H. icke vidare kunna vara borgareståndets
talman. Väl lyckades han till en början förmå
drottningen att förbjuda nytt val, men efter
några dagar drog han sig "af sjukdom" tillbaka, och
Stockholms borgerskap valde rådmannen J. Bunge "till
att företräda talmansbeställningen". Borgareståndet
fann sig i detta egenmäktiga tilltag. H. dog i
Jan. 1721.
2. Hyltéen (Hylten), Samuel von, friherre, ämbetsman,
den föregåendes broder, föddes i Stockholm 1672. Efter
genomgångna lägre grader i kungliga kansliet och
Svea hofrätt fick han 1710 fullmakt såsom assessor
i nämnda hofrätt samt blef 1716 lagman i Skånska
lagsagan, 1718 lagman i Kristianstads läns lagsaga
och 1719 landshöfding i Kristianstads län. Vid
1719 års riksdag var H. ledamot af det utskott,
som uppsatte valakten, drottningens försäkran och
regeringsformen, samt af sekreta utskottet, der han i
fråga om penningeväsendets stadgande ansåg nyttigast
att vidtaga åtgärder, som af honom sjelf betecknades
såsom statsbankrutt. Såsom landshöfding anklagades han
för egennyttiga öfvergrepp och var från år 1723 med
anledning deraf invecklad i vidlyftiga processer. Göta
hofrätt frikände honom visserligen (1725), men
målet upprefs. Det hade redan varit föremål för en
kommissions undersökningar och tvänne kungliga
resolutioner, då Rådet 1729 beslöt att låta en
ny kommission sammanträda i Kristianstad för att
handlägga detsamma. En anklagelse af politisk art
hade 1728 tillkommit, i det H. ansågs icke nog
kraftigt hafva behandlat en förryckt militärpersons
i verkligheten ofarliga uppträdande till förmån
för hertigens af Holstein succession. Slutet blef
att H., som under rättegångens förlopp egenmäktigt
suspenderats från sitt ämbete, vann understöd
genom riksens ständers kraftiga ingripande och 1731
återinsattes i sitt ämbete. H. adlades 1714 och blef
friherre 1719. Han dog på Skillinge, nära Engelholm,
d. 8 Maj 1738.
Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof, fornforskare, vitter
författare, föddes på Hönetorp i Vislanda socken
(Kronobergs län) d. 18 Maj 1818. H.-C. blef student
i Upsala 1835 och filosofie mag. 1839 samt ingick
s. å. som e. o. amanuens i k. biblioteket. Der
befordrades han 1843 till andre och 1852 till
förste amanuens. Under sin tjenstgöring, som
länge egnades åt ordnandet och förtecknandet af
bibliotekets handskrifter, kom han i beröring med
forskaren G. Stephens, och som frukter af deras
vetenskapliga samarbete uppstodo verken Svenska
folksagor och äfventyr (I, 1844-49; ny förkortad
uppl. med handteckningar af Egron Lundgren 1875)
samt Sveriges historiska och politiska visor
(I, 1853). Samtidigt uppträdde H.-C. äfven på den
dramatiska författarebanan med Dackefejden (historiskt
skådespel, uppf. å k. teatern och tr. 1846). Utom
några historiska arbeten af Barfod utgaf han äfven
vid denna tid ett försök till en historisk tidskrift:
"Svenskt historiskt magazin", som dock afstannade
med första häftet (1849). År 1856 förordnades han
till direktör för scenen vid k. teatern och blef
i Mars 1858 förste direktör. I denna egenskap hade
han stora svårigheter att bekämpa och qvarstod ej
häller länge på denna plats. Han utnämndes 1860 till
chargé d’affaires vid brasilianska hofvet, med hvilken
befattning han följande året äfven fick förena
svensk-norska generalkonsulatet i Rio Janeiro. På
egen begäran återkallades han 1864 och har sedan
dess varit bosatt dels i hufvudstaden, dels på
egendomen Sunnanvik i Småland. Hans under denna tid
offentliggjorda verk Värend och virdarne (1863-68),
som kallar sig "ett försök i svensk ethnologi",
kan anses epokgörande med afseende på forskningen
i svenska allmogelifvet och har också utöfvat
ett stort, företrädesvis väckande inflytande. För
öfrigt har H.-C. deltagit i stiftandet af "Svenska
fornskriftsällskapet" (1843), "Konstnärsgillet i
Stockholm" (1845), bland hvars mest nitiska medlemmar
han var, samt "Svenska fornminnesföreningen" (1869),
till hvars framgång hans ordförandeskap vid dess
första möte i Vexiö, 1870, väsentligen bidrog. Under
de senaste åren har H.-C. lifligt intresserat sig för
bildandet af ett "Smålands museum", nu upprättadt i
Vexiö, och till hvilket han förärat sina etnografiska
samlingar. I sin lilla skrift Slägtminnen från
Sunnanvik (1879) har han lemnat ett nytt prof af
sin kärlek till fädrens och fädernebygdens minnen.
-rn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
