- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
703-704

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Insessores l. Sittfoglar - Insidiös - Insignier - Insinuera - Insistera - Insjö l. sjö - Inskjuta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

B. Underarmens stora öfre täckfjädrar bilda i de allra
flesta fall flere rader och räcka utom. armpennornas
midt. Baktåns långa böjmuskel är sammanbunden med
den muskel, som böjer framtårnas kloled.
a. Af tårna äro två riktade framåt och två (eller
en) bakåt. 2. Zygodactyli.
b. Af tårna äro tre riktade framåt och en bakåt.
1. Näbben är vid roten hård. Framtårna hafva
i de flesta fall sammanvuxit vid roten, och baktåns
klo är mindre än mellantåns. 3. Strisores.
2. Framtårna äro icke sammanvuxna vid roten.
aa. Näbben täckes vid roten af en vaxhud
och har öfverkäkens spets nedböjd till en hake.
Klorna äro starka samt i allmänhet krökta och
spetsiga. 4. Accipitres.
bb. Näbben täckes
vid roten icke af någon vaxhud, utan är der
merendels naken eller försedd med en uppsvälld
hud vid näsborrarna. Klorna äro svaga och
trubbiga. 5. Pullastrae. C. R. S.

Insidiös (Lat. insidiosus, af insidae, forsåt), försåtlig.

Insignier (Lat. insignia), utmärkelsetecken,
värdighetstecken.

Insinuera (af Lat. insinuare, sticka ned i barmen,
insmyga), i förtäckta ordalag framställa, vilja
låta förstå, antyda. – Insinuera sig, smyga sig in,
nästla sig in, ställa sig in. – Insinuation, antydning
(vanligen af elak art).

Insistera (Lat. insistere), enträget yrka, envist
påstå.

Insjö l. sjö, en större eller mindre vattensamling,
som är innesluten i ett naturligt bäcken och som
genom tillflöde eller omedelbart ur molnen mottager
större vattenmängd än som kan bortföras genom aflopp
eller afdunstning. Man särskiljer sjöar med och
utan aflopp, sjöar utan tillflöde, men med aflopp
(de kunna då betraktas såsom källor till en flod),
sjöar med tillflöde, men utan aflopp, och slutligen
sådana, som hafva hvarken det ena eller det andra. Om
en insjö har en betydlig höjd öfver hafvet, får den
namn af bergsjö l. alpsjö. Den största bergsjön
på jorden är Bajkal, i ryska Asien, 390 m. öfver
hafvet. De högst belägna sjöarna finnas i Tibet,
på 4,650 m. höjd; Titicaca, i Syd-Amerika, ligger,
enligt nyaste mätningar, 3,808 m. högt. Å andra sidan
finnas äfven sjöar, hvilkas spegel ligger lägre än
hafsytan (sådana sakna naturligtvis aflopp), såsom
Kaspiska hafvet, den största af alla insjöar, 439,418
qvkm., hvars yta ligger 26 m. (Struve) lägre än Svarta
hafvets, och Döda hafvet, hvars vattenspegel ligger
ända till 390 m. under Medelhafvets. Insjöarna äro
antingen vattensamlingar i bäckenlika fördjupningar
i en horisontal mark eller i utslocknade kratrar,
i hvilket fall de merendels hafva en rundad form,
t. ex. den italienska halföns sjöar, eller intaga de
lägre delar af en längd- eller tvärdal, då de i regeln
hafva en smal och långsträckt form, t. ex. flere af
de skotska sjöarna.

De flesta och största sjöarna finnas i sådana
trakter, som mottaga betydliga regnmängder,
och hvilkas mark tillika är tämligen jämn och ej
låter vattnet tränga igenom (t. ex. Nord-Amerika,
Skandinavien, Finland). Enär sjöar i regeln erhålla
med vattnet äfven många fasta beståndsdelar, som
aflagra sig på bottnen, höjer sig småningom deras
vattenspegel; till följd deraf ökas ytans storlek,
så framt icke stränderna äro lodräta, men den genom
utbredningen ökade afdunstningen hämmar dock i viss
grad sjöns tillväxt. Vidgar sig småningom en sjös
aflopp, under det tillflödet förblifver detsamma, så
sjunker vattnets nivå, ehuru icke i förhållande till
afloppets utvidgning, emedan med vattnets fall ytan
och följaktligen afdunstningen blifva mindre. Det
finnes äfven sjöar, hvilka fordom haft aflopp,
men småningom fått det stängdt, vidare sjöar,
hvilka utan tvifvel hafva underjordiskt aflopp,
t. ex. Lac de Joux i Jura. Till detta slag af
sjöar höra äfven de intermitterande sjöarna,
eller sådana vattenbäcken, i hvilka vattnet vissa
tider försvinner genom underjordiska kanaler för
att å nyo plötsligt bryta fram genom samma kanaler
och fylla sjöns bäcken, t. ex. Zirknitz-sjön och de
s. k. katavothrerna i Grekland. Vattnet uti insjöar,
liksom det i floder och källor, innehåller upplösta
främmande beståndsdelar, hvilkas beskaffenhet rättar
sig dels efter beståndsdelarna i tillflödena, dels
efter bottnens beskaffenhet och dels efter graden af
afdunstningen och dennas förhållande till mängden
af det tillflytande vattnet. I sjöar utan aflopp,
hvilkas vattenmängd minskas endast genom afdunstning,
måste mer och mer främmande ämnen samla sig. De flesta
sjöars vatten kan betraktas såsom sött; dock gifves
det äfven sjöar med saltrikt vatten (saltsjöar), i
synnerhet i Asien; dit hör äfven Stora Saltsjön i Utah
i Nord-Amerika. Alla dessa sjöars vatten innehåller
öfvervägande klornatrium och klormagnesium; i andra
sjöar finnes mycket kol- och svafvelsyradt natron
(natronsjöar), och andra innehålla borax. Insjöars
nivå förblifver i allmänhet lika, om icke afloppet
stänges eller tillflödet ökas. Men äfven till följd
af förändradt lufttryck inträder en höjning eller
sänkning af vattenspegeln, som man har iakttagit på
Vettern samt Genève-sjön och andra schweiziska sjöar.

Inskjuta, krigsv., att på grund af försöksskjutningar
beräkna huru man på olika afstånd skall ställa sitt
eldvapen för att träffa målet (tabellinskjutning),
eller huru man vid skjutning i fält skall, på
grund af sina observationer om skottens verkan,
sätta sin eld, så att största verkan erhålles
(afståndsinskjutning). – a) Tabellinskjutning. Vid
all skjutning har man att räkna med tre
storheter, nämligen afstånd, utgångshastighet
(laddningsförhållande) och skjutvinkel (utgångsvinkel,
elevationsvinkel, uppsättning). Af dessa storheter
är i allmänhet utgångshastigheten på förhand gifven;
med tabellinskjutning menas då att medelst
försöksskjutningar (s. k. serieskjutningar)
bestämma hvilken skjutvinkel svarar mot olika
afstånd. Försöksskjutningar företagas endast på några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free