Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Justitiedepartementet - Justitiedeputationen - Justiehöghet - Justitiekansleren (Konungens)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrelse sig tilldragit; och slutligen frågor angående
Svensk författningssamling. Inför departementschefen
granskas äfven nyvalde riksdagsmäns fullmakter. –
Ärendena föredragas inför konungen i statsrådet
af departementets chef, som officielt bär titeln
"statsråd och chef för justitiedepartementet", men
i dagligt tal oftast benämnes justitieminister. För
ärendenas beredning och beslutens expedierande har
departementschefen till sitt förfogande en afdelning
af K. M:ts kansli, hvilken för närvarande (1884)
består af en expeditionschef, två byråchefer,
af hvilka den ene handlägger lagärenden, den
andre har befattning med statistiska ärenden, två
kanslisekreterare, en registrator samt ett obestämdt
antal e. o. tjenstemän (amanuenser). Byråchefen för
lagärenden skall bereda och, der så erfordras,
jämväl i högsta domstolen föredraga frågor om
stiftande, upphäfvande, ändring eller förklaring
af lagar eller författningar. – Vid beredning och
föredragning af frågor om nåd i brottmål och om
lejd, så ock om andra dispenser eller tillåtelser
(se ofvan), biträdes departementschefen af
revisiorissekreterarna (enl. instr. d. 30 Dec. 1876
för Nedre justitierevisionen). – Under departementet
räknas eller lyda, af centrala myndigheter K. M:ts
Nedre justitierevision, justitiekanslersämbetet,
hofrätterna, Krigshofrätten, Fångvårdsstyrelsen
och Nya lagberedningen. Utgifterna under
riksstatens andra hufvudtitel, som omfattar
anslagen till justitiedepartementet, beräknas i
statsverkspropos. till 1884 års riksdag för år 1885
till 3,888,000 kr. Största delen af de ärenden,
som nu tillhöra Justitiedepartementet, föredrogos
före 1840 genom Justitierevisionen. Åt
justitistatsministern, som då öfvertog chefskapet
för departementet, inrättades en särskild
expedition, justitiestatsexpeditionen. 1876
borttogs justitiestatsministersvärdigheten,
hvarefter chefen för departementet bär den ofvan
angifna titeln. – 2. Den ena af Kejserliga senatens
för Finland afdelningar, utöfvar i regentens namn
den enligt landets lagar honom tillkommande högsta
domsrätt och afgör i sådan egenskap i sista instansen
alla till dess pröfning hänskjutna civila mål och
brottmål. Endast då den brottslige är dömd att mista
lifvet, skall domslutet underställas regentens eget
afgörande. Derjämte är åt departementet öfverlemnadt
att pröfva ansökningar om nåd, vare sig om lindring,
eftergift eller förvandling af straff, samt, i
händelse skäl till beviljande af nåd icke förekommer,
ansökningen afslå, utom då lifvets förlust är den
brottslige ådömd, ty i detta fall skall ansökningen
jämte departementets utlåtande insändas till
kejsaren. Äfven när ansökningen afser förvandling af
ådömdt spö- eller risstraff till motsvarande fängelse
vid vatten och bröd, är departementet berättigadt
att bifalla densamma. Departementet består af 9
ledamöter. I allmänhet äro 5 ledamöter domfört
antal; dock må 4 döma i mål, som ej gå å lif, så
vida 3 af dem äro om beslutet ense. Jämte senatens
andra afdelning, Ekonomiedepartementet, bildar
Justitiedepartementet senatens plenum, som handlägger
vissa vigtigare regeringsangelägenheter. Till följd af
denna departementets egenskap af förvaltande myndighet
tillsättas dess ledamöter, i strid med principen om
domares oafsättlighet, endast för tre år.
1. A. Th. S. 2. A. Nmn.
Justitiedeputationen, statsr., ett riksdagsutskott,
som fanns under frihetstiden och egde en icke ringa
betydelse. Liksom i allmänhet de öfriga deputationerna
bredvid sekreta utskottet utgjordes äfven
justitiedeputationen af ledamöter af alla stånden,
vanligen 12 af adeln och 6 af hvart och ett af de tre
ofrälse stånden. Deputation en hade först och främst
att granska rådsprotokollen i justitieärenden och
att dervid "undersöka huruvida af Justitierevisionen
lag och rätt i gemen blifvit skipad". Jämväl då
genom enskildes besvär Justitierevisionens domar
bragts under ständernas ompröfning, såsom under vissa
förhållanden kunde ske, och Urskilningsdeputationen
funnit dessa besvär vara riksdagssaker, kommo
dessa justitiesaker under justitiedeputationens
förberedande handläggning. Sedan deputationen
afgifvit betänkande, tillhörde sjelfva afgörandet
ständerna. Deputationen var äfven ett slags
lagutskott, som skulle öfverse de "uti justitiemål"
sedan föregående riksdag utkomna förordningar och
som kunde föreslå lagförbättringar. Jfr Deputation.
K. H. B.
Justiehöghet. Se Höghetsrättigheter.
Justitiekansleren (Konungens justitiekansler),
konungens högste ombudsman till öfvervakande af
rättskipningen. – Ämbetet är gammalt, men namnet
förskrifver sig från 1719. Svea hofrätt fick sig
vid inrättandet (1614) tilldelade två fiskaler,
af hvilka den ene, i 1634 års regeringsform kallad
"riksfiskalen", skulle tjenstgöra såsom allmän
åklagare å regeringens vägnar. Ett nytt ämbete
upprättades 1638, då generalgevaldigern B. St. von
Stenhusen förordnades till "general-riksschultz"
med en myndighet, som närmast motsvarade
n. v. justitiekanslerens, ehuru i vissa fall
vidsträcktare. I Karl XII:s kansliordning af 1713
stadgades, att en konungens "högste ombudsman" skulle
vara högste åklagare och tillika närvara i rådet, då
justitieärenden afgjordes. I kansliordningen af d. 29
Maj 1719 öfverlemnades inseendet öfver lagskipningen
åt en ämbetsman med titel justitiekansler, hvilken
tillika var chef för Nedre Justitierevisionen och
skulle vara närvarande i rådet vid föredragningen
af justitiemål. Justitiekanslerens åligganden hafva
sedan dess i hufvudsak blifvit oförändrade. Då
(1840) statsdepartementen inrättades, upphörde
hans chefskap för Nedre justitierevisionen och hans
åliggande att i statsrådet öfvervara justitieärendens
föredragning. – Enligt 1809 års R. F. § 27 åligger det
Justitiekansleren, hvilken utses af konungen och bör
hafva varit nyttjad i domarevärf, att, i egenskap af
konungens högste ombudsman, förnämligast sjelf föra
eller genom de under honom ställde fiskaler låta föra
konungens talan i mål, som röra allmän säkerhet och
kronans rätt, samt att, å konungens vägnar, hafva
tillsyn öfver rättvisans handhafvande och i sådan
egenskap beifra fel, som af domare och ämbetsmän
blifvit begångna. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
