Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeanne d'Arc l. J. Darc, kallad Orleanska jungfrun, fransk hjeltinna - Jean Paul, psevdonym för den tyske författaren J. P. Friedr. Richter - Jean Potage. Se Hanswurst - Jeanron, Philippe Auguste - Jebuséer (Jebusiter), i forntiden folkslag i Palestina af kanaaneisk stam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engelske generalerna, som förlorat allt välde öfver sina
vidskeplige soldater, utrymde under natten frivilligt
de bastiljer, som de ännu innehade, upphäfde
belägringen och anträdde sitt återtåg. J. hade räddat
Orléans, och med anledning deraf fick hon sedan namnet
"Orleanska jungfrun".
Hon skyndade sig att begagna sin seger, tog
Jargeau och Beaugency med storm och tillintetgjorde
d. 18 Juni vid Patay en engelsk här. Hon intog
derefter Troyes, Châlons och Reims, der vid Karl
VII:s kröning, d. 17 Juli 1429, "Orleanska jungfrun"
med sitt standar stod vid konungens sida. Hon
hade nu uppnått höjden af lycka och ära. Folket
knäböjde på hennes väg och kysste hennes händer
och fötter. Hennes bild uppsattes i kyrkorna, och
hennes namn intogs i kyrkobönerna. Men motgångarnas
tid började, då hennes försök att intaga Paris
misslyckades (d. 8 Sept. 1429). Sedan Karl VII:s
här återvändt till Loire, tog J. med storm slottet
Saint-Pierre-le-Moutier, men belägrade förgäfves den
starka fästningen La Charité-sur-Loire. Hon vistades
sedermera tre månader vid hofvet, sysslolös och
missnöjd, hvarefter hon i April 1430 i spetsen för en
liten friskara började föra krig på egen hand. Vid
ett utfall från Compiègne blef hon d. 23 Maj 1430
tillfångatagen af den burgundiske vasallen Johan
af Luxemburg. Denne sålde sin olyckliga fånge till
engelsmännen för 16,000 livres. I Nov. 1430 fördes
hon till Rouen, der en stor hex- och kätteriprocess
tillställdes mot henne. Till domare utsagos Petrus
Cauchon, biskop af Beauvais, och munken Johannes
Lemaistre. Som bisittare i domstolen med rättighet
att yttra sig, men utan rätt att döma, fungerade 95
framstående prelater och lärde. Den 21 Februari 1431
undergick J. det första förhöret inför denna domstol
(hvars utförliga ransakningsprotokoll ännu finnes
i behåll), och d. 23 Maj föll domen. "Orleanska
jungfrun" dömdes såsom skyldig till kätteri till
döden, och d. 31 Maj 1431 brändes hon å båle på
det gamla torget i Rouen. I dödsstunden bedyrade
hon, att de öfverjordiska röster, som talat till
henne redan då hon var barn och sedan hvarken på
slagfältet eller i fängelset öfvergifvit henne,
voro från Gud och talat sanning. Hennes aska
kastades i Seine-floden. – J:s personlighet var lika
hänförande som hennes öden voro underbara. Hon var
ädel, högsinnad och sjelfuppoffrande samt lefde
och kämpade för fosterlandets och nationalitetens
idéer. Förenande hjeltemod med vältalighet, var
hon tillbedd af folket. Hennes krigiska framgångar
måste visserligen i främsta rummet tillskrifvas den
hänförelse och det dödsförakt, som hon förstod att
ingifva sina soldater; men att hon äfven för öfrigt
egde verkliga fältherreegenskaper framgår af flere af
hennes vapenkamraters vittnesbörd, som prisa hennes
"skicklighet att uppställa en krigshär och anordna en
batalj samt uti artilleriets användning". I Dec. 1429
hade Karl VII förlänat adlig värdighet åt J., hennes
fader, Jacques d’Arc, hennes moder, Isabelle Romée,
hennes bröder och deras efterkommande. Hennes moder
bodde i Orléans från 1440 till sin
död, 1458, samt åtnjöt understöd af staden. J:s bröder
antogo namnet du Lys. På manssidan utslocknade ätten
du Lys i 17:de årh. – Källorna till J:s historia
äro samlade af Jules Quicherat. Bland hennes många
biografer äro J. Michelet, de Barante, H. Martin
och H. A. Wallon de förnämsta. Bland de oräkneliga
alster af lyrisk, episk och dramatisk diktkonst,
som sysselsätta sig med J., äro Voltaires smädedikt
"La Pucelle d’Orléans" och Schillers tragedi
"Die Jungfrau von Orléans" namnkunnigast.
E. W.
Jean Paul [sjang pål], psevdonym för den tyske
författaren J. P. Friedr. Richter.
Jean Potage [sjang påtasj]. Se Hanswurst.
Jeanron [sjangrång], Philippe Auguste, fransk målare,
f. 1809 i Boulogne, d. 1877, kom 1828 till Paris,
der han egnade sig åt måleri och literatur. Såsom
målare sysselsatte han sig först med skildring af
folklifvet i de nordliga provinserna, och han var i
sin framställning fullt realistisk, likasom han med
pennan stridde för realismens sak och äfven deltog
i de politiska hvälfningarna. Så var han med under
Julidagarna 1830, skref derefter en mängd artiklar
i tidningar och tidskrifter, såsom i "Revue
française" och "Revue du Nord", utgaf skrifter
om konst, t. ex. Histoire de l’école française och
L’origine et le progrès de l’art, samt deltog flitigt
med målarearbeten i "Salongen". Hans första tafla, De
små patrioterna (1831), köptes af staten och skänktes
åt staden Caen. Herdar i den öfvergifna hamnen vid
Ambleteuse (1850) finnes nu i Luxembourg.– Men
sin förnämsta verksamhet utvecklade han under 1848
års revolution. Då framställde han för Ledru-Rollins
räkning Proletärens lif i tolf episoder och blef af
provisoriska regeringen ställd i spetsen för Louvre
och de nationella museerna. I denna sin ställning, som
han innehade i tvänne år, utverkade han ett anslag
af 2 mill. fr. för restauration af Louvre, dess
trädgårdar och det stora Apollo-galleriet. Likaså
iordningställdes på hans förslag "Salle des sept
cheminées" för den franska skolan, Louvres taflor
ordnades kronologiskt och efter skolor, det
egyptiska museet öppnades, många resor verkställdes
för provinsmuseernas bästa, och många andra särdeles
nyttiga anordningar utfördes till konstens fromma. –
J. återgick 1850 till privatlifvet samt började
åter måla, och då ej blott genrebilder, utan äfven
taflor med bibliska ämnen, såsom Susanna i badet,
och, medan han för en tid var direktör för museum
i Marseille, äfven bilder från södra Frankrike. J.,
som för öfrigt var en måttlig talang, försökte sig
inom alla rymder af produktion: han efterlemnade
äfven många porträtt af samtida och utförde en stor
mängd aqvareller, dessutom teckningar för ett par
illustrerade verk och gravyrer "à la pointe sèche".
C. R. N.
Jebuséer (Jebusiter), i forntiden folkslag i Palestina
af kanaaneisk stam, innehade vid israeliternas
invandring i landet staden Jebus (Jerusalem) och
närmaste trakten deromkring. Ehuru de jämte andra
kanaaneiska folk besegrades af Josua vid Gibeon
(Jos. b. 10) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
