Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Itureen kallades på romarnas tid ett område på gränsen mellan Palestina och Celecyrien - Itys, Grek. hjeltes. Se Filomele - Itzehoe, stad i preussiska prov. Schleswig-Holstein - Itzenplitz, Heinrich Friedrich August von - Itzenplitz, Adolf - Itzstein, Johann Adam von - Iulus, äfven benämnd Ascanius, var enligt sagan son af Aeneas' och grundläggare af Alba longa - Iva L., bot. 1. Ett slägte af buskar eller lägre träd - Iva. 2. En art af örtslägtet Ajuga - Ivakura, Tomani - Ivalde, Nord. mytol., fader till de konsterfarne dvärgar - ivalo l. Ivalojoki, guldförande elf i finska Lappmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Itureen (Lat. Ituraea) kallades på romarnas tid ett
område på gränsen mellan Palestina och Celesyrien,
hvars närmare läge varit och är mycket omtvistadt. I.
utgjorde en af de fem romerska provinser, i
hvilka hela landet ö. om Jordan mellan Gilead och
Damaskus (det nuvarande Hauran) var indeladt, och
är sannolikast att söka i det nuvarande distriktet
Djedur s. ö. om Hermon, gränsande i n. ö. till
Damascene (Damaskus’ omnejd) och i s. v. till
distriktet Djolan (det forna Gaulanitis) ö. om Jordans
lopp mellan Hermon och sjön Genesaret. Landet bestod
företrädesvis af betesmarker. Innevånarna bodde
i öppna byar, i flyttbara tält eller i grottor,
på hvilka landet är mycket rikt. Ituréerna skola
hafva fått sitt namn efter Jetur, en son till Ismael,
nord-arabernas stamfader (1 Mosebok 25), och skildras
som roflystna horder, hvilka gjorde handelsvägen
till Damaskus osäker. År 107 f. Kr. införlifvades de
af konung Aristobulos och dennes broder Antigonos i
politiskt och religiöst hänseende med judarna, men
gjorde sig efter ej lång tid åter fria, trängde fram
öfver Antilibanon, Celesyrien och Libanon samt oroade
genom plundringståg fenicernas handel. Pompejus
(omkr. 60 f. Kr.) gjorde omsider slut på deras
rofferier, och sedermera tjenade en mängd af dem i
romerska hären, der de gjorde sig kända som skicklige
bågskyttar. Augustus öfverlemnade I. till Herodes den
store; sedermera tillhörde det "fjerdedelsfursten"
Filippus och lades efter hans död (34 e. Kr.) till
provinsen Syrien.
Itys, Grek. hjeltes. Se Filomele.
Itzehoe [-hå], stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, kretsen
Steinburg, vid Stör (en biflod till Elbe) och
Glückstadt-Elmshornjernvägen. 9,850 innev. (1880). I.,
en af de lifligaste fabriksstäder i norra Tyskland,
har bl. a. ett sockerbruk (det största i Tyskland,
med 500 arbetare), jerngjuteri och bomullsväfveri
samt drifver stor handel med landtbruksprodukter på
Hamburg och Altona. I. är den äldsta staden i Holstein
och uppstod på 800-talet omkring en borg, som anlades
till skydd mot danskarna och venderna. 1644 och 1657
förstördes staden af svenskarna. Till 1864 var I. säte
för den holsteinska ständerförsamlingen.
Itzenplitz, Heinrich Friedrich August von,
grefve, tysk statsman, f. 1799, var 1845-48
regeringspresident i Arnsberg, men egnade sig derefter
uteslutande åt det parlamentariska lifvet samt blef
1849 medlem af preussiska allmänna landtdagens första
kammare och 1854 af herrehuset. I Mars 1862 utnämndes
han till åkerbruksminister och i Dec. s. å. till
handelsminister i Bismarcks ministér. Hans
hållningslösa jernvägspolitik, genom hvilken "jernvägskungen"
Strousberg lyckades sätta i gång sina svindelföretag,
framkallade en så häftig opposition, att han 1873
nödgades taga afsked. Död 1883.
