Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyndlusången - Hyœmoschus, Vattenmyskdjursslägtet - Hyoglykokolsyra - Hyoscin - Hyoscyamin - Hyoscyamus - Hyotaurokolsyra - Hypallage - Hypanis - Hypaspister - Hypate - Hypatia - Hypaton - Hyper - Hyperanthera - Hyperbel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hyndlusången (Isl. Hyndluljoð). Se Edda och Hyndla.
Hyoemoschus, Vattenmyskdjursslägtet, zool., hör
till dvärgmyskdjurens ordning (Traguli) bland
däggdjuren. Det har armbågsbenet särdeles stort
och fritt från strålbenet samt de båda mellersta
mellanhandsbenen icke sammanvuxna till något kanonben;
äfven de båda mellersta mellan fotsbenen äro till en
början skilda och sammanväxa först sent samt aldrig
fullständigt. Både främre och bakre extremiteternas
sidotår äro väl utbildade samt hafva fullständiga
mellanhands- och mellanfotsben äfvensom tåleder;
mellankäksbenen stöta icke intill näsbenen. Hit hör
blott en enda art, Vattenmyskdjuret, H. aquaticus,
som har grof och lång kropp med låga ben. Djuret
är mörkbrunt, med hvita fläckar och hvita,
långsgående band på sidorna äfvensom på halsen
fem dylika band, af hvilka det mellersta utvidgar
sig bakåt och förenar sig med bröstets hvita färg;
svansen är tämligen lång, ofvan brun, undertill och
i spetsen hvit. Arten är hemma i Gabun och Sierra
Leone på Afrikas vestkust; den kallas "hindsvin"
af kolonisterna på det förra samt "vattenrådjur"
af kolonisterna och "bumorah" af infödingarna på
det senare stället. C. R. S.
Hyoglykokolsyra. Se Gallämnen.
Hyoscin, kem., en i bolmört tillsammans
med hyoscyamin förekommande växtbas, isomerisk med
atropin och hyoscyamin. P. T. C.
Hyoscamin, kem., en i frön af bolmört (Hyoscyamus
albus och H. niger), spikklubba (Datura stramonium)
och belladonna (Atropa Belladonna) jämte atropin
förekommande växtbas, som har samma kemiska
sammansättning som atropin, C17 H23 NO3, hvilket H. i
kemiskt hänseende och till fysiologiska verkningar
(se Hyoscyamus) högeligen liknar. P. T. C.
Hyoscyamus L. (Tourn.), bot., ett slägte inom
Solanaceernas familj och kl. Pentandria L.,
med bägarelikt, djupt femtandadt foder och
vidgadt trattlik blomkrona med snedt femflikigt
bräm. Ståndarna äro fem, med fria knappar, öppnande
sig med en längdspringa. Frukten är en tvårummig
kapsel, hvars öfre del brister af såsom ett lock;
blomfodret qvarsitter och omgifver kapseln. Till
slägtet föras sju europeiska arter (oberäknade de
två, som föras till det från H. numera afskilda
slägtet Scopolia Jacq.). I Sverige finnes vid vägar
och sopbackar den vanliga Bolmörten, H. niger
L., en tvåårig, klibbhårig, giftig ört, med
smutsigt grågulaktiga blommor, dystert ådrade
med brunblått. Dess blad, folia hyoscyami, äro
officinella och innehålla en giftig alkaloid,
hyoscyamin (se d. o.), som i likhet med atropin och
daturin verkar utvidgande på pupillerna. Bolmörtsolja,
beredd af bladen, verkar smärtstillande. Förgiftning
med rötterna af bolmörten hafva inträffat, i det de
tagits för palsternackor (från hvilka de lätt skiljas
genom sin grenighet), och till dylika förgiftningar
höra ofta mycket glada yrselsyner. Det antages, att
bolmörten spelade en rol vid de sorgligt ryktbara
hexeriprocesserna under 1600-talet, i det inandningen
af de döfvande ångor, som frambragtes af de giftiga
bolmörtsfröna, lagda på glöd, framkallade glada
yrselbiider och föreställning om fester i Blåkulla.
O. T. S.
Hyotaurokolsyra. Se Gallämnen.
Hypallage (Grek. hypallage, utbyte, förvexling)
är namnet på en grammatisk figur, bestående i en
skenbar förvexling af vissa satsdelar. Till vanligast
förekommande former af H. hör att ett bestämningsord
intager hufvudordets plats, t. ex. "dessa soldaters
mod" i st. f. "dessa modiga soldater", eller att en
bestämning i det språkliga uttrycket hänföres till ett
annat begrepp än det, hvartill den egentligen hör,
t. ex. "tidernas förflutna händelser" i st. f. "de
förflutna tidernas händelser". A. M. A.
Hypanis. Se Bug.
Hypaspister (Grek. hypaspistai, sköldbärare),
kallades den elittrupp till fots, som uppsattes
af Alexander den store (d. 323 f. Kr.), och ur
hvilken 3,000 man uttogos att tjena konungen,
såsom lifvakt. Benämningen torde härleda sig af de
runda sköldar (Grek. aspis), med hvilka denna trupp
var väpnad. C. O. N.
Hypate (Grek. hypate), djupaste tonen i de båda
djupare tetrakorden af det s. k. fullkomliga grekiska
tonsystemet. A. L.
Hypatia, en lika mycket genom skönhet och qvinlig
dygd som genom lärdom och skarpsinne utmärkt qvinna,
lefde i Alexandria i slutet af 4:de och början af 5:te
årh. e. Kr. samt var dotter af matematikern Theon. Hon
egnade sig åt lärda studier, var anhängarinna af
den neo-platonska filosofien och uppträdde med stort
bifall såsom offentlig föreläsarinna i filosofi och
matematik, hvarjämte hennes hus var en samlingsplats
för Alexandrias lärdaste och anseddaste män. Hennes
stora rykte uppeggade dock de kristnes fanatism,
för hvilken hon föll ett blodigt offer (415) vid ett
af patriarken Cyrillus anstiftadt upplopp. H. har
i senare tider blifvit mera allmänt känd såsom
hufvudperson i den engelske författaren Kingsleys
roman "Hypatia, or new foes with an old face" (1852;
"Hypatia eller nu som fordom", 1855, ny uppl. 1867).
A. M. A.
Hypaton, Grek., det djupaste tetrakordet i det
forngrekiska tonsystemet. A. L.
Hyper, Grek., "öfver", nyttjas i sammansättning
med åtskilliga ord, i betydelsen "alltför stor",
"alltför mycket", t. ex. hyperkritik, hyperestetisk.
Hyperanthera, bot. Se Moringa.
Hyperbel, matem., en kroklinie, hvars alla punkter äro
så beskaffade, att skilnaden mellan afstånden från
en sådan till två fasta punkter (brännpunkterna)
är konstant. Hyperbeln kan lätt uppritas med
tillhjelp af en lineal och en tråd. Man fäster
trådens ena ände vid ena brännpunkten och den andra
vid ändpunkten af linealen, hvilken kan vridas kring
den andra brännpunkten. Om sedan tråden spännes mot
linealen medelst ett stift, så beskrifver detta en
hyperbel. Hyperbeln, hvilken består af två oändliga
U-formiga grenar, är symmetrisk i förhållande till
de båda axlarna (transversal- och konjugal-axeln),
af hvilka dock blott den förra, som går genom
brännpunkterna, skär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
