Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jonckbloet, Willem Jozef Andreas - Joner l. Jonier - Jones, Inigo - Jones, Sir William - Jones, Johan Paul - Jones, Owen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-53) och Geschiedenis der nederlandsche letterkunde
(1863; 2:dra uppl. 1873-74).
Joner l. Jonier. Se Jonien. Jfr Achaja och
art. Grekland, sp. 1527.
Jones [djåns], Inigo, engelsk arkitekt, f. i
London omkr. 1572, d. 1651, fick tidigt med
understöd af högt stående och rike landsmän göra
en studieresa på kontinenten för att utbilda sig
till landskapsmålare. Men han ändrade beslut och
blef arkitekt samt studerade i Rom och Toscana,
framförallt i Venezia, der Palladios stil drog honom
till sig. Enligt en engelsk uppgift, hvilken sedan
upprepats af äldre danska skriftställare, skulle
Kristian IV hafva gjort honom till sin arkitekt
efter hans vistelse uti Italien, och J. skulle då åt
honom byggt Frederiksborgs och Rosenborgs slott. Men
detta är en grundlös sägen, som vederlägges af
stilen i de nämnda slotten. Efter studierna uti
Italien vardt det nämligen hans hufvuduppgift
att bryta just med denna stil, som utgjorde en
förmedling mellan äldre medeltidstraditioner och
de på antiken beroende formerna, och i stället
införa den rena, skolmässiga renaissaonce-stil,
för hvilken Palladio var målsman. År 1605 återkom
J. till England. 1606 och följande år lär han hafva
användts bl. a. som dekoratör vid de balletter, som
drottning Anna, Kristian IV:s syster, införde. Han
var först konung Jakobs och sedan, efter en ny resa
till Italien, konung Karl I:s arkitekt. J:s förnämsta
verk är det för Karl I byggda White-Hall palace (i
London), hvars första utkast, om det blifvit utfördt,
skulle i storslagenhet, rikedom och konstnärlig
enhet måhända blifvit verldens förnämsta palats
(Lübke). Men endast bankettsalen har blifvit
utförd, en ståtlig byggnad i 2 våningar, dekorerad
med en jonisk och en korintisk pelareordning. I
Villa Chiswick sluter han sig i anläggningen
till Palladios bekanta "Rotonda", en villa nära
Vicenza. I hans Wilton house är palatsstilen nyktert
klassisk, om också stor i proportioner och värdig
i hållning. Det var J., som i England införde den
s. k. "Palladian style", vid hvilken den engelska
klassicismen ännu med förkärlek håller fast.
C. R. N.
Jones [djåns], Sir William, engelsk orientalist,
f. i London 1746, d. i Kalkutta 1794, idkade i
Oxford omfattande studier i österländska språk och
var sedan i fem år lärare för earl Spencers äldste
son. 1770 väckte han mycken uppmärksamhet genom
en fransk öfversättning från persiskan af Nadir
sjahslefnadshistoria, hvarefter följde en Grammar
of the persian languaye (1771; 9:de uppl. 1809),
Poëseos asiaticae commentariorum libri VI (1774),
samt "Moallakat" (text jämte engelsk öfversättning,
1783; för första gången utgifven) m. m. Från 1770
hade han äfven egnat sig åt rättsvetenskapliga studier
samt juridisk verksamhet, och 1783 utnämndes han till
domare vid öfvertribunalet i Bengalen. Vid samma
tillfälle upphöjdes han äfven till knight. Anländ
till Kalkutta, studerade J. flitigt sanskrit och
grundlade 1784 "Asiatic society of Bengal", för
hvilket samfunds räkning han derefter utgaf Asiatic
miscellany (1785-88)
äfvensom började den berömda publikationen Asiatic
researches (1788). Han gjorde äfven förberedelsen
till ordnade samlingar af hinduiska och muhammedanska
lagar samt sökte i allmänhet på hvarje sätt främja
en närmare andlig förbindelse mellan Orienten och
den europeiska vestern. Genom sin öfversättning af
Kalidasas "Sakuntala" (1789) gaf J. uppslaget till
sanskritstudiet i Europa, och genom honom blefvo
"Manus lagar" (1794) samt många prof på arabisk,
turkisk och indisk diktkonst bekantgjorda. Hans
skrifter utkommo samlade i 6 bd 1799 och i 13 bd
1807. Lord Teignmouth skref hans biografi: "Memoires
of the life, writings and corresporidence of Sir
W. J." (1807; senare utgifven i utförligare form).
Jones [djåns], Johan Paul, skotsk sjöhjelte,. f. 1747,
dref först slafhandel på Amerika, men lemnade
snart denna vanhederliga affärsgren och sysselsatte
sig sedan med vanlig fraktfart. Då amerikanska
frihetskriget utbröt, erbjöd han 1775 sin
tjenst åt kongressen samt utförde många djerfva
strider mot engelska fartyg, hvarunder han gjorde
rikt byte. 1777 ingick han i fransk tjenst och
företog 1778 ett lyckligt ströftåg till Englands
norra kust. 1779 utnämndes J. till chef för en af
franska och amerikanska fartyg sammansatt eskader,
blef en fasa för hela engelska kusten och orsakade
England stora förluster. Han vände tillbaka till
Brest med 800 krigsfångar och rikt byte. Såväl
i Frankrike som i Amerika blef han föremål för
stora ärebetygelser. Efter krigets slut började
J. uti Amerika drifva pelshandel, men trädde
snart, på Katarina II:s inbjudning, såsom amiral i
rysk tjenst. Till följd af intriger och Potemkins
afundsjuka lemnade han 1789 Ryssland och bosatte sig
som privatman i Paris, der han, nästan glömd, dog
d. 18 Juli 1792. J:s äfventyrliga lif är behandladt
i romaner af Cooper ("The pilot"), A. Cunningham
("Paul Jones") och A. Dumas ("Le capitaine Paul").
L. H.
Jones [djåns], Owen, engelsk arkitekt och
skriftställare, f. 1809, d. i London 1874, var son
af den walesiske arkeologen Owen J. (d. 1814). Han
studerade arkitektur och reste som ung i Spanien,
der han länge vistades i Granada samt gjorde sig
nära förtrogen med den moriska stilen. Sedan reste
han i Egypten under fortfarande ifriga studier och
samlande af teckningar. År 1851 anförtroddes åt honom
att dekorera det inre af utställningspalatset vid
den första verldsexpositionen i London, och då detta
"kristallpalats" sedan flyttades till Hydepark i
Sydenham, fick han uppdrag att gifva de olika salarna
den den konstnärliga karakter, som tillhörde det land
eller den tid de skulle representera. J. utgaf äfven
åtskilliga skrifter, beträffande sina resor och sitt
konstnärliga fack, såsom Plans, elevations, sections
and details of the Alhambra (1842-45), Views of the
Nile (1843), The grammar of ornament (1856), hans
förnämsta arbete, illustreradt med af honom sjelf
utförda färglagda teckningar af dekorativa motiv från
alla tider och land, Exemples of chinese ornament
(1867) m. fl. C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
