Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judar, semitiskt folk, som enligt bibelns utsago härstammar från Abraham och af honom ärfde tron på Jehovah samt löftet om att en gång komma i besittning af Palestina - Judas' bref, det sista i ordningen af de sju s. k. katolska brefven i Nya testamentet - Judas Galiléern, en judisk upprorsmakare från Gamala i Gaulonitis - Judas Iskariot, Simons son, var den bland de tolf apostlarna, hvilken förrådde Jesus - Judas-kyss. Se Judas Iskariot - Judas Lebbeus l. J. Taddeus, Jakobs son, en af apostlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
72,000 på Balkan-halfön, 1,005,500 i Österrike (1880)
– i synnerhet i Galizien och Bukovina (755,000),
Böhmen (94,000), Mähren (44,000) och Nedre Österrike
(95,000) –, 641,000 i Ungern, 561,600 i Tyskland
(deraf omkr. 360,000 i Preussen), nära 70,000 i
Storbritannien och Irland, 81,700 i Nederländerna,
3,000 i Belgien, 50,000 i Frankrike, 7,400 i Schweiz,
35,400 uti Italien, 5,000 i Spanien och Portugal,
3,946 i Danmark (1880), 2,993 i Sverige (1880), 34 i
Norge (1875) samt 800-900 i Finland. I norra Afrika
(Marokko, Algeriet, Tunis, Tripolis och Egypten)
bo omkr. 300,000, i Abessinien omkr. 200,000;
i Asien omkr. 200,000, hufvudsakligen i asiatiska
Turkiet, Persien, Central-Asien och Kaukasus samt
omkr. 20,000 uti Indien och Sibirien; i Australien
10,000 och i Amerika 320,000, deraf nära 300,000 i
Nord-Amerikas förenta stater. Såväl uti Indien som vid
Kongo hafva genom blandning med de infödda stammarna
uppstått "svarte judar". Till Kina invandrade judar
för många hundra år sedan, men de hafva nästan
alldeles sammansmält med infödingarna. – För att
bevara sammanhållningen mellan judarna, främja deras
andliga utveckling samt förbättra deras ekonomiska och
sociala ställning bildades 1860 i Paris ett sällskap,
"Alliance israélite universelie" (se d. o.), som är
utbredt öfver hela Europa.
I antropologiskt afseende äro judarna ett af verldens
intressantaste folk, ty ingen rastyp kan så noga som
deras följas genom århundradena eller har med sådan
oföränderlighet motstått tidens och förhållandenas
inverkan. Oföränderligheten i judarnas yttre
framgår bl. a. af den slående likheten mellan den
nu lefvande typen samt afbildningarna på egyptiska
monument (ända sedan 3:dje årtusendet f. Kr.) och
på assyriska (7:de årh. f. Kr.). Judarna äro ett
småväxt folk (medelhöjd 1,630 mm.), med vanligen
rakt, svart (dock äfven ljust) hår. Hufvudet
är till formen brakycefalt, ansigtet långlagdt;
näsan – det mest karakteristiska i judetypen –
är ovanligt lång, smal och framstående. Armarna
äro korta, benen jämförelsevis långa, med smala
vader och platta fötter. Bland judarna sjelfva kan
man urskilja två typer: den ena, ädlare, "sefardim"
l. de spanske judarna, utmärker sig genom mera fint
bildad näsa, bruna, blixtrande ögon, mera nätta
extremiteter; den andra, den gröfre, "asjkenasim"
l. de tysk-polske judarna, har stor mun, tjock
näsa och oftast krusigt hår. Klimatet förändrar ej
judarnas monumentala typ: i Europa, Asien, Afrika
och Amerika, öfverallt äro de hvarandra lika och
skiljas lätt från den öfriga befolkningen. Orsaken
till att rastypen blifvit så utpräglad och behållit
sig så ren ligger förnämligast deri att judarna
ända till senaste tider gift sig endast inom sin
egen stam. – Jfr Hebréer, Hebreiska språket och
literaturen, Judendom, Judiska gudstjensten, Mosaiska
församlingar. Rabbinska språket och literaturen.
