Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härdsmide - Härdspång - Härdställningsinstrument - Härene - Härfader l. Härjafader - Härfjetter - Härfoglar - Häring, Georg Wilhelm Heinrich (Wilibald Alexis) - Häringe - Härja - Härjafader - Härjan (Herjan) - Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillverkningskostnad. De smidesmetoder, som i Sverige varit eller
äro allmännast begagnade, äro Franche-Comté-smide,
Halfvallon-smide, Lanchashire-smide, Tysksmide och
Vallonsmide (se dessa ord). C. A. D.
Härdspång. Se Härd.
Härdställningsinstrument, metallurg., kallas
en gradbåge med rörlig visare, som begagnas vid
ställning i härdar (se Härd) för att kunna gifva
åt forman och väggarna deras rätta lutning,
C. A. D.
Härene. 1. Socken i Elfsborgs län, Kullings
härad. Arealen 2,650 har. 650 innev. (1881). Annex
till Algutstorp, Skara stift, Kullings eller
Gäsene kontrakt. - 2. Socken förenad med Skofteby i
Skaraborgs län, Kinnefjerdings härad. Arealen 2,856
har. 1,342 innev. (1881). H. bildar med Hofby ett
regalt pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Kållands
kontrakt.
Härfader l. Härjafader, Nord. mytol, ett af Odens
namn, som betecknar honom såsom härarnas gud
eller fader och sålunda på visst sätt motsvarar
det hebreiska Jehovah Zebaoth. (Jfr Härjan.)
Th. W.
Härfjetter (Isl. Herfjötur), Nord, mytol., är namnet
på en valkyrja. Th. W.
Härfoglar, Upupidae, zool., bilda en familj inom
ordningen tättingar af foglarnas klass. De hafva lång,
tunn, något böjd, vid roten trekantig, utåt hoptryckt
och trubbig näbb, hvars käkar äro plattade inuti mot
spetsen; tungan är mycket kort och orörlig, stjerten
är tvär, lång och består af tio pennor. Fötterna
äro korta och starka, med yttertån och mellantån
sammanvuxna till första leden samt baktåns klo nästan
rät; vingarna äro medelmåttiga och starkt afrundade
samt fjäderdrägten mycket brokig. Dessa foglar,
hvilka sakna sångapparat och sångförmåga, flyga icke
med stor skicklighet, men gå och löpa väl på marken,
der de uppehålla sig mera än i träd. De vistas i hag-
och buskmark, under fortplantningstiden parvis och på
hösten mest familjevis, äro skygga och försigtiga,
lefva af insekter, häcka uti ihåliga träd, murar,
klippor o. s. v. samt hafva ytterligt osnyggt i sina
bon. Hit hör Härfogelslägtet, Upupa, med arten
Härfogeln, U. epops, som på hjessan har en stor
fjäderkam, hvilken är rostgul, med svart spets och
närmast derunder hvitaktig. Hufvudet, halsen,
framryggen och bröstet äro rödgrå, med rostgul
anstrykning; ryggen, skuldrorna och vingarna äro
svarta, med gulhvita tvärband, öfvergumpen rent hvit,
magen hvit, med svarta längdstreck, vingarna svarta,
med hvita tvärband och rostgula kanter på de inre
armpennorna, stjerten svart, med ett bredt, hvitt,
bågböjdt tvärband. Kroppslängden uppgår ända till 28,5
cm. Härfogeln häckar sparsamt i södra och mellersta
Sverige och är flyttfogel. Hans egendomliga läte,
hvilket man försökt uttrycka med "opp, opp, opp",
och som han flitigt upprepar, har gifvit anledning
till att han ansetts förebåda krig och dyr tid. Hans
tunga är så outvecklad, att han för att kunna svälja
födan först måste kasta denna upp i luften och sedan
låta den falla ned i svalget, C. E. S.
Häring, Georg Wilhelm Heinrich (psevdonym:
Wilibald Alexis), tysk romanförfattare, f. i
Breslau 1798, d. i Arnstadt (Thüringen) 1871,
var en tid kammarrättsreferendarie i Berlin och
förde derefter ett högst ombytligt lif såsom
tidningsredaktör, egendomsmäklare, bokhandlare,
grundläggare af ett sjöbad (Häringsdorf)
m. m., alltunder det han utöfvade ett omfattande
skriftställareskap. Hans förstlingsarbete var ett
idylliskt epos: Die treibjagd (1820). Hans i Walter
Scotts maner och, såsom det på titelbladet angafs,
efter honom bearbetade roman Walladmor (1823)
öfversattes på en mängd språk, men var ursprungligen
ej afsedd att mystifiera. Äfven romanen: Schloss
Avalon (1827) utgafs under W. Scotts namn och ansågs
af allmänheten vara ett verk af denne. Utom en mängd
noveller i Tiecks maner, Gesammelte novellen (1830 -
31) och Neue novellen (1836), skref H. på 1830-talet
flere lifliga reseskildringar, såsom Herbstreise
durch Skandinavien (1828), och började med Cabanis
(1832) raden af sina preussisk-historiska romaner,
hans bästa arbeten, bland hvilka för öfrigt märkas
Der Roland von Berlin (1840), Der falsche Woldemar
(1842; "Den falske Woldemar", 1843) och Die hosen
des herrn von Bredow (1846-48). I romanerna Das haus
Düsterweg (1835) och Zwölf nächte (1838) gaf han
uttryck åt de känslor, som genomströmmade det "unga
Tyskland". Tillsammans med J. E. Hitzig utgaf han "Der
neue Pitaval" (1842 -63), för hvilken han författade
en mängd kriminalberättelser, af hvilka åtskilliga
finnas öfversatta på svenska. H:s Sämmtliche werke
(20 bd) utgåfvos 1874.
Häringe, fideikommissegendom i Vesterhanninge
socken, Stockholms län, vid Östersjön. 26 1/2
mtl med underlydande i Ösmo socken. Areal 4,413
har. Taxeringsvärde 562,600 kr. (1878). En del
af H. hörde 1331 till biskopens, domprostens
och domkyrkans i Strengnäs prebende. 1496 köptes
H. af Sten Sture d. ä. Dennes systersons son, konung
Gustaf I blef sedan egare af godset, hvilket stannade
inom Vasaätten, tills det jämte Hammersta (1628)
bortbyttes till grefve Gustaf Horn. Det gick sedan i
arf till medlemmar af slägterna Cruus, Wrede, Lilje
och De la Gardie samt såldes 1767 till generalmajoren
frih. F. Löwen, hvilken 1769 gjorde H. med
underlydande till fideikommiss för sin yngre son och
hans efterkommande. Det innehafves f. n. (1883) af
frih. F. Löwens sonssons son frih. O. V. Löwen. B. s.
Härja, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad,
Slättängs tingslag. Arealen 5,935 har. 880
innev. (1881). Annex till Sandhem, Skara
stift. Redvägs kontrakt.
Härjafader. Se Härfader.
Härjan (Herjan), Nord. mytol, härföraren eller
härarnas gud, ett af Odens namn. - I medeltiden var
den åsigten allmän att hedendomens gudar voro onda
andar, och i gamla skrifter finner man ordet härjan i
betydelsen djefvul; "härjans son", "härjans kärling"
och dylika uttryck förekomma såsom oqvädinsord. Se
Herrans väder och Härfader. Th. W.
Härjedalen. Se Herjedalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
