Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyperbel - Hyperbol - Hyperbolisk logaritm - Hyperbolisk paraboloid - Hyperboloid - Hyperbolos - Hyperboréer - Hyperdiapente - Hyperemi - Hyperestesi - Hyperfrygisk - Hypergevsi - Hypericineæ - Hypericum, Johannisört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hyperbeln. Axlarnas skärningspunkt kallas
medelpunkt; genom denna gå äfven hyperbelns två
asymptoter. Hyperbelns excentricitet är alltid
större än 1. Med liksidig hyperbel förstår man
en sådan, hvars axlar äro lika. - Hyperbeln
kan äfven erhållas genom intersektion mellan
ett plan och en kon (se Koniska sektioner).
G. E.
Hyperbol (Grek. hyperbole, öfverdrift) och
det deraf bildade adjektivet hyperbolisk
nyttjas i synnerhet om svulst och öfverdrift
i uttryckssättet, t. ex. då det i E.
Tegnérs "Krigssång för skånska landtvärnet" heter:
Förr ifrån himlen de stjäla en stjerna .
Än de ta bort från vårt land en by.
Hyperbolisk logaritm. Se Logaritm.
Hyperbolisk paraboloid, matem., en speciel yta
af 2:dra graden. Dess afskärningslinier med ett
plan äro i allmänhet antingen parabler eller
hyperbler. Hyperboliska paraboloiden bildar ej en
sluten figur, utan är åt alla håll obegränsad; dess
midtdel har ungefär formen af en vanlig ridsadel.
G. E.
Hyperboloid, matem., en speciel yta af 2:dra
graden. Dess afskärningslinier med ett plan
äro i allmänhet antingen ellipser eller
hyperbler. Hyperboloiderna äro af två slag:
med en mantel eller med två mantlar. En hyperboloid
med en mantel består af två symmetriskt belägna,
trattformiga, vid smaländarna förenade ytor, hvilka
åt andra hållet äro obegränsade. En hyperboloid
med två mantlar utgöres af två skilda, toppformiga,
symmetriskt belägna ytor, hvilka åt ena sidan äro
obegränsade. G. E.
Hyperbolos, en inflytelserik folkledare i Athen under
den senare delen af 5:te årh. f. Kr. Aristofanes
och öfriga komediförfattare öfverhopa honom
med de bittraste smädelser och framställa honom
såsom en i högsta grad föraktlig person. För ett
fullt opartiskt bedömande af hans karakter saknas
nödiga källor. Han var en afgjord motståndare till
det aristokratiska eller oligarkiska partiet och
blef derför på Alkibiades’ och Nikias’ anstiftan
landsförvisad (416) genom s. k. ostracism (se
d. o.). 411 mördades han på ön Samos af några personer
tillhörande oligarkernas antal. A. M. A.
Hyperboréer (Grek. Hyperboreoi l. Hyperboreioi). 1. Ett forntida
sagofolk, hvars namn vanligen anses beteckna "de i
den yttersta norden (egentl. bortom nordanvinden,
Boreas) boende", ehuru det måhända rättare bör tydas
"de bortom bergen boende" (af Grek. hyper, öfver,
bortom, och oros, urspr, boros l. voros, berg). Af de
forngrekiske författarna omtalas de såsom boende dels
i den höga norden, dels i den fjärran vestern. Såsom
Apollons älsklingar och nitiske dyrkare troddes de
i ett solbelyst och härligt land föra en lycklig
och fredälskande tillvaro, fria från sjukdomar,
split och lidanden. Deras lifslängd nådde ända till
1,000 år; men den lefnadströtte störtade sig ofta
dessförinnan, efter vissa högtidliga ceremonier,
från en brant klippa i hafvet, och detta dödssätt
ansågs såsom det sällaste. Olof Rudbeck har i sin
"Atlantica" försvenskat namnet H. till Yfverborne
och förlagt deras
boningsort till Skandinavien. - 2. H. l. Arktiker kallar
man inom etnografien en mängd folk i nordöstra
Asien samt i nordvestra och norra Amerika, hvilka
af de flesta forskare anses hvarken antropologiskt
(d. v. s. till sin fysiska bildning) eller etnologiskt
(till seder, kultur och religion) hafva något
närmare sammanhang med vare sig högasiaterna
eller indianerna. Sannolikt bilda dessa folk en
enda ras, den hyperboreiska l. arktiska rasen,
hvilken då, jämte den högasiatiska (mongoliska),
dravida och medelhafsrasen, utgör en af de 4
raser, hvilka anses som autoktoner på Europa-Asiens
fastland. Hyperboréernas utbredning öfver Asiens
nordöstra spets, Kurilerna, samt nordvestra och
norra Amerika visar, att deras vandringar sannolikt
utgått från Asien under påträngandet af mongoliska
folk. För närvarande bilda de blott spridda lemningar
af en folk-komplex, som enligt Sibiriens äldsta
traditioner en gång måste hafva varit betydande. Till
hyperboreiska rasen räknas följande folk: i Asien:
1. Jukagirerna, 2. Tsjuktsjerna med Korjakerna och
Kamtjadalerna (itelmen), 3. Ainu l. Aino (kurilierna),
4. Jenisej-Ostjakerna med Kotterna; i Amerika:
5. Innuit-folken (grönländare, eskimoer m. fl.),
6. Aleuterna. - Jfr Prichard, "Natural history of
man" (1848); Pauly "Description ethnographique des
peuples de la Russie" (1862). 1. A. M. A. 2. H. A.
Hyperdiapente (af Grek. hyper, öfver, och diapente,
qvint), musikt., öfverqvint. A. L.
Hyperemi (af Grek. hyper, öfver, och haima,
blod), med., blodöfverfyllnad, kan förekomma
i alla möjliga kroppens delar och af flere
orsaker. Hyperemien kallas aktiv l. kongestion,
då den beror på ökad tillförsel af arterielt
blod, och passiv l. stas, stagnation, då den
uppkommer genom hämmadt afflöde af venöst blod.
F. B.
Hyperestesi (af Grek. hyper, öfver, och aisthesis,
känsel), med., ökad känslighet hos de sensitiva
nerverna, smärta. Den psykiska smärtan i vissa
sinnessjukdomar, särdeles melankoli, har man kallat
psykisk hyperestesi. F. B.
Hyperfrygisk (af Grek. hyper, öfver), musikt.,
transpositionsskalan en qvart öfver den frygiska.
A. L.
Hypergevsi (af Grek. hyper, öfver, och <i>gevsis,<(o> smak),
öfverdrifvet skarpt smaksinne.
Hypericineae Pers., bot., en nat. fam. af växter, som
hafva regelbundna femtaliga blomhyllen och de talrika
ståndarnas strängar vid basen förenade i 3 (eller 5)
stammar; stiften äro 3 (l. 5) och frukten en mångfröig
kapsel, som genom invikning af fruktbladens kanter
vanligen är 3-rummig. O. T. S.
Hypericum L., Johannisört, bot., ett slägte,
som utgör typen för nat. fam. Hypericineae Pers. och
hör till kl. Polyadelphia L. De svenska arterna,
till antalet sju, äro i de flesta fall upprätta
och tämligen höga, mångåriga örter, hvilkas blad
äro motsatta, hela och helbräddade, genomskinligt
punkterade; blommorna äro gula, mörkstrimmiga,
sittande i knippen i stjelkens och grenarnas
toppar. De allmännaste arterna äro H. qvadrangulum L.,
hvars stjelk har 4 föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
