Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justinus (historieskrifvare) - Justinus (östromersk kejsare) - Justinus Febronius - Justinus Martyr (Martyren) - Justitia - Justitiarie - Justitiarius - Justitieafdelningen af K. M:ts kansli - Justitieborgmästare - Justitiedepartementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelser i verlden från Ninus, med särskild
vigt lagd på skildringen af Macedoniens och
diadochväldenas förhållanden. J:s utdrag är
sammanträngdt, men utmärker sig genom en viss
enkelhet i framställningen och synes hafva blifvit
flitigt läst, så att det t. o. m. undanträngt
det mera mångsidiga och rikhaltiga originalet.
R. Tdh.
Justinus, östromerske kejsare. 1. J. I, illyrisk
bondson, kom såsom yngling till Konstantinopel
och inträdde i den kejserliga lifvakten, hvars
öfverbefälhafvare han slutligen blef. Efter
kejsar Anastatius’ död utropades J. 518 till hans
efterträdare, men var till följd af sin fullkomliga
brist på bildning mindre vuxen denna plats. Hvad
godt, som under hans regering uträttades, är derför
mest att tillskrifva hans qvestor Proclus och hans
systerson Justinianus, hvilken han adopterade och fyra
månader före sin död, 527, antog till medregent. –
2. J. II, systerson till Justinianus och gift med en
systerdotter till dennes gemål Teodora, efterträdde
565 sin morbroder på tronen och sökte genom att
uppoffra dennes tjenare blidka folkets missnöje öfver
den tunga beskattning, som medföljt den föregående
kraftfulla styrelsen. J. lyckades visserligen stilla
de religiösa strider, som uppväckts af en hans frände,
men förde i öfrigt en olycklig regering: undersåtarna
klagade öfver hårda skattebördor, perserna inträngde
i riket, Italien gick förloradt till langobarderna
och slaverna härjade Grekland. Sjelf sjuklig, tog han
574 den ädle Tiberius till medkejsare och öfverlät
åt denne hela regeringsbördan. Död 578.
Justinus Febronius. Se Hontheim.
Justinus Martyr (J. Martyren), den förste kristne
apologeten, föddes omkr. år 100 i Flavia Neapolis
(det gamla Sichem i Samarien). Hans fader var
hedning af grekisk härkomst. J. egnade sig först åt
filosofien, i synnerhet den platonska, men öfvergick
snart till kristendomen samt drog derefter omkring
och lärde "en kristlig filosofi". På anstiftan af
en cynisk filosof, Crescens, led han martyrdöden
166(?). – J:s förnämsta skrifter, hvilkas äkthet
af kritiken är erkänd, äro tvänne försvarsskrifter
för kristendomen mot hedendomen (Apologia major och
A. minor), båda tillegnade kejsar Antoninus Pius, samt
en försvarsskrift för kristendomen mot judendomen
(Dialogen med juden Tryfon). Han behåller i sina
skrifter mycket af sitt hedniska åskådningssätt. Han
är judefientlig samt förstår i allmänhet icke Gamla
testamentets lära och åskådning. Sokrates ställer
han utan vidare i jämnbredd med Abraham. Åt den
menskliga viljan och den egna kraften tillmäter han
stor betydelse. Den kristna tron sammanfattar han i
tron på Gud, verldens fader, på Kristus, hans son,
och på den profetiska anden. Profetiornas uppfyllelse
är för honom ett talande bevis för kristendomens
sanning. Genom de många citaten ur Nya test. äro
J:s arbeten af stort värde såsom vittnesbörd om de
nytestamentliga skrifternas ålder, hvarjämte de
lemna värdefulla bidrag till kyrkans inre historia
under den äldre tiden. J. P.
Justitia, Lat., rättvisa; hos de gamle romarna äfven
namn på rättvisans gudinna, hvars hufvud förekommer
afbildadt på mynt, liksom den mera allmänt kända
Aequitas, billighetens gudinna. – Den moderna konsten
framställer allegoriskt den verldsliga rättvisan
såsom en qvinna (vanligen med förbundna ögon) med en
våg i den venstra och ett svärd i den högra handen.
R. Tdt.
Justitiarie (Med. Lat. justitiarius), en numera
ur bruk kommen benämning på den tjensteman
i mindre städer, som motsvarade de större
städernas borgmästare. Längst behölls benämningen
i Vaxholm, men är äfven der numera utbytt mot
borgmästaretiteln. Jfr Justitiarius.
A. Th. S.
Justitiarius, Med. Lat. 1. I Danmark titel för
presidenterna i Höjesteret, Lands-overretten
samt Hof- og stadsretten i Köpenhamn och i
Köpenhamns Criminal- og politiret. – 2. I Norge
titel för presidenterna i Höjesteret, i Kristiania
Stifts-overrets båda afdelningar, i Stiftsover-
og Politiretterna samt i Kristiania Byret. –
3. J. l. Justiciarius, i Sverige en någongång under
medeltiden förekommande titel, som troligen i det
närmaste motsvarade drots.
Justitieafdelningen af K. M:ts kansli. Se
Justitiedepartementet.
Justitieborgmästare, i städer med flere än en
borgmästare (f. n. endast Göteborg och Norrköping) den
borgmästare, som står i spetsen för rättegångsväsendet
i staden. I Stockholm funnos från 1636 fyra
borgmästare, af hvilka en justitieborginästare;
sedan de öfriges ämbeten under loppet af 1800-talet
indragits, det sista 1875, utbyttes s. å. benämningen
justitieborgmästare mot borgmästare.
Justitiedepartementet, 1. I vidsträckt
mening ett af de sju departement, i hvilka
den svenska statsförvaltningen är delad; i
inskränktare mening detta departements chef och
Justitiedepartementets afdelning af K. M:ts kansli. –
Genom justitiedepartementet beredas och föredragas
(enl. k. stadgan d. 16 Maj 1840 och k. kung. d. 19
Nov. 1875) frågor om stiftande, ändring och förklaring
af grundlag, af lag till bestämmande af de genom
föreningen med Norge uppkomna konstitutionella
förhållanden, allmän civil-, kriminal-, kyrko-
och sjölag, riddarhusordningen, ansvarighetslag
för statsrådets ledamöter äfvensom för riksdagens
fullmäktige i banken och riksgäldskontoret samt
lagar och författningar, som angå legoaftal
mellan husbönder och tjenstehjon, pass eller
öfriga till säkerhetspolisen hörande ämnen; vidare
handläggning af tryckfrihetsärenden, enligt hvad
tryckfrihetsförordningen derom förmår; frågor om
medborgarerätt, lejd, nåd i brottmål samt andra
dispenser och tillåtelser, hvilka efter allmänna
lagen eller dithörande författningar bero på K. M:ts
afgörande i statsrådet; inseende öfver lagskipningen
och den dertill hörande ordning vid domstolar
samt verkställande myndigheter; fångvårdsärenden;
sammanfattande af de berättelser, som till hvarje
sammanträdande lagtima riksdag aflemnas om hvad
uti rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
