Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hägg, Axel Herman - Hägg (botanik) - Häggbladh, Abraham - Häggdånger - Häggeby - Häggenås - Häggesled - Häggström, Frans Vilhelm - Häggum - Häglinge - Hägnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åren hufvudsakligen sysselsatt honom. En ovanlig
arbetsförmåga, parad med en glödande kärlek till
konsten, har beredt honom ett framstående rum bland
samtida etsare. H. erhöll 1881 i uppdrag att utföra
ett större blad som minne af Konstföreningens i
Stockholm halfsekelfest och kallades 1882 till
ledamot af konstakademien i Stockholm. Bland hans
etsningar, de flesta i ganska stor skala och utmärkta
för en präktig teckning och kraftig färgverkan,
må nämnas: The vesper bell, The quiet hour. The
morning of the festival, fyra motiv från Katedralen
i Chartres (förtecknade i det lilla eleganta häftet
"A list of new etchings of the cathedral church of
Chartres", 1881), En framtidsbild (motiv från Upsala
domkyrka, utfördt som konstföreningsblad 1882) samt
Mont Saint Michel. H. vistas fortfarande i London.
-rn.
Hägg, Prunus Padus L., bot. och bot. farmak.,
är vanligen ett medelstort träd eller stundom en
hög buske och hör till nat. fam. Drupaceae L.,
kl. Icosandria L. Häggen igenkännes genom sina
småludna årsskott och kortskaftade blad, försedda
med 2 glandler å skaftet nära den ovala, spetsiga,
tätt finsågade skifvan, som har små samlingar af
hår i undre sidans nervvinklar, men för öfrigt
vanligen är glatt. Blommorna äro hvita och sitta i
hängande klasar med bladbärande skaft; de utveckla en
döfvande lukt, som erinrar om bittermandel. Frukten,
"häggbär", är en liten knappt ärtstor stenfrukt med
vanligen svart, läderartadt skal och sötaktigt kärf
smak. Genom halt af blåsyra, om ock i ringa mängd,
kunna "häggbären" verka giftigt. Häggbark, Cortex
Padi, var förr officinel i Sverige. Dess epidermis
är rödbrun, mycket tunn och glatt, med små, spridda,
gulaktiga korkvårtor. Mellanbarken är grön genom
halt af klorofyll; inre ytan af bastlagret är i
färskt tillstånd gulaktig, men blir genom torkning
nästan kanelbrun. Häggbark har en egen lukt, lik
den af bittermandel, samt kärf och bitter smak. Den
innehåller en blåsyrehaltig flyktig olja, garfsyra
och bitterämne, hvarför densamma förr användes såsom
ett sammandragande medel, som tillika ansågs verka
lugnande och svettdrifvande. O. T. S.
Häggbladh, Abraham, topograf, född i Vasa d. 1
Jan. 1789, blef 1807 student i Åbo, öfverflyttade
1812 till Sverige och vardt 1813 underlöjtnant
vid fältmätningsbrigaden af Ingeniörkåren, i
hvilken egenskap han 1813-14 tjenstgjorde vid
den emot Norge uppställda armékåren. Sin sista
fullmakt erhöll han 1845, såsom öfverstelöjtnant
vid Topografiska kåren. Död i Stockholm d. 20 Mars
1848. - För svenska jordens bestämmande till läge
och höjd har troligen ingen verkat mera nitiskt än
H. Särskildt må nämnas, att basmätningarna på Vänern
och Vettern äro gjorda af honom och K. G. Spens, och
att han inom nästan alla Sveriges landskap gjorde de
noggrannaste astronomiska ortbestämningar. H. blef
1831 ledamot af Krigsvetenskapsakademien och 1846
af Vetenskapsakademien.
Häggdånger, socken i Ångermanland, Vesternorrlands
län, Säbrå tingslag. Arealen 10,168 har. 1,129
innev. (1881). H. utgör ett
prebendepastorat, 3:dje kl., tilj ett lektorat i
stiftsstaden. Hernösands stift, Ångermanlands södra
kontrakt.
Häggeby, socken i Upsala län, Håbo härad. Areal 2,124
har. 490 innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt
pastorat af 3:dje kl., Upsala stift, Håbo kontrakt.
Häggenås, socken i Jämtlands län,
Lits tingslag. Arealen 48,180 har. 1,833
innev. (1881). Annex till Lit, Hernösands stift,
Jämtlands norra kontrakt.
Häggesled, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. Arealen 1,142 har. 501 innev. (1881). Annex
till Hjerpås, Skara stift, Barne kontrakt.
Häggström, Frans Vilhelm, universitetslärare,
född i Piteå d. 15 Dec. 1827, blef student i
Upsala 1847, filos, doktor 1854, docent derstädes
i latinska språket 1858 och adjunkt i samma ämne
1862. Efter att under vårterminen 1870 samt från
o1872 hafva förestått professuren i latinska språket
och literaturen utnämndes han 1875 till ordinarie
innehafvare af denna lärostol. H. företog 1863-64 med
offentligt understöd en resa till Tyskland, Frankrike
och Italien. Sedan 1870 har han varit censor vid
afgångsexamina från de allmänna läroverken. Utom
åtskilliga tidskriftsuppsatser och afhandlingarna
De actis romanorum diurnis (1854), De aliquot
translationum ciceronianarum generibus (1861) och
Excerpta liviana (1874) har H. skrifvit en Granskning
af A. Frigells skrift: "Caesaris commentarii de
bello gallico, med förklaringar och anmärkningar"
(1857) och sjelf med förklaringar utgifvit Caesaris
de bello gallico commentariorum libri I-VII (1858,
4:de uppl. 1878).
Häggum, socken i Skaraborgs län, Valle
härad. Arealen, förutom en andel af berget
Billingen, 1,828 har. 646 innev. (1881). H. utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Skara stift,
Billings kontrakt.
Häglinge, socken, delad å Kristianstads län med en
större del, 4,995 har, 1,186 innev., deraf 4,580 har,
1,133 innev, i Vestra Göinge härad och 415 har,
53 innev, i Gärds härad, samt med en mindre del,
159 har, 35 innev., å Malmöhus län, Frosta härad,
tillsammans 5,154 har, 1,221 innev. (1881). Annex
till Södra Rörum, Lunds stift, Frosta kontrakt.
Hägnad, jur., vissa å marken vidtagna anstalter,
hvilkas ändamål är att från mark afhålla egentligen
sådana kreatur, som för jordbruks skull födas vid
en gård och derför benämnas hemdjur. Upprättande och
underhåll af hägnad kunna vara tvungna till följd af
det hägnadsvitsord, d. ä. rättighet att tvinga en
annan att deltaga i hägnads upprättande och underhåll,
som under vissa vilkor tillkommer en jordegare emot
hans granne. Ändamålet med hägnadsvitsordet har varit
olika under olika tider. Alltifrån landskapslagarnas
tid och till k. förordn, d. 21 Dec. 1857 var vilkoret
för egofrids åtnjutande så bestämdt, att den, som
ville åtnjuta sådan, måste sjelf förskaffa sig den,
och hägnadsvitsordet var ett medel att förskaffa
honom biträde dertill. Men sedan det, genom nämnda
förordning, blifvit ålagdt hvar och en, som eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
