Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ivalo l. Ivalojoki, guldförande elf i finska Lappmarken - Ivan, ryska furstar - Ivan. 1. I. I, furste af Moskva - Ivan. 2. I. II, den fromme, furste af Moskva - Ivan. 3. I. III (I) Vasiljevitj den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedre lopp guldförande alluviallager, hvilka, genom
1869 i något större skala anställda vaskningsförsök,
visade sig värda att bearbetas. I anledning deraf
beslöt styrelsen att under sin kontroll mot afgift
bevilja enskilda spekulanter rätt att tillgodogöra
sig fyndigheterna. En kronostation, Kultala
(guldort), upprättades på platsen, och vilkoren för
guldletningen fastställdes genom en förordn. af d. 8
Apr. 1870, hvilken sedermera dels fullständigats,
dels ändrats genom flere nyare stadganden. Sedan
nämnda tid har hvarje sommar, under den dertill
tjenliga korta tiden af omkr. 3 månader, guldletning
och vaskning bedrifvits såväl vid hufvudfloden som,
i synnerhet under senare år, vid några af dennes
tillflöden, främst Palsioja och Sotajoki. Guldfältet
har en sträckning af omkring 30 km. längs I., som,
fylld af forsar, der flyter inklämd mellan brant
stupande klippväggar, hvilka endast här och der,
genom förvittring under tidernas lopp, lemnat rum för
bredare terrassbildningar och smärre dalgångar. Det
är företrädesvis på dessa öppnare platser närmast
till forsarna samt i öfrigt på de ganska smala
strandbräddarna, som det guldförande gruset samlat
sig i bankar af 0,2-6 m. mäktighet, hvilkas öfre lager
dock mestadels äro ofyndiga till ett vexlande djup af
ända till 2 m. under dagytan. Rikast förekommer guldet
närmast den fasta hällen och i dennas förklyftningar,
men metallens tillgodogörande derifrån försvåras
i hög grad af de stora lösa stenblock, som i
betydlig myckenhet belamra grunden. Guldet är till
kornigheten mycket varierande, från mjölfinlek till
stycken på tiotal gr. Vigten af det gröfsta funna
stycket har varit 63,25 gr. Mekaniskt blandade med
guldet förekomma i gediget tillstånd platina och,
i enstaka fall, vismut. Vid vaskningen hafva såsom
redskap användts huvudsakligast rännor (sluices),
der tillräcklig vattentillgång kunnat erhållas, i
hvilket syfte rännledningar af ända till 1 km. längd
uppförts från de bäckar, som från ömse sidor utfalla
i I. Der sådan tillgång saknats, hafya s. k. vaggor
(cradles), liksom rännorna efter kaliforniskt mönster,
begagnats. De erhållna grofsligerna, bestående mest af
jernmalmer och granat jämte något qvarts, hornblende
m. m., hafva sedermera finvaskats för hand i pannor
af jernplåt, och det finaste guldstoftet har vid
behof utdragits med tillhjelp af qvicksilfver. Det
sålunda erhållna vaskguldet har efter smältning och
sofring, med en afgång af inemot 3 proc. i vigt,
gifvit plantsar af mer än 22 karats halt. Numera
äro grusbankarna utefter hela sin sträckning i
det närmaste genomarbetade; och då man hittills
icke lyckats leta sig fram till moderklyftan för
ivaloguldet, ehuruväl ovägbara spår af metallen kunnat
uppvisas i profstuffer från nejden kring det nuvarande
arbetsfältet, samt då en bearbetning af flodbottnen,
ehuru med vexlande lycka försökt, är förbunden med
alltför stora vanskligheter för att kunna hafva någon
framtid, anses slutet på ifrågavarande industri nära
förestående, ehuru till en tid framskjutet genom
de lättnader, som beviljats näringen efter år 1878,
då endast tre enskilda vaskerier voro i
gång. Medan år 1875 ett gr. guld erhölls af i medeltal 0,125
kub. m. grusmassa, erfordrades dertill 1882 ej mindre
än 0,83 kub. m. Guldutbytet har utgjort år 1870:
19,136 gr., 1871: 56,692, 1872: 55,074, 1873: 32,047,
1874: 22,594, 1875: 16,978, 1876: 9,911, 1877: 6,972,
1878: 5,758, 1879: 8,184, 1880: 17,609, 1881: 20,464
och 1882: 19,131 eller under alla 13 åren tillhopa
290,550 gr., motsvarande, efter 2,25 kr. per gr.,
ett värde af 653,737,50 kr. Efter samma beräkning
har årliga medelafkastningen per dagsverk vexlat
mellan 4,60 och 7,25 kr. Hela arbetsstyrkan för år har
varit högst 475 och lägst 51 man. Kronans utgifter
för sin station och kontrollexpeditionerna hafva
endast under ett år betäckts af inkomsterna, hvilka
utgjorts af letnings- och nyttjanderättsafgifter
jämte vissa (för det mesta 5) procent af det funna
guldet. Förlusten uppgår i det hela till omkr. 40,000
kr. O. I.
Ivan, ryska furstar.
1. I. I, furste af Moskva, för sin vana att
utdela almosor eller kanske snarare för sin
rofgirighet kallad Kalitá (penningpungen),
var yngre son till grundläggaren af furstendömet
Moskva, Alexander Nevskijs son Daniil Han blef
1328 storfurste tack vare sin inställsamhet hos
"Gyllene hordens" kan Usbek. Med kanens hjelp
lyckades han sedan förödmjuka sina fränder och
medtäflare, furstarna af Tvery samt bidrog till
att förbereda Moskvas öfvervälde öfver de öfriga
ryska furstendömena äfven derigenom att han medelst
köp förvärfvade åtskilliga betydande landsträckor
och att metropolitens säte flyttades från Vladimir
till Moskva samt derigenom att han utverkade, att
kanens skatteinkomster från de ryska furstendömena
upptogos genom moskovitiske uppbördsmän. Död 1340.
2. I. II, den fromme, furste af Moskva, den
föregåendes yngre son, f. 1326, efterträdde 1353
såsom storfurste sin broder Semen den stolte.
I. mäktade icke skydda sina besittningar mot anfall af
andra ryska furstar eller storfursten af Litaven,
och vid hans död, 1359, var furstendömet Moskva
så försvagadt, att furst Dmitrij af Suzdal
kunde tillvälla sig och under några år bibehålla
storfurstevärdigheten.
3. I. III (I) Vasiljevitj den store, den
föregåendes sonsons sonson, föddes d. 22 Jan. 1440,
erkändes 1449 såsom sin faders, Vasilij den blindes,
medregent och blef efter dennes död, 1462, ensam
storfurste. Personligen nästan feg, men kallt
beräknande, kunde han, så länge klokheten föreskref
det, visa en skenbar undfallenhet, men ådagalade,
när rätta tiden var inne, en hänsynslöshet,
som icke ens skonade hans närmaste anförvandter.
Han icke blott förenade i sin hand alla sin faders
skiftade besittningar, utan lade äfven under
sitt omedelbara välde fustendömena Jaroslavl (1463)
och Tver (1485), republiken Vjatka (1489) m. fl.
områden, beröfvade (1479) den mäktiga republiken
Novgorod all sjelfstyrelse och fråntog henne större
delen af de ofantliga landsträckor i norra Ryssland,
hvilka hon koloniserat. Af de ryska staterna egde
slutligen nästan endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
