Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härjevad - Härkäpää, Erik - Härledning - Härlunda - Härlöf - Härmfogeln l. Spottfågeln - Härmod (Hermod) - Härmästare - Härna - Härold - Härordning, arméorganisation l. krigsförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Härjevad, socken i Skaraborgs län, Skånings
härad. Arealen 1,142 har. 423 innev. (1881). Annex
till Saleby, Skara stift, Barne kontrakt.
Härkäpää, Erik, finsk biskop, föddes å Härkäpää gård
i Perno socken, Nyland. Han uppehöll sig två år vid
Rostocks och tre år vid Wittenbergs universitet,
der han studerade teologi och filosofi samt latinska,
grekiska och hebreiska språken. Sedan H. 1551 för
värfvät magistergraden, återvände han s. å. till
hemlandet, försedd med ett rekommendationsbref från
Melanchthon till konungen. Denne anställde honom 1555
som rektor för Åbo katedralskola efter Paul Juusten,
hvilken 1554 blifvit förflyttad till biskopsstolen
i Viborg. I sitt lärarekall synes H. hafva utvecklat
mycket nit. Han skall bl. a. hafva varit den förste,
som i skolan införde studiet af grekiska språket. Af
denna anledning lära hans afundsmän sökt all möjlig
orsak att få honom aflägsnad från hans lärareplats,
hvilket äfven lyckades 1568. S. å. utnämndes han
emellertid till biskop i Viborg. H. dog d. 4
Febr. 1578 och begrofs uti högkoret i Viborgs
domkyrka. R. H.
Härledning, språkv. Se Etymologi.
Härlunda 1. Socken i Kronobergs län, Allbo
härad. Arealen 12,469 har. 2,025 innev. (1881). Annex
till Skatelöf, Vexiö stift, Allbo kontrakt. -
2. Socken i Skaraborgs län, Skånings härad. Arealen
3,085 har. 888 innev. (1881). Annex till Skara
domkyrkoförsamling. Jfr Bjerka. - 3. Fordom
friherreskap, som d. 29 Jan. 1650 förlänades
åt riksrådet Seved Bååt, med succession för
hans broder öfversten Nils B. Friherreskapet
omfattade de i Småland, Allbo och Kinnevalds härad,
belägna Härlunda. Vestra Torsås och Skatelöfs
socknar med alla der befintliga, ej åt andra till
frälse donerade eller sålda skatte- och kronogods,
sammanlagdt 81 3/4 mtl skatte-och 41 1/3 mtl kronogods.
3. G. F.
Härlöf, socken i Kronobergs län, Allbo härad. Arealen
1,454 har. 233 innev. (1881). Annex i Allbo kontrakt
till Öjaby i Kinnevalds kontrakt af Vexiö stift.
Härmfogeln 1. Spottfågeln, Mimus polyglottus, zool,
hör till trastfamiljen inom tättingarnas ordning af
foglarnas klass. Ofvan är han gråbrun, under ljust
brunaktig samt har mörkbruna vingar och stjert;
kroppslängden stiger till 25 cm. Han är hemma
i Nord-Amerikas Förenta stater, företrädesvis i
södra delen af dem, bygger i skogs- och buskmark
samt håller sig särskildt om vintern i närheten
af menniskoboningar. För sin ovanliga förmåga att
efterhärma andra fåglars läten har han vunnit ett
utomordentligt rykte, och som sångare har han blifvit
på det högsta prisad i sitt hemland. Också skyddas
han af amerikanerna, hvilka sägas aldrig förtära
hans kött, men deremot ofta hålla honom i bur.
C. R. S.
Härmod (Hermod), Nord. mytol., en af Åsagudarna,
Odens son, en personifikation af det krigiska
hjeltemodet. H. är i synnerhet bekant derför att han
ensam dristade på Odens häst, Slepne, rida ned till
underjorden för att af Hel
utverka, att Balder skulle få återvända till
Åsgård. På denna färd säges han hafva ridit nio nätter
och dagar genom mörka och djupa dalar, innan han kom
fram till Hels boning. Vid återfärden från underjorden
erhöll H. af Balder ringen Dröpne att lemna till Oden
samt af Nanna ett kläde till Frigg och en guldring
till Fulla. Jfr Balder. Th. W.
Härmästare (T. Heermeister, Herr Meister,
antagligen en öfversättning af Lat. magister
militum) kallades stormästarna för de
andliga riddareordnarna, som stiftades under
korstågstidehvarfvet, på 1100-talet. Tyska ordens
stormästare benämndes högmästare (T. hochmeister),
S. F. H.
Härna, socken i Elfsborgs län, Ås härad. Arealen 1,718
har. 627 innev. (1881). Annex till Ying, Skara stift,
As kontrakt.
Härold (Med. Lat. heraldus, Fr. heraut, T. herold,
af outredt, säkerligen germanskt ursprung), under
medeltiden en ämbetsman med uppgift att vaka
öfver att vid hofvet och vid ridderliga öfningar
höfviskt skick och gammal sed iakttogos. Härolderna
hade bestyret med ledningen af offentliga fester,
såsom kröningar, furstliga förmälningar, dop och
begrafningar. De voro domare i alla tvister, som
rörde adelsväsendet, uppgjorde och förbättrade
adelns vapen, höllo vapensyn vid torneringar och
bestämde öfver rättigheten att deltaga i dessa. Deras
vigtigaste göromål var att noga studera heraldiken
(se d. o.). Härolderna bestodo af trenne klasser:
1) Vapenkonungar (Fr. rois d’armes), hvilka
förestodo undervisningsanstalterna i heraldik, 2)
Härolder (Fr. herauts d’armes) och 3) Persevanter
(Fr. poursuivants d’armes) l. lärlingar. Härolderna
buro vapenrockar, på hvilkas bröst och rygg voro
stickade deras furstars vapen; till deras uniform
hörde ock en staf. De höllo sin vetenskap, som utom
heraldik äfven omfattade ceremonikunskap, hemlig
inom sitt skrå. Med tornerspelens förfall upphörde
häroldernas betydelse. Numera spela härolderna
endast en underordnad rol såsom tjenstgörande i
processionerna vid vissa högtidliga tillfällen,
t. ex. kröningar, introduktion af främmande sändebud,
riksdagars öppnande, receptioner inom ordnar och
gillen o. s. v. I Sverige finnas vid hvar och en
af de fyra riddareordnarna (Serafimer-, Svärds-,
Nordstjerne- och Vasaorden) anställda tvänne härolder
och för alla ordnarna gemensamt en rikshärold (se
d. o.). B. S.
Härordning, arméorganisation l. krigsförfattning
kallas det sätt, på hvilket ett lands krigsmakt
till lands är ordnad. Hos de äldsta historiska
folk, hinduer, egypter och äfven perser, bildades
krigsmakten till lands af en särskild kast,
krigarekasten, eller genom uppbåd af hela folk,
hvilka såsom stöd hade några utvalda, icke sällan
värfvade trupper, t. ex. grekiska legotrupper. I
Grekland och Rom ansåg i äldre tider hvarje fri man
såsom sin rättighet att hafva en plats i härens led;
men med dessa staters tilltagande förfall drogo sig
alla medborgare, som kunde det, undan krigstjensten,
och slutligen öfverlemnades romerska statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
