Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jurasystemet (Juraformationen, Jura)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karakteristiska för de olika underafdelningar och
lag, i hvilka man indelat Jurasystemet. Bland
gastropoderna (bukfotingarna eller snäckorna) må
nämnas slägtena Nerinea och Pleurotomaria, bland
de talrika lamellibranchiaterna (musslorna) Ostrea
(med undcrslägtena Exogyra och Gryphaea), Pecten,
Lima, Avicula, Mytilus, Cardinia, Trigonia,
Pholadomya. Bland brachiopoderna (armfotingarna)
finnas de sista representanterna för slägtena Spirifer
och Leptaena; arter af slägtena Terebratula
och Rhynchonella äro allmänna. Stråldjuren äro
representerade af echinodermer (tagghudingar), såsom
sjöborrar och sjöliljor (Apiocrinus, Pentacrinus),
af koraller, som på flere nivåer förekomma i stor
mängd och bilda verkliga korallref samt äro af
samma typer som de nu lefvande korallerna. Äfven
af medusor, hvilka man knappast skulle tro kunna
finnas fossila, hafva aftryck funnits, ehuru ytterst
sällsynt. Spongior (hafssvampar) äro allmänna och
uppträda vanligen tillsammans med korallerna, bildande
korallrefven, ja spela stundom i dessa senare
nästan en vigtigare rol än korallerna sjelfva. –
Floran utgöres hufvudsakligen af landväxter,
som dock, enär de flesta aflagringarna äro marina,
förekomma på jämförelsevis färre ställen. Landväxter
äro kända från olika nivåer inom Jurasystemet i
England, Frankrike, Tyskland, Italien, Österrike,
Sverige (Skåne), Norge (Andö), Spetsbergen, Indien,
Sibirien m. fl. land; lagren med landväxter och
stenkol i Virginien (Nord-Amerika) höra troligtvis
också till denna period. De vigtigaste typerna äro:
af barrträd en mängd tillhörande Gingkofamiljen,
som under denna period når sin största utveckling,
såsom slägten a Gingko, Baiera, Phoenicopsis,
Czekanowskia, de första Pinusarterna, Pachyphyllum,
Araucaria, de första säkra cupressineerna,
af cycadeer slägtena Nilssonia, Anomozamites,
Otozamites, Podozamites, Zamites, Pterophyllum
m. fl., af rhizocarpeer Sagenopteris, af de talrika
ormbunkarna slägtena Marattia, Scleropteris,
Thinnfeldia, Dichopteris, Thyrsopteris,
Dicksonia, Dictyophyllum, Clathropteris m. fl. –
Jurasystemets aflagringar äro ingalunda öfverallt
lika utbildade. Man kan i Europa urskilja 3 olika
geografiska områden, eller provinser, hvar och
en med sina egendomliga karakterer, nämligen den
centraleuropeiska, den mediterrana och den boreala,
och man har i denna olika utveckling velat se spåren
efter en för första gången begynnande utbildning af
olika klimatiska zoner. Bildningarna inom den första
af dessa provinser äro bäst och fullständigast
kända, och dit räknas de i Storbritannien,
mellersta och norra Frankrike, Schweiz, Tyskland,
södra Skandinavien samt kring Brünn och Krakov
förekommande Jura-aflagringarna. Den noggrannare
kännedomen om Jurasystemet har utgått från England,
hvars Jurabildningar redan i början af 1800-talet
af W. Smith indelades i de ännu allmänt antagna
underafdelningar, hvilka nu vanligen sammanfattas i 3
afdelningar eller grupper: Lias, Dogger och Malm, alla
tre engelska provinsialbenämningar:
1. Lias [lejas]. Bergarterna äro mest mörka, ofta
bituminösa leror och skifferleror äfvensom kalkstenar
och sandstenar. Med anledning af den mörka färgen hos
dess bergarter benämndes denna afdelning af L. von
Buch Svart jura, ett stundom äfven nu användt
namn. De understa lagren förete öfvergång till
"Keuper" och räknas derför också ofta dit; stundom
uppföras de såsom ett eget system, särskildt emedan
de i de östra Alperna hafva stor utbredning och
mäktighet. De hafva fått många namn, såsom Avicula
contorta zonen (efter en karakteristisk mussla),
Bonebed (emedan vissa sandstenar stundom innehålla
en stor mängd ben, fjäll, tänder o. d. af fiskar och
ödlor), Rhätiska systemet l. Rhätiska gruppen l. helt
enkelt Rhät (efter de rhätiska Alperna). I Alperna
utgöres Rhät af rent marina bildningar, afsatta på
något djupare vatten och med en rik fauna. Bland
bergarterna äro kalksten och dolomit herskande;
i mellersta Europa är det deremot mest sandstenar
och skifferleror med en fattig fauna, afsätta vid
kusten eller på grundare vatten och på åtskilliga
ställen omvexlande med sötvattensbildningar. Der
har man funnit det första däggdjuret (Microlestes)
samt i Skåne och Franken m. fl. ställen en rik
flora af landväxter och stenkol. De i Virginien
förekommande lagren, i hvilka man funnit det äldsta
amerikanska däggdjuret (Dromatherium) äfvensom
landväxter, höra sannolikt också hit; möjligen
äro de dock något äldre. Den egentliga Lias, som
delas i den undre, mellersta och öfre, utgöres
öfvervägande af mörka leror och kalkstenar samt
har en rik, rent marin fauna. Märkligast äro de
stora hafsödlorna Ichtyosaurus och Plesiosaurus, af
hvilka fullständiga skelett äro funna, hufvudsakligen
vid Boll i Schwaben, Banz i Franken och Lyme Regis
i Dorsetshire. I de äldsta Liaslagren är slägtet
Cardinia oftast mycket allmänt, hvarför man ock
stundom brukat kalla dem Cardinia-lias. Rhät och
Cardinia-lias sammanfattas stundom under benämningen
Infra-lias. Ofvanpå Cardinia-lias finner man en
kalksten eller lera utomordentligt rik på Ostrea
(Gryphaea) arcuata. Detta lager har en särdeles
konstant utbredning och kallas ofta Gryfitkalk eller
också Arietes-lias, emedan ammoniter af gruppen
Arietes (Arietites) här äro mycket allmänna och
hufvudsakligen tillhöra denna nivå. För öfrigt indelas
Lias uti en stor mängd zoner, vanligen benämnda
efter olika ammonit-arter. Äfven äkta Liaslager
äro stundom utvecklade såsom stenkolsförande
bildningar med landväxter, såsom vid Fünfkirken
(Pecs) i Ungern (25 flötser), Stejerdorf i Banatet,
Bornholm, m. fl. ställen. – 2. Dogger l. Brun
jura. Bergarterna äro mest kalkstenar, ofta af
oolitisk struktur och jernhaltiga. Dit höra lagren
med vackra landväxter vid Scarborough i Yorkshire,
Stonesfield-slates med lemningar af däggdjur m. m.,
lagren vid Bayeux med många och väl bibehållna fossil,
jernmalmen vid Aalen i Würtemberg m. m. Såväl
Dogger som i synnerhet Malm äro ofta utbildade såsom
korallref, i hvilka dock ej blott koraller utan
äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
