Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iriska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verklighet och dikt är synnerligt svår att urskilja. I
"Invasionernas bok" äro sammanförda sägnerna om
de successivt inbrytande stammar, som befolkat
Irland. Af sagor och sägner finnes en rik skatt. Att
inlära sådana ingick i skaldernas lärokurs. En "fili"
af högsta rangen skulle kunna 350 utantill. Öfver
100 finnas i behåll. Många behandla ras-striderna
samt irländarnas krigiska tåg till engelska öarna,
med ty åtföljande äfventyr, strider, belägringar,
qvinnorof m. m. Andra äro mytologiska; de skildra
gudaskaran, innebyggarna i Side, det keltiska
elysium. Dessa gudomligheter framställas mest i
beröring med den heroiska tidens gestalter samt äfven
med verkligt historiska personligheter. Här ser man
emellanåt tydligt, huru en hednisk myt ombildats till
kristen, såsom i sägnen om Lêr (urspr. hafvets gud)
eller Lear och de öden, som drabbade honom och hans
barn. Hedniska och kristna element finnas egendomligt
hopsmälta i Immrams ("sjöfärder"); berömdast bland
dessa äro "S:t Brendans resa" och "Conns färd
till löftets land". I de s. k. Fisa ("visioner")
igenfinnes den hedniska förebilden för de senare
kristliga visionerna (af himlen och helvetet m. m.);
exempel på dem är "S:t Adamnáns vision". En af de
fullständigaste episka cykler någon literatur eger
bilda irernas heroiska sägner, till ett antal af 30
grupperade kring Táin bó Cuailnge (Boskapsrofvet i
Cualnge). Der skildras det krig mot Ulsters konung,
till hvilket drottning Medb i Connaught (den senare
elfmytologiens "drottning Mab") eggar sin gemål för
att åtkomma den mystiske brune tjuren i Cualnge. Denna
sagokrets är diktad på blandad vers och prosa. Den
tillhör således det skede af ett nationalepos’
utveckling, då de ursprungligen isolerade sångerna
hoplänkats medelst prosainfattningar, som svälla
ut på bredden. I dessa heroiska sägner skildras ett
alltigenom hedniskt samhälle, oberördt af romerskt
och kristet inflytande. Gudarna ingripa omedelbart
i händelsernas gång. – En annan grupp af sägner,
afgjordt skild från de heroiska, äro de oisianska
l. feniska. Hufvudhjelten i dem är Finn, Cumalls son,
som antages hafva lefvat i 3:dje årh. Han framstår
som en historisk karakter, nästan fri från sägenartade
tillsatser; så ock hans son Oisin och sonson Oscar. I
12:te årh. synas de börjat blifva sagohjeltar. Fram
till 15:de årh. besjöngos de flitigt i folkvisor och
sägner, hvilkas stam ytterligare förkofrades ända
upp i 18:de årh. Renast finnas dessa visor och sägner
bevarade i goda manuskript från 14:de och 15:de årh.,
och de te sig der fulla af magiska, vidunderliga drag,
men ega en vild doft af skog och ljung, genomklingas
af hornlåt och återgifva troget lifvet i höfdingens
befästa gård, dryckeslagen i hans ölstuga. – Bland
irisk lyrik framstår satiren, som hade sin rot i de
urgamla besvärjelserna och i likhet med dem ansågs
ega makt att skada andra till lif och lemmar. Några
berättande satirer från 8:de och 11:te årh. uppnå
i burleskt fantasteri de franska "fabliaux". – Den
religiösa literaturen skrefs i början nästan blott
på latin, sedan på folkspråket. En rymlig plats inom
densamma upptaga helgonbiografierna (de förnämsta
irländska helgonen äro S:t Patrick, S:t Brigit och
S:t Columba). För öfrigt kan man säga, att Irlands
folkliga religiösa literatur under medeltiden liknar
grannlandens och väl tål jämförelsen med dessas. –
De forn-iriska lagarna, Brehon law (af breitheam,
domare) utgifvas i våra dagar af en kongl. kommission,
som sedan 1852 utsändt 3 volymer. Andra delar af
lagen äro tryckta i 0’Currys "Lectures on the
materials of ancient irish history" (utg. 1873 af
W. K. Sullivan). Dessa gamla lagar gifva oss bilden
af ett primitivt rättssystem, ej uppblandadt med
vare sig angelsachsiskt, danskt eller normandiskt
inflytande. – Bland vetenskaperna omhuldades
synnerligt medicinen. Läkekonstens ursprung leddes
tillbaka till gudarna; druiderna utöfvade den, delvis
medelst trolldom och besvärjelser. Läkarna stodo högt
i rang. Yrket gick i arf inom vissa familjer.
Af det inflytande, som keltisk literatur öfvat på
skapandet af de nyare europeiska literaturerna, kan
den iriska tillräkna sig en icke ringa andel. Här må
nämnas några strömningar af sägner, hvilkas egentliga
källa är forn-irisk. En sådan är sagorna om Aes Side
(aes = Fornnord. æsir) och drottning Medb, der
de ursprungliga föreställningarna om elfvornas verld
förefinnas, hvilka sedan tjenade Chaucer och Spencer
till material. I dessa sagor finnes ock grundvalen
till Shakspeares ur senare bearbetningar hemtade
"King Lear" och "Midsummer night’s dream". En annan
irisk legendströmning, som spriddes öfver hela Europa,
voro Immrams och Visionerna, med sina föreställningar
om ett land utan vinter, der solen aldrig går ned, der
sommarens och vårens blomster trifvas qvar vid sidan
af höstens frukter, och der man ej vet af sjukdom
eller död (de gå igen i sagorna om Schlaraffenland,
Pays de Cocagne etc.). De gamla iriska sägnerna om
de dödas rike (löftets land, honingslätten) påminna
om tyskarnas skildringar af Glasberg. Legenderna S:t
Brendans färd, S:t Patricks skärseld och Vision of
Tundale, den första skildrande hur man kommer till
själarnas land sjövägen, den andra låtande vägen gå
genom en bergshåla, den tredje frammanande detsamma i
en vision, äro typer för tre af de fem hufvudkällor,
som Dante begagnat för sitt stora skaldeverk. –
Irländarna, som så kraftigt verkade för det medeltida
Europas kristnande och bildning, hafva tvungits att
böja sig under ett politiskt lifskraftigare folk,
och deras literatur har från nyare tidens början
sammansmält med den engelska. Att den senare dervid
vunnit värdefulla insatser af kelternas lifliga
inbillningskraft och poetiska känslighet, derom
vittna bl. andra irländarna Spencer, Swift, Sterne
och Th. Moore. – Utom redan nämnda källor för studiet
af irisk literatur må nämnas 0’Donovans grammatika
(1845) och 0’Reillys ordbok (1864). Bardsånger
finnas öfversatta af Hardiman och Miss Brooke. Gaelic
society (stiftadt i Dublin 1806) började 1808 utgifva
handlingar. Verksamma äro äfven Celtic society,
Ossianic society och Irish archaeological society.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
