Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intermedium - Intermezzo - Intermittent l. Intermitterande - Intermittent källa - Intermitterande - Internat - Internationalen - Internationel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifning, på 1700-talet gaf upphof åt opera buffa
(t. ex. Pergoleses "La serva padrona"). Jfr
Entremes. A. L.
Intermezzo, Ital. 1. Musikt. Se Intermedium. –
2. Ett komiskt uppträde, som oväntadt afbryter en
pågående handling.
Intermittent l. Intermitterande (af
Lat. intermittere, lemna ett mellanrum), uppträdande
med afbrott, stötvis, ojämn (om pulsen), återkommande
efter vissa mellantider (om febrar). Motsats:
Permanent.
Intermittent källa (se Intermittent), geol., fys.,
ett sådant vattuflöde eller källsprång, som endast
efter vissa, vanligen ganska regelbundet återkommande,
tidsförlopp under en kortare tid afgifver vatten
eller kommer i verksamhet och derefter återgår till
hvila. Praktfulla exempel på intermittenta källor
äro de varma geysir-källorna (se Geysir) på Island,
New Zealand, Kalifornien och Klippiga bergen i
Nord-Amerika. Orsaken till dessa heta källors i de
flesta fall våldsamma utbrott, eller eruptioner,
anses vara den att vattnet i geysir-kanalens nedre
del till följd af den underjordiska värmen upphettas
till högre temperatur än kokpunkten, på samma gång
vattnet i den bassäng, som bildar kanalens öfre del,
afkyles genom afdunstning. Förr sökte man förklara
geysir-fenomenen genom antagande af vattenfyllda
håligheter eller grottor, hvilkas innehåll till följd
af der småningom bildad vattenånga af högt tryck
skulle periodvis utpressas. – En intermittent
kallkälla kan tänkas uppkomma, om en hålighet
i berggrunden (t. ex. i kalkstensberg) står i
förbindelse med jordytan å någon lägre belägen punkt
medelst remnor och sprickor af sådant läge, att de
verka som en häfvert. Håligheten tömmes då, så snart
dess innehåll stiger till en viss nivå, hvarefter en
mellantid af stillhet inträder, under hvilken nytt
vatten hinner åter samla sig deruti och ett flöde å
nyo börja. Inom Sverige äro inga intermittenta källor
bekanta. – Intermittent fontän l. springbrunn. Se
Fontän. E. E.
Intermitterande. Se Intermittent.
Internat (af Lat. internus, inre, inneboende),
uppfostrings- och undervisningsanstalt,
der lärjungarna erhålla såväl kost som
bostad. Mots. Externat.
Internationalen, en internationel arbetareförening
(Eng. International working men’s association),
som stiftades i London 1864, och hvars ändamål
var att förena alla lands arbetare till strid
emot kapitalet. Första anledningen till dess
stiftande gaf ett antal franska arbetares besök på
verldsutställningen i London 1862, då öfverläggningar
om arbetarefrågan höllos mellan de engelska och
franska arbetarna. 1863 hölls ett nytt möte i London
mellan engelska och franska arbetare med anledning
af polska upproret, men först på ett "meeting"
i S:t Martins-Hall i London d. 28 Sept. 1864 mellan
arbetare af alla nationer (deraf föreningens namn)
lades den egentliga grunden till internationalen;
provisoriska stadgar antogos, och föreningens ledning
öfverlemnades åt en centralkomité ("generalrådet"). På
internationalens första kongress, i Genève 1866, antogos
statut, enligt hvilka internationalens ändamål
var att åstadkomma en förening för samverkan mellan
skilda lands arbetare för ett gemensamt mål, nämligen
inbördes hjelp, framåtskridande och arbetsklassens
fullständiga befrielse från politiskt, socialt
och ekonomiskt betryck. Styrelsen utöfvades af en
centralkomité ("generalrådet"), som valdes af den
årligen sammanträdande kongressen. Inför kongressen
aflade generalrådet räkenskap, och kongressen egde
besluta om ändringar i föreningens statut, om orten,
der generalrådet skulle hafva sitt säte, samt om tid
och plats för nästa kongress. I hvarje land bildades
sjelfständiga lokala föreningar l. "sektioner",
hvilka voro berättigade att till kongressen sända
ett efter deras storlek vexlande antal ombud. För
hvarje land skulle bildas en centralkomité, hvilken
skulle underhållas af "sektionerna". Omkostnaderna
för generalrådets verksamhet skulle bestridas genom
årliga medlemsafgifter af 10 centimer. Föreningen
vann hastigt en mängd anhängare på kontinenten
och i Amerika; 1871 uppgafs antalet medlemmar
(antagligen öfverdrifvet) till 2-4 mill. Kongresser
höllos i Lausanne (1867), Bruxelles (1868),
Basel (1869) och Haag (1872). Internationalens
socialistisk-kommunistiska syften trädde med hvarje
kongress allt tydligare i dagen: alla omsättnings-
och samfärdsmedel (Lausanne), all jordegendom
och alla bergverk (Bruxelles) borde förvandlas
till statsegendom, och arfsrätten borde upphäfvas
(Basel). Paris-kommunen 1871 var väl icke omedelbart
ett verk af internationalen, men efter kommunens fall
förklarade generalrådet, att det fullkomligt gillade
dess verksamhet. Vid kongressen i Haag framträdde
en skarp söndring mellan det jämförelsevis moderata
centralistiska partiet under tysken K. Marx och
federalisterna under ledning af ryssen M. Bakunin
m. fl., hvilka yrkade sektionernas oafhängighet
och generalrådets afskaffande. Centralisterna
öfverröstade federalisterna, hvilka derefter lemnade
kongressen. Kongressen beslöt, på Marx’ förslag,
att flytta generalrådets säte från London till
New York. Söndringen blef oförsonlig, och de båda
partierna sökte en tid hvar för sig, men förgäfves,
fortsätta internationalens verksamhet. Det
centralistiska partiets verksamhet upphörde
omkr. 1874, federalisternas omkr. 1877. Flere
af internationalens sektioner ega emellertid ännu
bestånd.
Internationel (af Lat. inter, mellan, och natio,
folk), "mellanfolklig", hvad som angår tvänne, flere
eller alla folk. – Internationella fördrag, folkr.,
öfverenskommelser mellan skilda stater såsom
sjelfständiga personligheter rörande deras inbördes
förhållanden och rättigheter. Hvarje oafhängig stat
är berättigad att sluta fördrag, så snart icke denna
rätt i någon större eller mindre mån inskränkts,
t. ex. med afseende å en stat, som tillhör en
statsförening eller står i skyddsförhållande till
en annan stat. Rätten att å staternas vägnar ingå
internationella aftal ligger hos innehafvaren af
statsmakten i hvarje stat. I republikerna finnes den
sålunda principielt hos folkrepresentationen. Men då
det visat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
