Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jämtland - Jämtlandsboskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myrtrakter samt markens vattusiktighet vålla,
att sädesodlingen icke alltid gifver den skörd,
som den bördiga jorden kan lemna. Dock är under
vanliga år skörden tillräcklig ej blott för eget
behof, utan äfven till afsalu. Ladugårdsskötseln är
hufvudnäring och gifver alltid öfverskott. Vid 1881
års slut uppgifves kreaturens antal i landskapet
hafva varit 12,070 hästar, 42,590 nötkreatur,
53,780 får och 36,292 getter. Skogstillgången är
i allmänhet öfver husbehofvet, flerestädes ännu
riklig och blott i några socknar knapp. Sedan numera
jernväg sträcker sig genom landskapet, torde den
jämte annat godt äfven medföra upphörandet af de
idkeliga varutransporterna med hästar på Sundsvall
och Norge, på hvilka befolkningen med sina dragare
visserligen förtjenat något penningar, men hvilka
dragit alltför mycket tid och krafter från jordbrukets
och andra näringskällors utveckling. Jämten har snabb
uppfattning och redigt hufvud samt iakttager ett i
allmänhet stilla och nyktert lefnadssätt. Hans stora
lust och fallenhet för handel hafva dock mångenstädes,
inom och utom landskapet, alstrat den föreställningen
att han i affärer är väl mycket nitisk om sin egen
fördel. Folkmängden i landskapet uppgick vid 1882 års
slut till 75,935 personer, hvilket utgör en tillväxt
af nära 20 proc. på de sista tio åren (i riket knappt
8 proc.). J. är, liksom Herjedalen, framstående deri
att mankönet är öfvertaligt öfver qvinkönet, nämligen
1,000 mk. mot 975 qvk. (i riket 1,000 mk. mot 1,060
qvk.). Dödligheten är ringa och anmärkningsvärdt
liten bland späda barn. Emigrationen är obetydlig;
årligen utvandrar knappt mer än 1 person på 1,000
af folkmängden.
Under den första tid, från hvilken man har någon
kännedom om J., var det oafgjordt om det hörde till
Sverige eller till Norge. I början af 1100-talet kom
landskapet under Norge och förblef i dess besittning
till 1645, då det genom freden vid Brömsebro lades
till Sverige. Likväl hörde det hela tiden under Upsala
stift. Kort efter dess införlifvande med Sverige
förenades det med det nuvarande Vesternorrlands
län till ett län, medan Herjedalen lades till det
nuvarande Gefleborgs län, med hvilket straxt derefter
äfven J. förenades. År 1762 bildades ett län af J.,
Ångermanland och Medelpad, från hvilken förening
J. skildes 1810 för att med Herjedalen utgöra det
nuvarande Jämtlands län. – Landskapets vapen, i blått
fält, är en hjort med en varg för strupen och en korp
på ryggen.
Det jämtländska allmogemålet hör till den
nordskandinaviska (norska) gruppen med tungspets-r,
"tjockt" l och öfriga med dessa båda följande "tjocka"
språkljud, förmjukning af k och g äfven inuti ord,
best. sing. f. och pl. n. på vok., n. sing. e,
plur. m. och f. -an o. s. v., samt 1:sta konjug. utan
-de, -d, -t i pret. Jämtländskan kommer för öfrigt
mycket nära Norges nordanfjällska mål (trondhjemska),
har liksom dessa förlorat slut-e och -a, t. ex. kook,
koka, heest, hästar, tyykt, tyckte, uut, ute, och
visar tilljämning (assimilation) i ord med tidigare
kort vokal före kort kons.: tälä, tala talade talat,
lovo, lofva lofvade lofvat,
stugu, stuga, byry, burit, o. s. v., har i-omljud i
pres. ind. af starka verb, t. ex. fer (jag) far, samt
pron. mä, vi, dä, ni; och den står genom dessa och
andra kännetecken jämte herjedalskan de nämnda norska
målen närmare än öfriga svenska, såsom ju också
af landskapets historia kan väntas. Märk dessutom
börjande hl- i st. f. sl-, t. ex. hlut, slut,
tonförlust hos l före t, rs i st. f. r före k och
p, t. ex. stärsk, stark, frikatift g, t. ex. steg
och stugu, diftong för gammalt au, t. ex. läus,
lös, staup, stöp, e- och ä-ljud bredare än i vanlig
svenska, särskilda dativformer: sing. -ä, -en, -än,
plur. -om, genit. genom omskrifning, t. ex. farfar
hans far men, min fars farfar, obest. art. vid namn,
t. ex. en Grålle, samt dubbel art. vid attribut:
i hel i halvmil, en hel halfmil o. s. v. Allmogens
tal blir genom allt detta för en vid detsamma ovan
svensk mycket svårt att förstå. För öfrigt finnas
inom olika tingslag och socknar flere olikheter,
och mot gränserna af landskapet förlora sig de
egentligen jämtländska kännemärkena, så att t. ex. i
Ragunda slut-e qvarstår. Jfr "Notitser om dialecter i
Herjedal og Jemtland" af E. Jessen (i norsk "Historisk
tidsskrift", 1872). Språkprof finnas i "De svenska
landsmålen" I, sid. 584, och III. 2, sid. 58. –
Landskapsbeskrifningar: A. Hülphers, "Samlingar till
en beskrifning öfver Norrland. 2. Jemtland" (1775),
P. Rissler, "Anteckningar om Jemtlands län" (1866).
K. S. E. E. Lll.
Jämtlandsboskapen kallas en nötboskapsras, som
finnes allmänt i Norrland, i norra trakterna af
Dalarna och i Värmland (jfr Fjällboskap). Djuren
äro små, höjden öfver manken 1,04 m., bålens längd
från bringan 1,72 m. och bröstets omfång 1,51 im. i
medeltal efter mätningar å 48 kor. De sakna ofta
horn, men hafva i stället en ben-utväxt i midten
af pannans öfre del – en s. k. pannknöl – samt på
hvardera sidan derom en horntapp, som är fäst endast
i huden. Halsen är lång och smal, bröstkorgen platt,
korset smalt, baktill spetsigt; benen äro fina samt
musklerna på hela kroppen tunna och slappa. Huden
är tunn och jufret stort. Färgen är vanligen hvit,
med bruna fläckar, eller äro håren öfver hela kroppen
ljusgula. Kroppsvigten varierar emellan 250-350 kg.,
och kornas mjölkafkastning uppgår inom rasens hemort
till 1,300 l. årligen pr djur, hvilken afkastning till
hufvudsaklig del erhålles under betesfodringen. Vid
en mycket riklig och vattenhaltig utfodring på
Landtbruks-akademiens experimentalfält hafva kor
af ifrågavarande ras, under tvänne år, lemnat hvar
och en 2,000 l. mjölk om året, hvilket utgör en
årlig afkastning af omkr. 6,6 l. för hvarje kg. af
dessa djurs lefvande vigt, och denna afkastning
åter är högre, i förhållande till kroppsvigten, än
hos flertalet af andra nötkreatursraser. En fullt
tillförlitlig jämförelse kan likväl erhållas endast
genom kännedom om mjölkens halt af fett och ostämne. –
Den ifrågavarande rasen är af stort värde inom de
trakter af landet, der tillgången på vinterfoder är
ringa, eller der djuren vid betesfodringen måste
ströfva vidt omkring för att erhålla tillräcklig
näring. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
