Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hägnad - Hägrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemdjur, att om dem taga sådan vård, att de icke göra
skada å annans egor, har det i samma förordning
bibehållna hägnadsvitsordet blifvit ett medel för
denna skyldighets fullgörande. I enlighet med denna
princip har äfven grunden för hägnadens fördelning,
hvilken efter den äldre lagstiftningen var de
mötande jordpossessionernas storlek (mantal),
blifvit förändrad till hälften. Då rättigheter och
skyldigheter äro beroende af en hägnads tillvaro,
måste äfven genom lag vara bestämdt hvad som
skall anses såsom laglig hägnad, såsom ock skett
genom k. förordn, d. 31 Jan., k. br. d. 25
Juli och Kammark, kung. d. 17 Okt. 1815. -
I Norge äro, enligt lagen af d. 16 Maj 1860,
och i Finland, enl. förordn, d. 19 Dec. 1864,
stadgandena om egofrid och hägnadsskyldighet i allt
väsentligt öfverensstämmande med dem, som gälla i
Sverige. Detsamma kan äfven sägas om stadgandena
i Danmark, i lagarna af d. 6 Mars 1869 och d. 25
Mars 1872. Th. R.
Hägrar, Ardeidae, zool., bilda en familj inom
vadarnas ordning af foglarna. De hafva oftast lång,
kägelformig, stark, rak, hoptryckt, nära spetsen fint
tandad och ända bakom ögonen klufven näbb; någon gång
är näbben nedböjd i spetsen eller ock mycket bred,
båtformigt hvälfd och försedd med hakformigt nedböjd
spets. Öppningen mellan käk- och mellankäksbenen för
näsborrarna sträcker sig icke utom näbbens midt;
tyglarna äro nakna, benen tämligen långa, yttertån
och mellantån förenade samt baktån fäst i jämnhöjd
med framtårna, som hafva långa, spetsiga klor, af
hvilka den mellersta är kamformig i kanten. Vingarna
äro breda och tämligen långa, med öfverarmen räckande
bakom höftskålen samt tredje och fjerde pennorna
längst. Stjerten är kort och afrundad samt består
af 10-12 pennor; fjäderdrägten är rik och mjuk, på
nacken, ryggen och bröstets öfre del ofta förlängd,
till en del äfven dunlik. - Hägrarna bebo alla delar
af jorden, med undantag af de kallaste; redan i de
tempererade bältena uppträda de i stort antal, och
inom vändkretsarna utgöra de den mest framträdande
beståndsdelen af den fogelverld, som lifvar kärr,
sjöar, vattendrag och hafsstränder. De förekomma
på öppna eller skogbevuxna ställen och ända upp i
bergstrakterna, men alltid nära vatten. Alla arterna
sätta sig i träd, några dock mera sällan. Ofta
häcka hägrarna kolonivis, dels i träd, dels bland
vass, och bygga stora, konstlösa bon. Honan rufvar
vanligen ensam och förses derunder med föda af
hannen; båda föräldrarna vårda ungarna, som matas i
boet. Hägrarna, hvilka i Sverige äro flyttfoglar,
äro mycket skygga och försigtiga, flyga lätt och
uthålligt samt gå makligt och med afmätta steg; de
kunna äfven simma. Lätet är hväsande eller vrålande
och obehagligt. Bland alla vadfoglar äro hägrarna
de trätgirigaste och elakaste. Angripna, försvara
de sig ursinnigt och kunna blifva farliga, emedan
de hugga efter motståndarens ögon. Födan utgöres
hufvudsakligen af fisk, men de hålla äfven till godo
med andra djur, som de kunna bemäktiga sig, äfvensom
fiskrom; de mindre arterna förtära insekter,
maskar o. s. v. Då hägrarna söka sin föda, vada de
ljudlöst och försigtigt omkring i vattnet eller stå
ock stilla deri, hvarvid de hålla halsen indragen,
så att hufvudet hvilar på skuldrorna och underkäken
på den krökta halsen. Varseblifva de något byte,
utsträcka de plötsligt halsen till hela dess längd
och gripa sitt rof. Hägrarna, särskildt de mindre
arterna, kunna tämjas. - Familjen har blifvit
indelad i tre underfamiljer: Egentliga hägrar,
Ardeinae, Skuggfoglar, Scopinae, och Båtnäbbar,
Cancrominae. Till den första af dessa underfamiljer,
som har näbben rak, höra följande slägten. Egentliga
hägerslägtet, Ardea, har halsen lång och betäckt
med korta fjädrar, brokig drägt, handpennornas skaft
mörkbruna, 12 stjertpennor och underbenet naket ett
betydligt stycke. Grå hägern, A. cinerea (se fig), har
hufvudet ofvan svart samt svarta, radställda fläckar
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
