Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeffrey, Francis - Jeffreys, George - Jefremov - Jefta - Jegindö - Jegorjevsk - Jehotte, Louis - Jehovah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till makten, utnämndes han 1831 till lordadvokat
för Skotland samt fick såsom medlem af underhuset
använda sin förmåga vid genomdrifvandet af
reformbillen rörande Skotland, 1832. J. valdes
derefter, jämte Abercromby, att representera Edinburgh
i underhuset, men hans politiska verksamhet derstädes
afbröts redan 1834, då han fick säte i "Court of
session" i Edinburgh. Död 1850.
Jeffreys [dje’ffris], George, lord, engelsk
lordkansler, f. 1643, blef 1678 öfverdomare i Londons
stadsdomstol. Öfvertygad om att whigpartiet, hvars
anhängare han varit, ej kunde bereda honom någon
vidare befordran, öfvergick han då till tories och
blef Karl II:s mest slafviske tjenare. Han utnämndes
1683 till öfverdomare i King’s bench och medlem af
hemliga rådet (privy council). De verkliga eller
diktade sammansvärjningarna under slutet af Karl
II:s regering satte J. i tillfälle att under lagens
täckmantel utöfva den gräsligaste orättvisa mot för
honom och konungen misshagliga personer. Algernon
Sidney var ett bland offren för hans orättvisa
domar. Men sitt egentliga rykte såsom personifikation
af brutalitet, grymhet och orättfärdighet förvärfvade
han såsom chef för den blodsdomstol, som Jakob II
efter kufvande af Monmouths sammansvärjning 1685
nedsatte, och som lät afrätta 320 personer och
göra 800 till slafvar. Den trogne tjenaren, som
redan blifvit upphöjd till baron, belönades med
lordkanslersvärdigheten. Han lät återupplifva den
Höga kommissionen för att med den tukta det engelska
presterskapet och ökade om möjligt derigenom folkets
hat. Jakobs fall medförde J:s. Förgäfves sökte han fly
till Hamburg; han upptäcktes före afresan och fördes
till Towern (1688), der han i bränvin sökte dränka
sina samvetsqval och sin fruktan för straff. Han dog
i fängelset d. 19 April 1689.
Jefremov, kretsstad i ryska guvern. Tula, vid
Krassivaja-Metsja, drifver handel med honing, hampa
och spanmål (bokhvete). Bank, 6 kyrkor och omkr. 7,500
innev. Omnejden är en bördig slätt, med åkerbruk
samt bi- och boskapsskötsel till hufvudnäringar.
S. A. L.
Jefta (Hebr., "den som Jehovah befriar"), en gileadit
och domare i Israel (se Domareb. 11 och 12). Såsom
oäkta son utstöttes han ur familjen vid faderns död,
hvarefter han under några år förde ett oregelbundet
fribytarelif, tills han kallades till israeliternas
höfding under ett krig mot ammoniterna. Före
den afgörande drabbningen gjorde han Herren ett
löfte att, om han segrade, offra det första, som
vid hans hemkomst trädde honom till mötes ur hans
hus. Jefta segrar, och då han i spetsen för den
jublande hären nalkas sin boning, möter honom hans
dotter, hans enda barn, i spetsen för en sjungande
och dansande skara unga flickor. Hjelten blir
förtviflad, men uppfyller sitt löfte. (Huruvida
meningen är att dottern, likt Ifigeneia i Aulis,
bokstafligen offrades på Jehovahs altare eller att
hon invigdes till tempeltjensten för hela lifvet,
derom äro meningarna delade. Sjelfva berättelsen kan
gifva stöd för båda uppfattningarna. Menniskooffer
voro visserligen enl.
Jehovahkultens både bokstaf och anda en styggelse, men
en dylik abnormitet låter dock tänka sig under den
religiösa och politiska förbistringstid i Israel,
som kallas domaretiden.) Efter en seger öfver
Efraims stam, sedan inbördeskrig utbrutit i Israel,
dog J. efter att hafva varit folkets domare i sex år.
J. P.
Jegindö, ö i Limfjorden, genom ett smalt sund skild
från halfön Thyholm, utgör en socken i Thisted amt,
Refs härad. Areal 773 har. Omkr. 550 innev.
Jegorjevsk, kretsstad i ryska guvern. Rjazan
vid floden Gusslenka, med 4 kyrkor och ett
progymnasiuin. Liflig väfnadsindustri. Omkr. 5,000
innev. Kretsen J. är sandmark med många sjöar och
träsk. S. A. L.
Jehotte [sjöått], Louis, belgisk bildhuggare,
f. 1803, studerade i Paris, Florens och Rom, i hvilken
sistnämnda stad han var lärjunge hos sin egen landsman
Kessels och hos Thorvaldsen samt 1824 vann ett pris i
Accademia di San Luca. Till hans förnämsta verk höra
ett marmormonument öfver biskop de Méan (i Liége),
en bildstod till häst af Karl den store (i Liége)
och en bronsbild af Kain (vid verldsutställningen
i Paris 1855). C. R. N.
Jehovah är det för Gamla testamentet egendomliga
namnet på Gud, det namn, som Gud enl. G. test. bär
såsom judarnas nationalgud, derför af judarna
betecknadt såsom "det egendomliga namnet" eller
"väsendenamnet", d. v. s. det namn, som säger
hvad Gud är till sitt väsende. Om dess rätta
uttal äro meningarna ännu delade. Ett bland de
lärde tämligen allmänt antagande är att det bör
uttalas Jahveh (eller Jahaveh). Hebreiska språkets
stambokstäfver äro konsonanter, och vokalerna
äro endast tecken, som skrifvas öfver eller under
konsonanterna. Ifrågavarande namn på Gud skrifves
derför med konsonanterna J h v h, hvilka på olika sätt
kunna vokaliseras. Vid läsningen af G. test. brukade
judarna af vördnad för detta gudsnamn icke uttala
det, utan nämnde i stället ett annat gudsnamn,
vanligen Adonaj eller Elohim. De skriftlärde
ansågo t. o. m. lagen förbjuda uttalandet af Jhvh,
åberopande i synnerhet 3 Mos. 24:16, hvilket ställe
dock kan afse blott ett oheligt begagnande af detta
namn. Man antager derför, att Jhvh vokaliserats med
vokalerna i Adonaj (a l. e, o och a). Likväl saknas
icke, äfven i nyare tider, förfäktare för den meningen
att uttalet Jehovah, som vunnit burskap, också är det
ursprungliga. – Enl. 2 Mos. 3:13-15; 6:2-8 betyder
namnet Jehovah: "han, hvilken är den han är", hvilken
något mystiska formel angifver oföränderligheten
såväl hos Guds väsende som särskildt hos Gud i
hans egenskap af egendomsfolkets förbundsgud,
hvilken håller löftena till patriarkerna. Namnet
betecknar alltså, att Gud oföränderligt fasthåller
och fullföljer sin frälsningsplan, om också det
stundom ser ut, som om han icke skulle göra det,
såsom t. ex. under folkets förtryck i den egyptiska
träldomen. – Några försök hafva gjorts att förneka
namnet Jehovahs rent hebreiska ursprung. Redan
Voltaire sökte dess härledning ur de egyptiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
