Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julius III - Julius, Nicolaus Heinrich - Juliushall, soolbad i braunschweigska kretsen Wolfenbüttel - Julius Nepos, den näst siste af vestromerska rikets kejsare - Julius Seidlitz, psevdonym för den österrikiske författaren I. Jeitteles - Julius Valerius. Se Alexandersagan - Julklapp, gåfva, som utdelas på julaftonen - Julle, en på land och ombord å insjöfartyg använd benämning å en mindre båt. Jfr Joll - Jul-lekar öfvades i gamla tider vida mer, än fallet är i våra dagar - Jullien, Jean Lucien Adolphe - Jullundur (Julinder, Jalandhar). Se Djalandara - Julmånad. Se December - Julsjö, socken i Örebro län. Se Hjulsjö - Julstuga, en förr mycket bruklig samlingsplats för allmogens julnöjen - Julsånger (Julvisor), stycken, som afsjungeas vid jultiden och merendels stå i samband med halft dramatiska upptåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyska kyrkan. 1552 gaf påfven Ignatius Loyola
rättighet att grundlägga ett Collegium germanicum
i Rom. För det heliga huset i Loretto utfärdade
han särskilda privilegier, hvarigenom han ådrog
sig mycken smälek. Död d. 23 Mars 1555. J. var
ingen kraftig och energisk karakter, danad
för det offentliga lifvet. Han lefde hälst
i tillbakadragenhet på sin praktfulla villa.
J. P.
Julius, Nicolaus Heinrich, tysk författare i frågor
rörande fängelseväsendet, föddes 1783 af judiska
föräldrar och hette Heyman J., till dess han 1809,
efter att i Würzburg hafva erhållit medicine
doktorsgrad, öfvergick till den romersk-katolska
trosbekännelsen. J. slog sig ned i Hamburg såsom
praktiserande läkare, men egnade derjämte sin
särskilda uppmärksamhet åt fångvårdsvetenskapen. 1827
höll han i Berlin en serie föreläsningar, som
utgåfvos från trycket under titel Vorlesungen über
die gefängnisskunde (1828), hvarefter han under
några år innehade offentligt uppdrag att utöfva
inspektion öfver de preussiska fängelserna och
utarbeta plan till deras förbättring. Ett liknande
förtroendeuppdrag innehade han äfven 1840- 49
efter att 1834-36 hafva gjort en studieresa till
Nord-Amerikas Förenta stater, hvars resultat han
bl. a. framlade i arbetet Nordamerika’s sittliche
zustände (1839). J. var utgifvare af "Jahrbücher der
straf- und besserungsanstalten" (10 bd, 1829-33)
samt sedermera en af redaktörerna för "Jahrbücher
der gefängnisskunde und besserungsanstalten" (11 bd,
1842-49). Han idkade för öfrigt såväl medicinskt som
literärt författareskap. Död i Hamburg 1862.
Juliushall, soolbad i braunschweigska kretsen
Wolfenbüttel, vid Harzburg. Det anlades 1851 och
besökes af omkr. 10,000 kurgäster årligen.
Julius Nepos, den näst siste af vestromerska
rikets kejsare, var systerson till styresmannen
öfver Dalmatien, Marcellinus, samt gift med
en slägting till östromerske kejsaren Leo I. Då
vestromerske kejsaren Anicius Olybrius aflidit (472)
och härmästaren Gundobald uppsatt en gardesofficer,
Flavius Glycerius, på tronen, utsågs J. N. deremot af
Leo till vestromersk kejsare. Han fördref Glycerius
år 474, men måste 475 fly till Dalmatien undan sin
härmästare Orestes, då denne dristade sig bekläda
sin son Romulus Augustus med purpurn. I Dalmatien
förblef J. herskare till sin död, 480.
Julius Seidlitz, psevdonym för den österrikiske
författaren I. Jeitteles.
Julius Valerius. Se Alexandersagan.
