Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josephus - Joses - Josia - Josias, Fredrik - Jósika, Miklós - Josquin des Prez (Jodocus Pratensis)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åttahörning – är en af de vigtigaste i den
österrikiska monarkien.
Josephus, judisk historieskrifvare, f. år 37
e. Kr., d. omkr. år 100, var af presterlig slägt och
tillhörde fariséernas parti. Då han år 63 besökte
Rom, tilldrog han sig genom sin höga bildning och sin
fina belefvenhet allmän uppmärksamhet och vann äfven
Neros gemåls, Poppaea Sabinas, bevågenhet. Efter
återkomsten till Palestina sökte han på allt vis
motarbeta sina landsmäns upprorsplaner mot romarna;
men då upproret icke dess mindre utbröt, slöt han sig
till det fosterländska partiet och öfvertog befälet
i Galileen. Efter tappert försvar i fästningen
Jotapata bjef han tillfångatagen och öfverlemnad
till den romerske öfverfältherren Vespasianus,
hvars ynnest han lyckades vinna genom en profetia
om Vespasianus’ upphöjelse till kejsare. Han
var sedermera Titus följaktig under Jerusalems
belägring och uppmanade förgäfves sina landsmän
till underkastelse. Efter Jerusalems förstöring (år
70) medföljde han till Rom, der han i umgänge med
samtidens förnämste män åtnjöt stort anseende, antog
det kejserliga familjenamnet Flavius och kallade sig
Flavius Josephus. I Rom författade han, på grekiska
språket, följande ännu i behåll varande skrifter: 1)
en ursprungligen på syro-kaldeiska språket skrifven
och derefter till grekiskan öfversatt Historia öfver
det judiska kriget (7 böcker); 2) Judisk fornkunskap
(20 böcker), innefattande judafolkets politiska
och religiösa historia från verldens skapelse till
Neros tid; 3) Om judarnas forntid (2 böcker), en
mot grammatikern Apion riktad stridsskrift; 4) en
Sjelfbiografi. Af tvifvelaktig äkthet äro ett par
andra honom tillskrifna verk. I J:s’ arbeten röjer sig
öfverallt bemödandet att undanrödja de emot judaismen
gängse fördomarna och att låta judarna framträda i en
så fördelaktig dager som möjligt. Detta i förening
med den förmedlande ställning, som han intager
mellan sitt eget folk och romarna, mot hvilka han
i det hela är mycket vänligt stämd, minskar i många
fall trovärdigheten af hans framställning. Men i alla
händelser äro hans skrifter, i synnerhet skildringen
af det judiska kriget, af stor vigt för tidehvarfvets
historia. Af J:s’ skrifter finnas flere uppl., den
nyaste af Bekker (1855; 6 bd). A. M. A.
Joses. Se Barnabas.
Josia (Hebr., "Jehovah stöder"), konung i Juda rike,
efterträdde, endast 8 år gammal, sin fader, Amon, 641
f. Kr. på tronen. J. var en from, för Jehovahdyrkan
nitälskande konung, som uppträdde reformerande mot
det herskande afguderiet och sedeförderfvet. Vid
ombyggandet af det förfallna templet påträffades af
öfverstepresten Hilkia, som hade stort inflytande på
J., "lagboken"; enligt 2 Kon. 22: 5 och 2 Krön. 34:
14 var det Mose lag, sannolikt den s. k. andra lagen,
d. v. s. 5:te Mosebok (jfr Pentatevken). Fyndet
eggade J. att fortgå på reformernas väg. Han gjorde
slut icke blott på afguderiet, utan också på det
lagstridiga offrandet på höjder åt Jehovah, och
han lät fira påskfesten efter lagens ritus så, som
den icke firats sedan Samuels dagar. J. inlät sig i
strid med
Egyptens konung Neko, men sårades till döds i slaget
vid Medjiddo 609 f. Kr. J. P.
Josias, Fredrik, prins af Koburg, hertig Johan Frans’
af Koburg son, tysk fältherre, född i Koburg d. 26
Dec. 1737, deltog såsom österrikisk officer i sjuåriga
kriget (1756-63) och befordrades under detsamma till
öfverste (1761). 1773 blef han fältmarskalklöjtnant. I
1788-91 års krig mot turkarna anförde han den
galiziska armékåren, segrade i förening med ryssarna
under Suvorov vid Foksjani (1789) och Martinjesti
(s. å.) samt befordrades för dessa bedrifter till
fältmarskalk. Såsom Tyska rikets general-fältmarskalk
förde han 1793-94 befälet i Belgien under kriget
mot Frankrike, slog Dumouriez vid Neerwinden (d. 18
Mars 1793), till följd hvaraf fransmännen nödgades
utrymma Belgien, samt inträngde efter en seger vid
Famars (d. 24 Maj s. å.) i Frankrike och eröfrade
Valenciennes, Quesnoy m. fl. platser. Den 22 Maj 1794
vann han åter en lysande seger öfver fransmännen
vid Tournay, men då han, till följd af bristande
understöd, d. 26 Juni s. å. led ett afgörande nederlag
vid Fleurus samt nödgades utrymma Belgien, nedlade
han sitt befäl (s. å.) och drog sig tillbaka till
privatlifvet. Död i Koburg d. 26 Febr. 1815.
Jósika [-sji-], Miklós, baron, ungersk författare,
grundläggare af den historiska romanen inom den
magyariska literaturen, föddes i Tode i Siebenbürgen
d. 28 April 1794. Redan vid 16 års ålder afslutade
han sina juridiska studier och ingick vid ett
dragonregemente, der han avancerade till ryttmästare,
men som han lemnade 1818 för att sköta sina gods
och idka vittra studier. Då han på grund af sin
häftiga opposition mot österrikiska regeringen vid den
märkliga siebenbürgska landtdagen 1834 icke omvaldes
till landtdagsman, hängaf han sig uteslutande åt
literaturen och utvecklade en sådan produktivitet,
att han före 1848 hade författat omkr. 60 band
romaner. Vid utbrottet af 1848 års revolution var han
medlem af ungerska magnattaffeln (öfverhuset) och tog
så lifligt del i 1848-49 års händelser, att han efter
upprorets dämpande måste fly till utlandet. Jämte
andra framstående patrioter blef han 1851 in effigie
hängd i Pest, men erhöll sedermera nåd. Under sin
landsflykt, då J. var bosatt dels i Bruxelles, dels,
från 1864, i Dresden, skref han fortfarande historiska
romaner (några på tyska språket). Död i Dresden d. 27
Febr. 1865. – J:s romantiska skildringar af Ungerns
politiska och sociala förhållanden äro stödda på
en omfattande kännedom af ungrarnas historia och
folklynne. Hans berättelser utmärka sig för en
saftig och liflig stil samt äro omvexlande liksom
Walter Scotts, men utan deras bredd. Några af de
mest omtyckta äro: Abáfi (1836), Zrinyi a’ köttó
(Skalden Zrinyi; 1843), Az utolsó Bátory (Den siste
Bathori; 1838), Jósika István (Stefan J.; 5 bd, 1847),
Egy magyar család a’ forradalom alatt (En magyarisk
familj under revolutionen; 4 bd, 1851). Vid J:s död
hade 4 bd af hans memoarer utkommit.
Josquin des Prez (sjåskäng däpre; latiniseradt
Jodocus Pratensis), nederländsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
