Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insektätande växter - Insektätarna - Inserat - Insessores l. Sittfoglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Insektätande växter, Insectivora, bot., är en
gemensam benämning för åtskilliga, vanligen i kärr å
qväfvefattig eller qväfvefri grund, t. ex. tufvor af
hvitmossa (Sphagnum L.), växande örter, hvilka äro
utrustade med särskilda anordningar till insekters
fångande, qvarhållande och dödande. Den fångade
insektens mjuka delar upplösas hastigt nog af ett
vegetabiliskt "peptoniserande ferment", som afsöndras
från växtens blad eller de ytor, som komma i beröring
med insekten. Detta "peptoniserande ferment" är en
klibbig vätska, som, likt en pepsinlösning, eger
förmågan att upplösa fibrin och kött i allmänhet,
hvarefter de lösta animaliska ämnena upptagas af den
insektätande växten och tillföra densamma dess behof
af qväfve, som växten icke förmår upptaga ur grunden,
hvarå hon växer, antingen derför att denna grund,
liksom hvitmossan, icke har något qväfve att afgifva,
eller derför att växtens rotsystem icke är utbildadt
till upptagande af qväfve. Man känner numera genom
Darwins undersökningar rätt många "insektätande"
växter, såsom Dionaea (se d. o.), Drosera (se
d. o.) m. fl. Den i Sverige å hvitmossa växande
Drosera rotundifolia L. förmår fånga, qvarhålla
och förtära äfven tämligen stora insekter, såsom
den bekanta fjärilen Coenonympha pamphilus och en
större flugart af slägtet Syrphus. Förloppet vid
fångandet är skildradt i art. Drosera. Ett liknande
"peptoniserande ferment" finnes äfven i mjölk-
och fruktsaften hos melonträdet (Carica Papaya L.),
och man har frigjort den verksamma beståndsdelen,
benämnd papayin, af hvilken numera beredas flere
slags farmacevtiska preparat, hvilka användas, enligt
uppgift, med fördel af personer, som lida af svag
matsmältning. Jfr Carica. O. T. S.
Insektätarna, Insectivora, zool., bilda en ordning
inom rofdjurens klass. Extremiteterna äro fyra
till antalet, utan motsättlig tumme, och försedda
med klor. Tänderna äro af tre slag: framtänder,
hörntänder och kindtänder. De mellersta framtänderna
äro vanligen större än de andra, hörntänderna
deremot små och försedda med dubbla rötter; roftand
saknas. Nyckelben finnas nästan alltid. Dithörande
djur äro i allmänhet små, vexlande till kroppsformen
och merendels försedda med lång och spetsig nos;
de trampa på hela fotsulan. Kroppen är i allmänhet
undersätsig, hufvudet långsträckt, extremiteterna
vanligen korta och svansen merendels lång. Hjernan är
jämförelsevis liten, luktloberna stora, mellanhjernan
blottad; lilla hjernans sidolober bära bihang,
och hjernvalken är mindre utbildad. Man har förr
förenat insektätarna med rofdjuren, men de sluta sig
dock närmare till fladdermössen och gnagarna. Äfven
med pungdjuren visa de en märkbar öfverensstämmelse,
hvilket är så mycket anmärkningsvärdare, som pungdjur,
med högst få undantag, icke förekomma i de trakter
af jorden, der insektätare finnas, och tvärtom;
de senare träffas nämligen blott i Europa, Asien
och Nord-Amerika. Insektätarna äro slöa, skygga och
ilskna samt älska ensamhet. De flesta gräfva i och
lefva under jorden eller åtminstone i väl dolda
smygvrår, några äfven i vattnet och träden. Kalla
trakters insektätande djur ligga i dvala om
vintern. Insektätarna äro talrikast i land med
tempereradt klimat. De komma mest i rörelse om
aftnarna och nattetid, äro öfvermåttan glupska
och rofgiriga samt öfverfalla t. o. m. djur, som
äro betydligt större än de sjelfva. Nästan utan
undantag äro de i hög grad nyttiga genom att utrota
skadliga insekter, maskar, snäckor m. m. äfvensom små
däggdjur. Några arter ätas, andra hållas tama för att
utrota möss. Af insektätarna, till hvilka nu räknas
omkr. 160 arter, hafva fossila lemningar träffats
redan i den yngre ooliten från sekundärperioden;
i de tertiära bildningarna finnas sådana ofta.
De familjer, hvari insektätarna lämpligen indelas,
kunna utmärkas på följande sätt:
A. Blindtarm finnes och är stor.
a. Mellan främre och bakre extremiteterna en
hud, som kan utspännas till en fallskärm. 1.
Galeopithecoidae.
b. Ingen sådan hud mellan främre och bakre
extremiteterna.
aa. Vadbenet sammanvuxet med skenbenet
nedtill. 2. Macroscelidoidae.
bb. Vadbenet skildt från skenbenet
nedtill. 3. Tupajoidae.
B. Blindtarm saknas.
a. Vadbenet nedtill skildt från skenbenet. 4.
Centetoidce.
b. Vadbenet nedtill sammanvuxet med skenbenet.
aa. Okben finnas.
α) Ytteröron fullt utbildade. 5.
Erinaceidae.
β) Ytteröron rudimentära eller inga.
6. Talpidce.
bb. Okben saknas.
α) Nyckelben finnas. 7. Soricidae.
β) Nyckelben saknas. 8. Potamogaloidae
C. B. S.
Inserat (af Lat. inserere, infoga), i en tidning
införd uppsats, notis, annons.
Insessores l. Sittfoglar, zool., bilda en underklass
bland foglarna. De hafva underbenet och lårets
nedre del fria. Benen äro fjäderklädda,
åtminstone till hälleden; baktån, hvilken sällan
saknas, är fäst lika högt som framtårna. Insessores
vistas i allmänhet i skogs- och buskmark, der de
uppehålla sig i träd och buskar. De flyga ofta
både snabbt och uthålligt samt röra sig vanligen
med tämligen stor lätthet på marken. De bygga
sina bon, ofta med stor konstfärdighet, i träd
och buskar, stundom på marken. Ungarna äro,
då de kläckas, blinda och i de allra flesta fall
nakna samt kunna ej sjelfva förskaffa sig sin föda,
hvarför de en tid bortåt måste matas af föräldrarna,
som vanligen båda med lika omsorg egna sig
häråt. De ordningar, som innefattas i denna
underklass, kunna särskiljas på följande sätt:
A. Underarmens stora öfre täckfjädrar bilda blott
en enkel rad och räcka icke utom armpennornas
midt. Baktåns klo är icke mindre än mellantåns,
och hennes långa böjmuskel är skild från den muskel,
som böjer framtårnas kloled. 1. Passeres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
