Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Infant, en i Spanien och äfven i Portugal brukad titel - Infantado. Se Infant - Infantado, Nicolás - Infanteri, fotfolk - Infarkt, med., kallas numera en infiltration af en organväfnad med något särskildt ämne - Infartspenningar l. Infartsafgift, sjöv. - Infatigabel, outtröttlig. Jfr Fatigera - Infattning, herald., en bord (se d. o.), som är midt i skölden och ej vid dennas rand - Infavorabel, ogynsam, ofördelaktig. Jfr Favör - In favorem, Lat., till (någons) behag - Infektion, smitta - Infektionssjukdomar. 1. Med., sådana sjukdomar, som bero på något i kroppen utifrån inträngdt smittämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nekande in och fari, tala), en i Spanien och äfven i
Portugal brukad titel, som ännu i 10:de årh. gafs åt
söner af förnäma familjer i allmänhet, men inemot det
12:te årh. öfvergick till att beteckna prinsar af det
kungliga huset. Särskilda undantag gjordes senare för
konungens äldste son, hvilken i Spanien, sedan 1388,
kallas prins af Asturien och i Portugal benämndes
prins af Brasilien under den tid, då sistnämnda
land hörde till den portugisiska kronan. Den mot
infant svarande benämningen för qvinliga ättlingar
af konungahuset är infanta, infantinna. Infant-
och infantinnetiteln nyttjas numera icke i Portugal. -
Det lifgeding, som fordom anvisades åt en infant eller
infantinna, kallades infantado, hvilken benämning
råkade allt framgent medfölja ett förut till sådant
ändamål afsöndradt kastilianskt område, som 1469 af
konung Henrik IV förlänades åt don Diego Hurtado de
Mendoza, 1475 upphöjdes till hertigdöme och sedermera
genom giftermål öfvergick till familjen Silva.
Infantado. Se Infant.
Infantado, Nicolás, hertig af, spansk statsman,
tillhörande slägten Silva, född 1773, gjorde
sig bemärkt såsom deltagare i den opposition, som
prinsen af Asturien, sedermera konung Ferdinand VII,
i midten af 1800-talets första decennium väckte mot
sin fader, Karl IV, och dennes allsvåldige minister
Godoy. Efter Ferdinands tronbestigning (1808) mottog
I. en hög förtroendepost inom armén och blef tillika
president i Kastiliens råd. Då han s. å. på mötet
i Bayonne insåg fruktlösheten af hvarje försök att
afvärja Napoleon I:s egenmäktiga förfogande öfver
Spaniens krona, slöt han sig till Josef Bonaparte,
men gick snart öfver till det nationella partiet och
deltog såsom kårbefälhafvare i frihetskampen. Då
han derunder led motgångar, miste han sitt befäl
och begaf sig till London, men återvände 1811 såsom
president i det nybildade regeringsrådet för Spanien
och Indien samt ombetroddes med en utomordentlig
beskickning till prinsen-regenten af England. Efter
restaurationen innehade han åter sina forna ämbeten,
men måste såsom en afgjord anhängare af den kungliga
absolutismen lemna dem till följd af 1820 års
rörelser. År 1823 ställdes han i spetsen för det af
fransmännen insatta regentskapet, och sedan Ferdinand
VII återfått utöfningen af sin kungliga myndighet,
vardt I. öfverbefälhafvare för gardet. Denna plats
förlorade han väl 1824, men utnämndes derefter till
generalkapten för armén. Hufvudman för det reaktionära
partiet, efterträdde han
1825 Zea i egenskap af förste statssekreterare och
ministerpresident, men måste redan i Aug.
1826 afgå från dessa poster, hvarefter han icke
vidare tog någon verksam del i de politiska
händelserna. I. dog i Madrid d. 28 Nov. 1841.
Infanteri (Ital. och Sp. infanteria), fotfolk, egentl.
en trupp af infantes (Ital.), detta ord taget i
betydelsen af Ital. fante, T. fant, Gammalsv. fanter,
gosse, tjenare, soldat, af Lat. infantem (accus. af
infans, barn). Det Ital. infante l. fante i denna
betydelse kan då möjligen vara en öfversättning af
T. landsknecht,
som vid slutet af 1400- och början af 1500-talet var
en benämning på fotsoldat. Åsigten att "infanteria"
ursprungligen skulle hafva betecknat en spansk
"infants" lifgarde saknar historiskt stöd. -
Infanterist (Ital. infante), krigare till fots. Se
Fotfolk.
Infarkt (af Lat. infarcire, tillstoppa), med.,
kallas numera en infiltration af en organväfnad
med något särskildt ämne, vanligen blod
(hemorrhagiskt infarkt), till följd af en emboli
(se d. o.). Sådana infarkt kunna hafva sitt säte i
lungorna, njurarna, mjelten m. fl. organ. Ett annat
slags infarkt bildas genom hopande af främmande
ämnen i urinkanalerna hos späda barns njurar,
såsom urinsyra och dess salter (urinsyre-infarkt),
kalksalter (kalk-infarkt), pigment (pigment-infarkt). -
Under 1700-talet hade man ett helt annat begrepp om
infarkt, i det man med detta namn betecknade vissa
exkrementbildningar i tarmarna, hvilka bildningars
betydelse på det befängdaste öfverskattades.
F. B.
Infartspenningar l. Infartsafgift, sjöv.,
en afgift, utgörande en fjerdedel af lotspengarna
på vissa sträckor, hvilken erlades af fartyg, som
begagnade sig af friheten från skyldigheten att taga
lots, då de kommo från öppen sjö. Denna afgift, som
anbefalldes uti k. förordn, d. 9 Juli 1862 angående
Lots- och fyrinrättningen i riket, upphörde att
utgå d. 1 Febr. 1869, till följd af k. kung. d. 31
Dec. 1868. R. N.
Infatigabel (Fr. infatigable), outtröttlig. Jfr
Fatigera.
Infattning, herald., en bord (se d. o.), som är midt
i skölden och ej vid dennas rand.
Infavorabel (Fr. infavorable), ogynsam,
ofördelaktig. Jfr Favör. - In favorem, Lat., till
(någons) behag.
Infektion (af Lat. inficere, inmänga, smitta,
förpesta), smitta.
Infektionssjukdomar (se Infektion). 1. Med., sådana
sjukdomar, som bero på något i kroppen utifrån
inträngdt smittämne, med afseende hvarpå de äfven
kallas smittosamma sjukdomar. Med hänsyn till deras
benägenhet att utbreda sig hos befolkningen på en
ort kallas de epidemiska och endemiska; de, som
angripa djur, kallas epizootier. Slutligen har man
äfven kallat dem zymotiska på grund af en antagen
jäsningsprocess såsom deras orsak. Med afseende på
sättet för smittans spridande har man sedan gammalt
indelat dem i kontagiösa, de, som meddela smittan
genom personers omedelbara beröring (contagium),
och miasmatiska. då smittämnet är ett "miasma", som
upptages i kroppen ur luften, vattnet o. s. v., samt
miasmatisk-kontagiösa, der smittan kan öfverföras
på båda sätten. Senaste tiders forskningar hafva
uppdagat, att smittämnet vanligen utgör eller är
bundet vid små mikroskopiska organismer, svampar
eller alger, kallade bakterier, baciller, mikrokocker
m. m. (således ett contagium vivum l. ammatum),
hvilka enligt Pettenkofers undersökning utveckla
sig antingen "endogent", i menniskokroppen, eller
"exogent", utanför densamma, i marken, vattnet
o. s. v. Somliga genomgå båda dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
