Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes (Kassai, kejsare af Abessinien) - Johannes’ bref (epistlar) - Johannesbröd - Johannesbrödträdet - Johannes Chrysorrhoas (Damascenus) - Johannes Chrysostomus - Johannesen, Edvard Holm - Johannes’ evangelium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nära vänskaplig beröring. Sedan han derefter besegrat
Gobesieh, hvilken underlagt sig hela Syd-Abessinien,
lät han 1872 i Axum kröna sig till "Etiopiens" kejsare
("negus negest", konungars konung) och antog dervid
namnet J. Efter att lyckligt hafva tillbakaslagit
angrepp från den egyptiska sidan, tvang han 1878
konungen af Sjoa, Menelek, och 1880 fursten af
Godsjam, Ras Adal, att erkänna hans öfverherskap och
samlade sålunda hela Abessinien under sitt välde.
Johannes’ bref (J:s’ epistlar) kallas i Nya
testamentet tre af de s. k. katolska ("allmänna")
brefven. – Det första och längsta är synbarligen
skrifvet till Mindre Asiens församlingar med
anledning af s. k. "doketiska" villomeningars
spridning bland de kristna. Författaren betonar med
skärpa, att den, som nekar Jesus Kristus vara kommen
i köttet, icke är af Gud, utan är en antikrists ande,
samt framställer det sanna kristendomslifvet såsom
"en vandring i ljuset". Beviset på denna vandring
i ljuset är ställningen till "det nya budet", som
tillika är "det gamla": kärleksbudet. Brefvets 5:te
kap. 7:de v. i kyrkobibeln innehåller de bekanta
orden om "de tre vittnena i himlen", om hvilka man
under de senare åren så mycket stridt, men hvilka
bibelkritiken med stor majoritet dömt som oäkta,
och hvilka den svenska bibelkommissionen strukit i
sina tre sista upplagor. Författaren till brefvet
är icke nämnd, men stilen, enskilda uttryck och
tankar hänvisa afgjordt på förf. till Johannes’
evangelium. Enl. den äldre kyrkans vittnesbörd är
också aposteln Johannes författaren. Brefvet ansågs
skrifvet från Efesus efter Jerusalems förstöring. –
Det andra brefvet, som är skrifvet till "en utvald
Kyria" (troligen en kristen fru) och hennes barn,
och det tredje, som är stäldt till en viss Gajus,
äro af helt och hållet enskild natur och af ringa
teologisk betydelse. Dessa båda brefs författare
kallar sig "presbytern". I 4:de årh. nämnas de
som "antilegomena" (se d. o.) och tillskrifvas
en presbyter Johannes från den apostoliska tiden.
J. P.
Johannesbröd, bot. Se Ceratonia.
Johannesbrödträdet, bot. Se Ceratonia.
Johannes Chrysorrhoas ("guldströmmen"), efter sin
födelsestad, Damaskus, äfven kallad J. Damascenus
och bland araberna känd under namnet Mansur, var den
grekiska kyrkans förnämste tänkare och skriftställare
under medeltiden. Han föddes i slutet af 7:de eller
början af 8:de årh. Hans fader var en hög ämbetsman
vid kalifen Abd-el-maliks hof, och efter faderns
död fick äfven sonen ett högt ämbete vid kalifens
hof. Svärtad inför kalifen genom intriger af kejsar
Leo Isauriern, emedan denne var förbittrad öfver J:s
försvar af bilddyrkan, föll han i onåd, hvarefter han
utdelade sin egendom bland de fattiga och ingick i den
helige Sabas’ kloster (ej långt från Betlehem), hvars
abbot han slutligen blef och der han dog omkr. 760. I
sitt stora arbete Pege gnoseos, hvars mest betydande
del utgör en framställning af den ortodoxa tron,
kan han sägas hafva sammanfattat slutresultatet af
den österländska
kyrkans hela läroutveckling. Filosofien i vanlig
mening är faktiskt i hans system "en teologiens
tjenarinna", och hans system är en genom hans
eget subjektiva tänkande förmedlad framställning
af kyrkans dogmer. Derigenom är han en förelöpare
till den vesterländska medeltidsskolastiken. I sin
uppfattning af treenigheten är han tämligen afgjordt
"subordinatian"; i uppfattningen af syndafallet
och synden lutar han åt pelagianismen och i sin
nattvardslära lägger han ett frö till skolastikens
transsubstantiations-lära. Flere smärre skrifter äro
utgifna under J:s namn. Den förnämsta upplagan af hans
arbeten är utgifven i Paris 1712 af Lequien. J. P.
Johannes Chrysostomus. Se Chrysostomus.
Johannesen, Edvard Holm, norsk fångstman och
upptäcktsresande, f. 1844 i Balsfjordens pastorat
nära Tromsö, är son af en fångstman och har
sedan barndomen deltagit uti ishafsfärder, under
hvilka han i flere afseenden gjort sig förtjent
om kännedomen af de arktiska farvattnen. Sommaren
1869 for han genom Kariska porten in i Kara-hafvet
och seglade öfver detta, som i Juli månad var
nästan isfritt, till Bjelij Ostrov och sedan längs
Novaja Semljas östkust. En uppsats om denna resa,
som ådagalade Kara-hafvets dittills bestridda
farbarhet, och de derunder gjorda hydrografiska
iakttagelserna offentliggjordes i "Öfversigt af
k. vetenskapsakademiens förhandlingar" för 1870
och belönades med silfvermedalj. Sommaren 1870
korsade J. åter Kara-hafvet och kringseglade d. 3
Sept. Novaja Semljas nordkust, der han träffade
ett alldeles isfritt haf, en färd, som några år
förut alla geografiska auktoriteter skulle ansett
som en omöjlighet. Vetenskapsakademien belönade
den med guldmedalj och intog i "Ofversigten" för
1871 en afhandling af J.: Hydrografiske iakttagelser
under en fangsttour 1870 rundt om Novaja Semlja. 1871
upprepade han denna resa och framträngde utan möda mot
ö. öfver Ob-mynningens meridian; slutligen upptäckte
han i Aug. 1878 den af honom uppkallade ön Ensomheden
n. ö. om Jenisejs mynning.
Johannes’ evangelium, det fjerde i ordningen af
Nya testamentets evangelier, skiljer sig i både
innehåll och framställning ganska betydligt från de
tre första, de s. k. synoptiska, evangelierna. På
flere ställen synes det, att detta evangelium
förutsätter de föregående såsom kända, och enligt
regeln upptager det endast sådant, som icke är i dem
omtaladt eller beskrifvet. Under det att de synoptiska
evangelierna behandla Jesu verksamhet i Galileen
samt endast obetydligt hans verksamhet i Jerusalem
och Judeen, är det hufvudsakligen kring den senare
Johannesevangeliet rör sig. Och under det att de förra
evangelierna omtala företrädesvis Jesu underverk,
är det egentligen Jesu tal, som det fjerde evangeliet
framställer, och af dessa nästan uteslutande sådana,
som hafva Jesu gudamenskliga personlighet till
sin medelpunkt. Bland de underverk, med hvilkas
omnämnande Johannesevangeliet fullständigar de
synoptiska evangelierna, är Lazarus’ uppväckande det
förnämsta. Egendomlig för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