E. Ebg. M. G. S. L. L.
Judas’ bref, det sista i ordningen af de sju
s. k. katolska brefven i Nya testamentet, är enl.
helsningen i v. 1 skrifvet af "Judas, Jesu Kristi
tjenare och Jakobs broder" (enl. all sannolikhet
menas här den inom kyrkan mest kände Jakob,
församlingsföreståndaren i Jerusalem; se
Jakob, "Herrens broder"). Brefvet är en rundskrifvelse
till de kristna församlingarna i allmänhet och
innehåller varningar för libertinska irrlärare, som
förvränga den paulinska satsen "allt är tillåtet"
till ett stöd för köttslig frihet. Eusebius räknar
Judas’ bref till de s. k. "antilegomena", och Luther,
Grotius, baurska skolan, Schenkel m. fl. anse det
vara oäkta. Å andra sidan tala många äldre och yngre
auktoriteter för dess äkthet. Hafva de senare rätt,
är det väl emellertid antagligt, att detta bref
förskrifver sig från den apostoliska tidens sista
skede. J. P.
Judas Galiléern (rättare Gauloniten), en
judisk upprorsmakare från Gamala i Gaulonitis,
uppträdde i förbindelse med en farisé, Sadok,
under den af Augustus påbjudna och af Quirinius
utförda skattskrifningen omkr. år 6 e. Kr. J:s
företag omtalas i Gamaliels tal i Ap.-gern. 5:
37 såsom misslyckadt. Enl. Josephus hade han dock
lagt grunden till den visserligen undertryckta,
men dock i folket jäsande zelotismen, som i
judiska kriget 66-70 så fruktansvärdt bröt fram
och spelade en vigtig rol. Under detta uppror
voro söner till J. bland de ledande personerna.
J. P.
Judas Iskariot (d. v. s. "J., mannen från
Karioth l. Kerioth", en stad i Judéen), Simons
son, var den bland de tolf apostlarna, hvilken
förrådde Jesus. I evangelisternas framställning
finnes ingenting, som tyder på ett från början hos
honom förefintligt förrädiskt eller skrymtaktigt
sinnelag. Ingen afvoghet eller hätskhet röjer sig
i den nytestamentliga berättelsen om "förrädaren",
men väl smärta. J. betraktas såsom byte för en ond
makt ("djefvulen hade ingifvit J., Simons son,
Iskariot, att han skulle förråda Jesus"), och såsom
"frestarens" redskap angifvas de mot Jesus fientliga
andliga myndigheterna, hvilka för sina planer begagna
sig af J:s naturliga anlag för vinningslystnad. Trots
upprepade kärleksfulla varningar från Mästarens
sida förrådde han honom, såsom bekant, medelst en
kyss (hvaraf uttrycket Judas-kyss = falsk, svekfull
vänskapsbetygelse), för "tretio silfverpenningar",
såsom det synes, i den tron att denne med egen makt
skulle göra sig lös från sina fiender. När J. såg,
att denna beräkning slog fel, greps han af förtviflan
och återbar penningarna. Med hårdhet afvisad af
öfverstepresten, "kastade han penningarna i templet
och gick bort och hängde sig". J. P.
Judas-kyss. Se Judas Iskariot.
Judas Lebbeus l. J. Taddeus (båda namnen betyda
"hjertebarn"), Jakobs son, en af apostlarna, som till
skilnad från Judas Iskariot brukar nämnas med något
af ofvannämnda, troligen från ungdomsåren härflytande
tillnamn. Om hans öden förtälja olika traditioner
olika: att han predikat och lidit martyrdöden
i Persien; att han efter en längre verksamhet i
Palestina, Syrien och Arabien slutligen dött en
naturlig död i Edessa; att han efter att hafva varit
Syriens missionär lidit martyrdöden i Fenicien.
J. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
