Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ironi är en skenbart berömmande, men i verkligheten tadlande och hånande framställning af det förvända, dåliga och fula - Ironisk, som grundar sig på ironi - Ironton, stad i nord-amerikanska staten Ohio - Iros, en i Odysséen förekommande tiggare på Ithaka - Irpa, Nord. mytol. Se Helgabrud - Irradiation, fys., ett optiskt fenomen - Irrationalism (se Irrationel), förnufts- l. förståndsvidrighet, brist på förstånd, brist på förmåga eller vilja att bruka förståndet - Irrationel, förnufts- l. förståndsvidrig - Irrationella tal, matem., kallas sådana tal, som icke med vårt nu brukliga talsystem kunna fullt exakt uttryckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till persiflage och sarkasm. Den framställer
föremålet för sitt hån så, som om det vore fritt
från vank och lyte, talar derom med det torraste
allvar och berömmer det till och med såsom höjden
af förträfflighet. Den inlägger hos sitt föremål
afsigter, som det icke haft, och detta just i den
punkt, der det förefaller som mest bristfälligt,
samt framställer de sålunda föremålet pådiktade goda
egenskaperna med en viss finhet och måtta utan alltför
stor öfverdrift, tilldess helt plötsligen motsägelsen
blir klar mellan den förställda framställningen och
originalets förvändhet. Ironien är sålunda beslägtad
med qvickheten: hon är "den i sitt föremål ingående
qvickheten" (Vischer). I sin mildare form är hon äfven
beslägtad med humorn; men såsom blott hånande och
begabbande är hon snarare humorns motsats, ty denna
kan väl draga ned föremålen ur en högre i en lägre
sfer, men icke nedsätta dem. – Läran om ironien såsom
estetiskt begrepp har först och på ett förträffligt
sätt blifvit framställd af Jean Paul, hvilken
ansåg Swift såsom ironiens egentlige representant
inom literaturen. För den tyska nyromantiken fick
ironien en särskild och framstående betydelse, i det
hon upphöjdes till den konstnärliga verksamhetens
egentliga kärna och konstens högsta princip: hon var
för nyromantiken i Tyskland den formande verksamheten
hos konstnären, hvilken ej låter beherska sig af
stoffet, utan handskas dermed efter sitt eget sinne,
alldeles som han behagar. De tyska nyromantikerna
hafva sjelfva icke närmare bestämt ironiens väsende,
men de hafva i sina diktalster visat hvad de dermed
menade. I deras hand vardt ironien en godtycklig
lek med stoffet, hvarvid de roade sig att uppvisa
overkligheten i de af dem sjelfva skapade gestalterna
och ironisera sin egen verksamhet. Men de gingo ännu
längre: de behandlade hela lifvet ironiskt. Allting
var, enligt deras från Fichtes subjektiva idealism
härledda åskådning, intet annat än sken, och äfven de
högsta och allvarligaste idéer blefvo dervid ej annat
än sken, som skalden i sin genialiska suveränitet
kunde när som hälst upphäfva. Allt sedligt allvar
måste för en sådan åsigt upphöra. Det var mot denna
nyromantikens upplösande grundsats, som Hegel med
sedligt allvar och kraft uppträdde, under det han dock
egnade all aktning åt estetikern Solger, hvilken i
sitt system – det första estetiska, som framträdde –
på fullt allvar och på spekulativt filosofisk väg
kom till samma åsigt som nyromantiken, nämligen att
ironien var högsta princip i konsten. Enligt Vischer
är ironien den art af det subjektivt komiska,
eller qvickheten, som leder öfver till humorn,
C. R. N.
Ironisk, som grundar sig på ironi; spefull, hånande
eller tadlande under sken af beröm eller okunnighet;
som menar motsatsen af hvad som säges. Se Ironi.
Ironton [ejröntön], stad i nord-amerikanska staten
Ohio, vid floden Ohio, s. ö. om Cincinnati. 8,857
innev. (1880). Rika jerngrufvor och stora jernverk
i närheten. I. anlades 1849 och blef stad 1865.
Iros, en i Odysséen förekommande tiggare på Ithaka,
hette egentl. Arnaios, men kallades I. af Penelopes
friare. På honom syftar det lat. uttrycket Iro
pauperior, "fattigare än Iros", d. v. s. utfattig.
Irpa, Nord. mytol. Se Helgabrud.
Irradiation (af Lat. irradiare, bestråla), fys., ett
optiskt fenomen, som består deri att ljusa föremål
på mörk grund synas större, men mörka föremål på ljus
grund förefalla mindre än de i verkligheten äro. Den
lysande delen af månens skifva synes tillhöra en
större cirkel än den öfriga i reflexljuset från jorden
svagt synliga delen. Gränslinier mellan hvarandra
nära liggande ljusa eller starkt belysta föremål
försvinna. En tråd framför solskifvan eller ett hår
framför en ljuslåga kan ej ses, äfven med det största
bemödande att noga ackommodera ögat. De hvita rutorna
på ett schackbräde synas med sina hörn sammanflyta,
under det de svarta skiljas åt. En lineal eller en
käpp, som hålles framför en låga, synes urtagen i
kanterna på det ställe, der lågan skjuter fram. Alla
dessa och andra irradiationsfenomen reduceras
derhän, att gränslinierna af ljusa föremål synas
liksom förskjutas in på närliggande mörkare ytor;
företrädesvis eger detta rum, då ögats ackommodation
är mindre noggrann. Men äfven om ögat är noga instäldt
för strålar af viss brytbarhet, hvarigenom dessas
bild faller exakt på näthinnan, kommer dock de mer
brytbara strålarnas föreningspunkt att ligga framför
och de mindre brytbaras bakom näthinnan. På denna
uppkommer emellertid en belyst yta, inom hvilken
färgerna äro blandade och således icke någon viss
färg gör sig gällande. Bilden af en lysande punkt
blir alltså på näthinnan omgifven af en liten krets
af blandadt hvitt ljus, hvilket har till följd,
att den lysande punkten synes större, än annars vore
fallet. Då vårt öga, som vid stark belysning mindre
lätt märker små skilnader i ljusintensitet, deremot
är ganska känsligt för äfven en svag belysning af
förut mörka ställen, så följer deraf, att man lätt
uppfattar de ljusa partiernas utbredning, och att
irradiationen blir tydligare i samma mån ljusstyrkan
hos föremålet är betydlig. Irradiationen tilltager
ock i bredd med samma ljusstyrka, såsom Helmholtz
påvisat. Några fysiologer och fysiker hafva i likhet
med Plateau slutit sig till en annan teori. De antaga
nämligen, att de i näthinnan påverkade nervtrådarna
hafva förmåga att i närliggande trådar framkalla
retning och liknande intryck. Helmholtz förklarar
emellertid denna teori fysiologiskt oberättigad
och obehöflig, då ofvan angifna åskådningssätt
innehåller en fullt nöjaktig förklaring af fenomenet.
L. A. F.
Irrationalism (se Irrationel), förnufts-
l. förståndsvidrighet, brist på förstånd, brist på
förmåga eller vilja att bruka förståndet.
Irrationel (af Lat. nekande in och rationalis,
förnuftig), förnufts- l. förståndsvidrig.–
1. Irrationella tal, matem., kallas sådana tal,
som icke med vårt nu brukliga talsystem kunna
fullt exakt uttryckas. Enklare irrationella tal äro
rotqvantiteter, hvilkas rotmärken icke kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
