- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
255-256

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfstång - Häftplåster - Häfvarebarometer - Häfvaremanometer - Häfvert l. Sifon - Häfverö - Häger - Hägerslägtet - Hägerstad - Hägg, Axel Herman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benamnes last, till skilnad från kraften, som verkar
rörelsen. För att jämnvigt skall ega rum, måste alla
vridningsmoment omkring understödspunkten upphäfva
hvarandra, eller summan af de vridande krafterna vara
lika i hvardera riktningen. Dessa moment erhåller man
genom att multiplicera hvarje krafts storlek med dess
vinkelräta afstånd från vridningspunkten. L. A.. F.

Häftplåster, Emplastrum adhaesivum, farm. med.,
beredes enligt Pharm. suec. genom sammansmältning
af gult harts (Resina pini flava), 1 del, med
blyoxidplåster, 4 delar, vid sakta eld under ständig
omröring, tills blandningen upphör att skumma och
den smälta massan flyter likt en olja. Häftplåstret
bör hafva brunaktig färg, och äldre sådant anses
bättre än nyberedt. Under benämning häftplåster
finnas flere på olika sätt beredda plåster, hvilka
alla hafva den egenskapen att häfta mer eller mindre
fast vid det föremål, intill hvilket de tryckas. I
vissa slag af häftplåster lärer kautsjuk tillsättas,
hvarigenom plåstret får en stor vidhäftningsförmåga
utan att dock klibba fast. Ett godt häftplåster bör
vid vanlig rumtemperatur vara så hårdt, att det låter
bryta sig och plåsterstängerna behålla sin form. Det
mjuknar af handens värme och bör häfta väl, utan
att reta huden. Häftplåster utbredt på lärft eller
bomullstyg (shirting) kallades förr Sparadrap,
ett namn, som ännu någon gång förekommer. Det
nyttjas i denna form till sammanhäftande af friska
sårkanter, fasthållande af spanska flugor,
förbindningar och dylikt samt för att täcka och
skydda ytliga, i läkning stadda sår. Det begagnas
af kirurgerna till fastgörande af sträckbandage,
O. T. S.

Häfvarebarometer. Se Barometer.

Häfvaremanometer. Se Manometer.

Häfvert l. Sifon, fys., ett böjdt rör, öppet i
hvardera änden och afsedt till öfverföring af vätska
från ett högre till ett lägre beläget kärl. Häfvertens
delar, från böjningen räknadt, kallas dess ben. Vid
användningen fylles häfverten, vanligen genom att
det ena, kortare benet nedsättes i det kärl,
som skall aftappas, och luften förtunnas genom
sugning i det andra benet; vätskan stiger då, i mån
af luftförtunningen, genom böjningen in i det andra
benet. Om förtunningen upphör, innan vätskan kommit i
jämnhöjd med nivån i det kärl, som skall aftappas,
löper vätskan tillbaka i detta. Har deremot vätskan
i det andra benet kommit till en punkt, lägre än
förenämnda nivå, löper den genom det öppna röret; och
detta sker med så mycket större hastighet, som rörets
öppna ände ligger lägre än vätskans nivå. Vanligen
har häfverten ett längre och ett kortare ben; det
senare sättes ner i vätskan, som skall aftappas,
men benens längd är för öfrigt af betydelse endast
med afseende på den hastighet, hvarmed utströmningen
sker. Då vätskans stigning i häfverten beror på det
yttre lufttrycket, faller det ock af sig sjelf att
häfverten ej är verksam i lufttomt rum eller i så
förtunnad luft, att den ej förmår trycka upp vätskan
till vinkeln. - Dubbelhäfverten är försedd med ett
särskildt sidorör för vätskans uppsugning,

hvarigenom större bekvämlighet vinnes och olägenheten att vid
sugningen få vätskan i munnen

illustration placeholder


undvikes. Sugröret går
vanligen längs häfvertens afloppsben och mynnar ut i
detta ej långt från dess öppna ände. Vid användningen
sättes det kortare benet i vätskan, det längre
tillslutes med fingret, och luften suges ut genom,
sidoröret. För att ytterligare hindra insugning af
vätska i munnen brukar man förse sjelfva sugröret
med en utblåsning, som måste fyllas, innan något
af vätskan kan komma in i munnen. Dubbelhäfverten
har någon gång blifvit kallad Gifthäfvert, emedan
den med trygghet kan användas vid giftiga eller
frätande vätskors öfverförande från ett kärl till
ett annat. - Inblåsningshäfverten har det i vätskan
stående benets nedre ände uppåtböjd och försedd
med en mindre öppning under vätskeytan; genom denna
inkommer vätskan. Blåser man då kraftigt i det böjda
rörets mynning, drifves vätskan, som ej hinner ut
genom den lilla öppningen, upp genom böjningen och
in i det andra röret. - Springhäfvert kallas den,
hvars andra ben når långt under vätskans nivå, är
uppåtböjdt och försedt med en liten öppning, genom
hvilken vätskan då sprutar upp som ur en springbrunn.
L. A. F.

Häfverö, socken i Stockholms län, Väddö och
Häfverö skeppslag. Arealen 14,648 har. 2,354
innev. (1881). H. bildar med Singö kapell ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Upsala stift,
Närdinghundra kontrakt.

Häger. Se Hägrar.

Hägerslägtet. Se Hägrar.

Hägerstad, socken i Östergötlands län, Kinda
härad. Arealen 3,882 har. 677 innev. (1881). H. bildar
med Oppeby ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Linköpings stift, Kinds kontrakt.

Hägg, Axel Herman, aqvarellist, etsare, föddes
d. 10 Nov. 1835 å Katthammarsvik (Gotland). Under
sin skoltid erhöll han undervisning i teckning
af P. A. Säve och under ferierna roade han sig
med förfärdigandet af fartygsmodeller. På grund af
dessa anlag sändes han 1850 af Visby handelsförening
till skeppsbyggeri-institutet i Karlskrona. Efter
slutad kurs erhöll han 1856 plats å ett större
varf i Port Glasgow vid Clyde, der han arbetade
något öfver tre år. H:s böjelse för byggnadskonsten
drog honom till London, och han kom der i tillfälle
att hos flere af de förnämste arkitekterna studera
densamma, hufvudsakligen i dess gotiska former. Han
idkade med framgång aqvarellmålning, och genom
sina grundliga insigter i geometrisk ritning
lyckades han nå en ganska hög ståndpunkt som
perspektivtecknare. H. utbildade sig ytterligare
i början af 1870-talet genom resor uti Italien,
Frankrike, Tyskland och Belgien samt lemnade under
tiden teckningar till den engelska tidskriften "The
architect" m. fl. Dessa pennteckningar gåfvo honom
uppslaget till de etsningar, hvilka under de senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free