Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jern. 2. Metallurg. Jernet är den mest använda af metallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samlades i en eller två färskor, s. k. "osmundar",
hvilka sedermera uträcktes i en annan härd. Äfven
detta smide lemnade en mycket ojämn produkt,
hvarför det för länge sedan blifvit utträngdt af
nyare metoder. – Ehuru äfven under nyare tider
åtskilliga direkta metoder blifvit försökta,
hafva ännu ej några fullt tillfredsställande
resultat på denna väg erhållits. Tvärtom kunna
nutidens jernberedningsmetoder kallas indirekta,
emedan de alla äro fördelade i flere efter
hvarandra följande operationer och börja med
tillverkningen af den mest sammansatta af jernets
modifikationer, tackjernet, hvilket sedermera genom
de efterföljande processerna befrias från de deri
ingående främmande beståndsdelarna. – Tackjernet
tillverkas i höga schaktugnar med kontinuerlig gång,
kallade masugnar, i hvilka jernet reduceras, skiljes
från de malmen åtföljande bergarterna, förenas med
det för tackjernsbildningen behöfliga kolet samt
smältes. Då ofvannämnda processer, åtminstone
delvis, måste försiggå vid mycket hög temperatur
och dessutom masugnarna måste hållas kontinuerligt i
gång under långa tider, fordras för en sådan byggnad
icke allenast de mest eldfasta byggnadsmaterialier,
utan äfven en solid konstruktion. Masugnsschaktets
inre har vanligen formen af tvänne, med baserna mot
hvarandra vända, stympade koner, ofta sinsemellan
förenade med ett cylindriskt stycke. Dessa koners
storlek och sidornas lutningsvinkel mot vertikallinien
kunna variera ganska mycket i olika land och för olika
brännmaterialier. Allmänt gäller, att för fossila
bränslen göras masugnarna både högre och vidare
än för träkol; men äfven träkolsmasugnarna kunna
variera ganska betydligt till form och dimensioner. Så
t. ex. kunna stora koksmasugnar hafva en höjd af ända
till 30 m., med en rymlighet af öfver 1,200 kbm.,
under det att våra största träkolsmasugnar hafva
en höjd af omkr. 16 m. och rymma omkr. 90 kbm.,
samt äldre små träkols-masugnar ej äro högre än 8
m. och endast rymma omkr. 25 kbm. Fig. framställer i
genomskärning en träkols-masugn af en i Sverige ganska
allmän konstruktion. Den öfversta delen af pipan,
a, kallas uppsättningsmålet, den vidaste delen,
b, buken eller korsbandet och den nedre delen, c,
stället, i hvilket man äfven brukar särskilja
öfverställe och underställe. I koks-masugnarna äro dessa
mera tydligt åtskilda, i det pipan nedanför korsbandet
är mycket skarpt sammandragen till en s. k. rast,
som bildar öfvergången till det jämförelsevis trånga
understället. Masugnsbyggnaden består af flere
koncentriska murar, af hvilka den inre, pipmuren, d,
vanligen göres af eldfast tegel; utomkring denna är
en beklädnadsmur, e, af vanligt tegel samt ett rum,
f, som fylles med sand eller sönderstött slagg, hvars
ändamål är att minska värmeledningen utåt samt att
medgifva de inre murarna fri utvidgning. Utomkring
fyllningsrummet kommer slutligen yttermuren, g,
af vanligt tegel eller slaggtegel, hvilken på vissa
afstånd förses med starka jernband. Från korsbandet
nedåt är denna mur vanligen gjord af tuktad granit;
på äldre
masugnar är ofta hela yttermuren af granit och
har qvadratisk genomskärning. På tre eller
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
