Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judar, semitiskt folk, som enligt bibelns utsago härstammar från Abraham och af honom ärfde tron på Jehovah samt löftet om att en gång komma i besittning af Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta stadgande uppträdde främst H. Wergeland. Endast
få hafva emellertid begagnat det öppnade tillträdet
(1875 funnos i Norge blott 34 judar).
I Finland ega de i Sverige före 1809 gällande
förordningarna rörande judars bosättning och
rättigheter fortfarande laga kraft, hvarför judar
icke kunna åtnjuta medborgarerätt, ej häller i
allmänhet nedsätta sig i landet. Dock har undantag
gjorts till förmån för judar, tillhörande den
i Finland stationerade ryska militären, på grund
af en förordning af d. 29 Mars 1858, som tillåter
afskedade ryske soldater och matroser samt deras enkor
och barn att, när de äro försedda med vederbörande
ryska auktoriteters afskedsbref, förpassning eller
resebiljetter, under de lokala myndigheternas tillsyn
och med deras tillåtelse vistas i Finland och der
försörja sig. Med stöd häraf hafva judar till ej
ringa antal bosatt sig i Finland, i synnerhet i
städerna Helsingfors, Åbo, Viborg och Tammerfors. I
Helsingfors funnos 1880 441 judar. Af desse tjenade
80 i de i staden inkvarterade ryska regementena,
medan flertalet af de öfrige var permitterade eller
afskedade ryska underofficerare och soldater eller
sådana personers enkor, hustrur och barn. I Åbo
var judarnas antal s. å. 120, i Viborg 169 och i
Tammerfors 27. Dessutom finnas här och der i landet
judar, hvilka vistas i städerna såsom resande med pass
af guvernörerna. Sammanräknadt torde judarnas antal
i Finland uppgå till 800-900 personer. Deras sociala
ställning är sorglig; de lifnära sig i allmänhet af
mångleri med begagnade kläder o. dyl. samt handel
med hvarjehanda kramvaror. En af regeringen 1881
tillsatt komité har utarbetat förslag till revision
af stadgandena rörande judars bosättning i Finland.
Om judarna i Sverige förekomma för äldre tider
endast sparsamma underrättelser. Under Gustaf II
Adolfs regering fördes i Linköping en process mot
tre s. k. judaister (kristna, som visade böjelse
för den judiska läran), hvilka d. 4 Febr. 1619
dömdes till döden. Drottning Kristina delade ej den
föregående tidens ovilja mot judarna, ty hon stod i
liflig brefvexling med den lärde rabbinen Manasse ben
Israel i Amsterdam och hade till "kungl. resident"
i Hamburg en annan jude, Don Manuel Teixeira (den
egentlige grundläggaren af K. Bibliotekets i Stockholm
afdelning för hebreisk literatur). Den 29 Sept. 1681
döptes i Stockholm, i hela det kungliga hofvets
närvaro, två judar jämte hustrur och barn. Såsom
en motsats härtill kan anföras, att året förut en
luthersk familj Granbom, 11 personer, utvandrade
från Linköping till Holland och der antog judiska
läran (se Lewysohn. L.). Icke långt derefter, till
följd af k. brefven d. 3 och 29 Dec. 1685, förvisades
alla judar ur riket, och enligt k. resol. af d. 22
Okt. 1723 och d. 1 Aug. 1727 (den förre framkallad
på presternas begäran, den senare på allmogens)
skulle alla "judar, som fara omkring landet", häktas
och dömas till kronoarbete. Först under Gustaf III:s
regering gjorde sig en större tolerans gällande. Redan
under sin vistelse i Paris 1771, der
judefrågan då behandlades, förklarade han sig i bref
till sin moder inse nyttan för riket af att "så
flitigt folk som judarna kunde slå sig ned der",
och han gaf 1779 gerna sin sanktion åt riksdagens
förslag till "allmän religionsfrihet". I reskriptet
af d. 24 Jan. 1781 upphäfdes åtskilliga i ofvannämnda
riksdagsbeslut gjorda bestämmelser angående judarna,
och i det af Kommerskollegium d. 27 Maj 1782 utfärdade
"judereglementet", hvilket i hufvudsak blef gällande
till 1838, medgafs judarna rätt att bosätta sig i
Stockholm, Göteborg och Norrköping, att der uppföra
synagogor och att sysselsätta sig med vissa särskildt
uppräknade borgerliga yrken. Men det förbjöds dem att
deltaga i riksdagsmannaval samt att ingå äktenskap
med andra än sina trosförvandter. I Kommerskoll.
kung. d. 19 Dec. 1806 och k. kung. d. 31 Aug. 1815
stadgades förbud för judar att inkomma i riket utan
K. M:ts särskilda tillstånd. Men genom k. förordn.
d. 30 Juni 1838 och i Kommerskollegiets cirkulär
d. 13 Aug. s. å. fingo judarna l., såsom de från
denna tid i Sverige officielt hafva kallats,
mosaiske trosbekännarna betydligt ökade friheter,
i hvilka några inskränkningar dock till följd
af den upphetsning hos folket (i synnerhet i
hufvudstaden), som förordningarna framkallat,
gjordes genom k. kung. d. 21 Sept. s. å., hvari
bl. a. stadgades, att jude endast med särskildt
kungligt tillstånd fick bosätta sig på annan ort
inom riket än i Stockholm, Göteborg, Norrköping
eller Karlskrona. Denna inskränkning upphäfdes genom
k. kung. d. 9 Nov. 1854, som lemnade de i Sverige
födde judarna rätt att "bosätta sig i hvilken stad
inom riket som hälst". 1860 fingo de judar, som äro
svenske medborgare, rätt att bosätta sig öfverallt
inom riket, såväl på landet som i städerna, och att
besitta fast egendom samt 1863 rätt att anställas
i vissa grenar af statstjensten och 1865 rätt att
deltaga i val af riksdagsman. Frågan om judarnas
fullständiga emancipation diskuterades emellertid
lifligt såväl inom riksdagen som i pressen och
genomdrefs inom riksdagen d. 16 Febr. 1870 med
väldig röstöfvervigt (98 röster mot 18 i Första och
116 mot 58 i Andra kammaren). Då erhöllo nämligen
mosaiske trosbekännare tillträde till alla statens
ickeecklesiastika ämbeten, utom statsrådsämbeten, och
förklarades valbare till riksdagsmän. – Jfr Främmande
trosbekännare. – Judarnas antal i hela riket uppgick
vid 1880 års slut till 2,993. Antalet i Stockholm
kyrkoskrifna var 80 (i hela riket 150) år 1787, 430
år 1828, 560 år 1848, 631 år 1864 och 1111 år 1881
(med inräkning af de icke kyrkoskrifna uppgick antalet
till 1,259). – De svenske judarna uppgå alldeles
i det svenska folket. I alla deras församlingar
predikas, undervisas, förrättas gudstjenst samt
föras kyrkoböcker och protokoll på svenska språket.
Judar finnas numera i alla verldsdelar. Deras antal
beräknas till inemot 7 mill., hvaraf omkr. 5,85
mill. i Europa, nämligen 3 mill. i Ryssland och
Polen (i vissa polska guvern. 16-17 proc. af
befolkningen). 300,000 i Rumanien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