Julklapp, gåfva, som utdelas på julaftonen. I
afseende på julklapparna iakttogs förr mer än nu en
hög grad af hemlighetsfullhet. På julaftonsmorgonen
(numera utdelas "julklapparna" i regeln om aftonen)
hörde man en knackning ("klapp") på sin dörr eller
på sitt fönster, och omedelbart derefter inkastades
ett väl inlindadt paket. I sammanhang med denna
hemlighetsfullhet stod bruket af julbockar och andra
förklädningar, en plägsed, som går tillbaka ända
till romarnas dagar. Se Jul. R. G.
Julle, en på land och ombord å insjöfartyg
använd benämning å en mindre båt. Jfr Joll.
R. N.
Jul-lekar öfvades i gamla tider vida mer, än fallet
är i våra dagar, såväl af de bildade klasserna som
af gemene man. Dessa lekar hafva i allmänhet en
respektabel ålder, och några finnas t. o. m., som
bära omisskänliga tecken att gå tillbaka ända till
hedendomen. Ännu på drottning Kristinas tid brukades
jul-lekar vid sjelfva hofvet. Det berättas nämligen
af O. Rudbeck, att Kristina och Karl Gustaf julen
1651 i Upsala lekte den s. k. "kungaleken", hvarvid
Rudbeck sjelf var en herde med skalmeja. Samme
sagesman nämner äfven såsom en ännu på hans tid
bruklig jul-lek den s. k. "julklubban", hvilken
lek bestod deri att den person, som föreslog
årets skål, måste göra detta sittande under en
från taket nedhängande klubba. Denna sattes i en
roterande rörelse omkring den drickandes hufvud,
som emellertid ej fick beröras af densamma. Skedde
detta, måste han, under allas munterhet, å nyo tömma
skålen. J. Ihre har förvarat en mycket intressant
rimmad förteckning på 79 gamla jul-lekar, af hvilka
många ännu äro eller intill senaste tider varit i
bruk hos folket. De återfinnas i A. I. Arwidssons
samling af folklekar (i "Svenska fornsånger",
III, sid. 417 o. f.). Jfr Folklekar, sp. 1558.
R. G.
Jullien [sjyliäng], Jean Lucien Adolphe, fransk
skriftställare, f. 1845 i Paris, är medarbetare i
"Revue musicale", "Menestrel" och "Chronique musicale"
samt författare af en mängd arbeten, mest i musik,
såsom L’opéra en 1788 (1873), La musique et les
philosophes au XVIII siècle (1873), Weber à Paris
(1877), Airs variés (s. å.), La cour et l’opéra sous
Louis XVI, Marie Antoinette et Sacchini, Sa-lieri,
Favart et Gluck (1878) och Hector Berlioz (1882).
A. L.
Jullundur (Julinder, Jalandhar). Se Djalandara.
Julmånad. Se December.
Julsjö, socken i Örebro län. Se Hjulsjö.
Julstuga, en förr mycket bruklig samlingsplats för
allmogens julnöjen. Der tillbragtes tiden med dans,
sång, mimiska upptåg och skämtvisor, diktade öfver
något kändt ämne af allmännare intresse, ofta jämväl
öfver någon närvarande person. Genom Holbergs
"Julestue" får man en inblick i de upptåg, som vid
dylika tillfällen förekommo. Julstugorna hafva,
på grund af upprepade oordningar, i senare tid på
de flesta ställen förbjudits af myndigheterna. I
Danmark förbjödos de redan 1735 genom en af Kristian
VI utfärdad förordning. R. G.
Julsånger (Julvisor), stycken, som afsjungas
vid jultiden och merendels stå i samband med halft
dramatiska upptåg. De äro urgamla och torde i de
flesta fall gå tillbaka till de under katolska
tiden i kyrkorna, särskildt vid jultiden, brukliga
dramatiska föreställningarna, de s. k. juldramerna
(se Mysterier). Mest känd bland julsånger är den om
"trettondagsstjernan", hvilken ännu i dag mimiskt
utföres i många delar af Sverige. (Den finnes, jämte
varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