Itzenplitz, Adolf, tysk bildhuggare, f. 1821,
studerade hos Wichmann i Berlin och hos Woltreck
i Rom. Hans mest populära arbete är en Penelope
(1866). Af hans hand finnas
derjämte flere goda porträttbyster (Fr. Bopp m. fl.) och
dekorativa arbeten. I. dog 1883 i Berlin såsom
bibliotekarie vid dervarande konstakademi.
Itzstein, Johann Adam von, tysk statsman, född i
Mainz 1775, blef 1819 hofrättsråd i Mannheim, men
emedan han i Badens deputeradekammare, af hvilken
han blef medlem 1822, slöt sig till den liberala
oppositionen, fann han sig snart föranlåten att
taga afsked ur statstjensten. Från 1831 var han den
liberala oppositionens ledare. Han utmärkte sig genom
sin förmåga att sammanhålla partiet och genom sin
stora sakkunskap i finansiella frågor samt vann en
ej vanlig popularitet. I tyska "Vorparlamentet"
(1848) och konstituerande nationalförsamlingen
(s. å.) slöt han sig till yttersta venstern och vid
riksföreståndare valet erhöll han 32 röster. Han
följde "Rumpf-parlamentet" till Stuttgart 1849. Utan
grund misstänkt för att hafva tagit del i de
badensiska upprorsplanerna, måste han fly till Elsass
och derifrån till Schweiz, men fick 1850 återvända
till Baden. Död 1855.
Iulus, äfven benämnd Ascanius, var enligt sagan
son af Aeneas’ och grundläggare af Alba longa. Olika
åsigter råda huruvida denne I. var son af Aeneas’
första maka, Kreusa, eller af hans senare (italiska)
gemål, Lavinia. Genom sin son Silvius blef han, enligt
Livius, stamfader för den albanska konungaätten.
R. Tdh.
Iva L., bot. 1. Ett slägte af buskar eller lägre
träd, hörande till nat. fam. Synanthereae Rich.,
kl. Syngenesia L. I. frutescens L., som tillhör
Nord-Amerikas östra kustland, har feberfördrifvande
bark. – 2. En art af örtslägtet Ajuga (se d. o.),
Ajuga Iva Schreb. lemnar den i Frankrike begagnade
Herba Ivae moschatae l. Chamaepityos monspeliaci,
som berömmes såsom ett kraftigt urindrifvande medel,
verksamt mot reumatism och gikt. Denna Herba Ivae har
ännu kraftigare lukt och verkan än den s. k. Herba
Ivae arthriticae, som erhålles af Ajuga Chamaepitys L.
O. T. S.
Ivakura, Tomani, japansk statsman, f. 1825, blef 1858
medlem af statsrådet och 1871 utrikesminister samt
ställdes 1872 i spetsen för en lysande ambassad, som
besökte Amerika och flere af Europas hof (Stockholm
på våren 1873). Efter sin hemkomst har I. varit
den egentlige ledaren af Japans politik och är
f. n. (1883) tredje president i statsrådet.
Ivalde, Nord. mytol., fader till de konsterfarne
dvärgar, som förfärdigade spjutet Gungne, skeppet
Skidbladne och gudinnan Sifs gyllene hår. I sången
"Hrafnagaldr" namnes en Ivald eller Ivalde såsom
Iduns fader. Th. W.
Ivalo l. Ivalojoki (Lap. Auveljok), guldförande elf
i finska Lappmarken, är att anse såsom öfre loppet af
Patsjoki l. Pasvig elf. I. upprinner från Korsajärvi
sjö på Peltovuoma fjäll nära norska gränsen och
flyter i östlig riktning genom Enare socken med ett
synnerligt stridt, af ett hundratal forsar hindradt
lopp till Enare sjö. Längden är något mera än 170 km.,
området omkr. 3,400 qvkm. – En finsk expedition fann
1868 kring Porttikoski vid I:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
