Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Id l. Ort - Ida - Idælska daktyler - Idaho - Idala - Idalla - Idas - Idatius (Idacius) - Idavallen - Iddefjorden (Idefjorden) - Ide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre ljust silfvergrå, med mörkare olivgrön
färg på ryggen. Buk- och analfenorna äro hos de
äldre vackert karmosinröda, med gul bas; de yngre
hafva bleka, gråaktiga fenor liksom iden. - På
kontinenten är färnan mera allmän än i Sverige och
förekommer äfven i England, der den kallas chub,
R. L.
Ida. 1) Bergsträckning i nordvestra delen af Mindre
Asien inom de forna landskapen Troas, Frygien
och Mysien. Berget är ännu i dag till stor del
skogbevuxet och gifver upphof åt en mängd källsprång,
med anledning hvaraf det redan af Homeros betecknas
såsom "det källrika I." Dess högsta topp (nu Kas
Dagh) höjer sig 1,752 m. öfver hafvet. Idaberget
var fordom helgadt åt gudamodern Kybele, som derför
äfven kallades den "Idaiska modern". Vid dess fot
låg det frejdade Troja, och till detsamma anknyta sig
många af den grekiska fornålderns sagor: Ganymedes’
bortröfvande, Paris’ dom m. fl. - 2) Berg på Kreta,
utgörande mellersta delen af den höga bergås, som
i riktning mot ö. och v. sträcker sig genom hela
ön. Nedanför dess högsta, vanligen snöklädda, topp
(nu Psiloriti, "högberget", 2,460 m. öfver hafvet)
visade man fordom den grotta, i hvilken enligt den
kretensiska sagan Zevs efter sin födelse fostrades
af Idabergets nymfer. A. M. A.
Idaeiska daktyler. Se Daktyl, Grek. mytol.
Idaho [ejdehå], territorium i Nord-Amerikas
förenta stater, gränsar med nordligaste spetsen
till Britiska Columbia och omgifves för öfrigt i
ö. af Montana och Wyoming, i s. af Utah och Nevada
samt i v. af Oregon och Washington. Arealen 219,623
qvkm. 32,610 innev. (1880), af hvilka 29,013 voro
hvita, 53 negrer, 3,379 kineser och 165 indianer;
dessutom funnos 4,020 indianer i stammar. Landet
ligger i Columbias flodområde, och till denna flod
flyta alla dess strömmar, bland hvilka den största är
Snake river, som upprinner utom territoriets gränser
i den s. k. Yellowstone National park och vid vestra
gränsen förenar med sig Salmon och Clearwater samt
under namnet Lewis fork går in i Washington. Största
delen af territoriet är ett bergland, omvexlande
med högslätter och prärier, samt är mycket rikt på
mineralier, i synnerhet guld. - I. organiserades
som territorium 1863 och omfattade ursprungligen
allt land mellan 41:sta och 49:de breddgraden;
men 1864 och 1865 lades en stor del till Dakota,
och dessutom afskildes territorierna Montana och
Wyoming. Hufvudstad: Boisé City.
Idala, socken i Hallands län, Fjäre härad. Arealen
2,571 har. 485 innev. (1881). Annex till Frillesås,
Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.
Idalia, ett af de många namn, som tilläggas Afrodite
(Venus), derför att berget Idalion på ön Cypern var
helgadt åt henne. Hos skalderna finner man äfven
uttrycket Idalias gördel i st. f. Afrodites.
Idas, namn på flere bland den grekiska fornsagans
hjeltar. Mest bekant är I., Afarevs’ son, från Arene i
Messenien, förmäld med konung Evenos’ dotter Marpessa,
om hvilken han kämpat med sjelfve Apollon. Tillika
med sin
broder Lynkevs, berömd för sin skarpa syn,
likasom I. sjelf var det för sin utomordentliga
styrka, deltog han i den kalydoniska jagten och
Argo-avttåget. I. och Lynkevs bilda den messeniska
sagans motstycke till Lakoniens hjeltepar Kastor
och Polydevkes (Pollux), med hvilka de slutligen
råkade i strid, hvarvid Kastor dödades af Idas och
Lynkevs af Polydevkes. I. dödades sedermera af Zevs’
ljungeld. A. M. A.
Idatius (Idacius), spansk krönikeskrifvare, död
omkr. 470, var sannolikt prest. Han författade såsom
fortsättning på Hieronymus’ krönika ett Chronicon för
åren 379-469, i hvilket han för hvarje år lemnade en
kort uppgift på märkliga tilldragelser med särskild
hänsyn till Spanien. Det är utgifvet af Sirmond 1619
och Bouquet 1738 (i "Recueil des histoires de la
France") m. fl.
Idavallen, Nord. mytol., kallades ett midt i
Ågård beläget fält, der gudarna möttes i tidens
början. Der anlade de ässjor, skaffade sig allahanda
redskap, förfärdigade dyrbara ting, lekte med
guldtafvel och fröjdade sig. Der uppfördes äfven
de tvänne gudasalarna Gladshem och Vängolf (se
Himlaboningar). Lifvet på Idavallen skildras som
ett lyckligt, af alla störande inflytelser oberördt
tidsskede; det var åsarnas gyllene ålder. På denna
lyckliga tid gjordes ett slut genom ankomsten af
nornorna, ödets gudinnor; efter deras uppträdande var
åsarnas lif en oafbruten kamp mot de onda makterna,
och guldåldern på Idavallen omtalas derefter blott
som ett förloradt paradis. En gång skall dock detta
återvinnas; ty på den nya jord, som efter Ragnarök
stiger upp ur hafvet, skall äfven finnas en Idavall,
hvarest gudarna mötas och samtala om de timade stora
verldshändelserna. Der skola de i gräset återfinna
sina underbara guldtaflor, och sällhetslifvet på den
nya Idavallen skall fortfara utan återvändo. Th. W.
Iddefjorden (Idefjorden), en 45 km. lång, tämligen
smal arm af Skagerak, hvilken genom Svinesund
skjuter in mellan Sverige och Norge samt i hela
sin utsträckning bildar gränsen mellan dessa bägge
land. Vid Frederikshald har den 124 km. långa
Tista-elfven sitt utlopp i fjorden. Ångbåtsförbindelse
eger rum mellan Frederikshald, vid norra änden,
och Bärby (i Norge) längst i s., vid den å,
som afförer Bullaren-sjöarnas vatten till I.
O. A. Ö.
Ide, zool., kallas det lägerställe, hvari åtskilliga
däggdjur, t. ex. björnen och gräflingen, tillbringa
den kalla årstiden. Enligt regeln uppsöka de derför
någon håla, bergskrefva eller annat väl skyddadt
ställe, hvilket de mer eller mindre ombona och förse
med mjuk bädd för att der kunna motstå köldens
inverkan. Så tillreder landtbjörnen sig en dylik
vinterbostad i en bergklyfta, under en utstående
berghäll eller under rötterna af ett kullfallet träd,
i en jordhåla, en urgräfd myrstack eller dyl. Någon
gång lär han lägga sitt ide i ett stort träd mellan
grofva grenar, dock aldrig högre än 1,5-3,5 m. öfver
marken. Sjelfva bädden i björnens ide utgöres af
mossa, ljung eller granris. Medan djuret ligger i
sitt ide, förtär det icke någon föda, utan tillbringar
tiden under hvila och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
