Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Katarina (svensk drottning) - 4. Katarina Stenbock (svensk drottning) - 5. Katarina (Karin Månsdotter, svensk drottning) - 6. Katarina (Catharina Jagellonica, svensk drottning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Katarina af Braunschweig, föddes 1513. Då Gustaf Vasa
utsåg henne till sin gemål, leddes han uteslutande af
politiska motiv: han ville genom att förbinda sig med
en tysk protestantisk furstefamilj gifva styrka åt sin
nya konungavärdighet. Giftermålskontraktet afslöts i
Lybeck d. 19 Mars 1531, och i Juni s. å. afseglade
den svenska flottan, under Lars Siggeson Sparres
befäl, för att afhemta bruden. Den 10 Sept. landsteg
hon i Stockholm, och den 23 s. m. firades bröllopet
der med ovanlig ståt. Emellertid uppstod snart
kallsinnighet mellan makarna. K. förstod ej sin
man samt var svag till karakteren, svårmodig till
lynnet och missnöjd med de förhållanden, i hvilka
hon försatts. Emedan konung Gustaf å andra sidan
hade ett häftigt sinnelag, förekommo ofta husliga
uppträden. En sons, prins Eriks, födelse 1533 ändrade
ej detta förhållande. Då K:s svåger Kristian III af
Danmark sommaren 1535 besökte Stockholm, lät hon honom
förstå, att Gustaf traktat efter hans lif, hvilket
naturligtvis ej bidrog att befästa vänskapen mellan
Nordens furstar eller blidka Gustafs känslor. Straxt
efter svågerns afresa dog hon helt hastigt d. 23
Sept. 1535. Hennes lik hvilar i Upsala domkyrka.
J. Fr. N.
4. K. Stenbock, Gustaf I:s tredje gemål,
dotter af riksrådet Gustaf Olofsson Stenbock till
Torpa och Brita Eriksdotter Lejonhufvud, föddes d.
22 Juli 1535 och förlofvades redan under
barnaåren med Gustaf Johansson (Tre rosor). Men
giftermålet med denne omintetgjordes dock, då konung
Gustaf efter Margareta Lejonhufvuds död utsåg den
sextonåriga K. till sin gemål, ehuru enligt denna
tidens åskådningssätt ett annat, väsentligt hinder
fanns för en sådan förbindelse, nämligen K:s nära
slägtskap med den aflidna drottningen (hon
var hennes systerdotter). Presterskapet,
med ärkebiskop Laurentius Petri i spetsen,
framställde också protester, men konungen förstod
att genomdrifva sin vilja. Han lyckades dock icke
förmå ärkebiskopen att förrätta vigseln, hvilken
ägde rum d. 22 Aug. 1552. Äktenskapet blef
lyckligt, men barnlöst. Efter konungens död
(1560) bodde K. först på Åland, der hon tänkte
anlägga en stad, och sedermera på Strömsholm,
hvilket Gustaf på sin dödsbädd skänkt henne. Som
han förut i sitt testamente gifvit sin son hertig
Karl samma område, blef detta ett tvistefrö
mellan henne och hennes styfson. K. gjorde
sig mycket älskad genom sin hjelpsamhet mot de
fattiga. Död på Strömsholm d. 13 Dec. 1621.
Hon ligger begrafven i Upsala domkyrka.
J. Fr. N.
5. K. (Karin Månsdotter), Erik XIV:s gemål,
föddes, enligt konungens egen uppgift, d.
6 Okt. eller d. 6 Nov. 1550. Hennes fader var
först soldat, sedermera fångvaktare ("stockeknekt").
Enligt en gammal sägen skall han hafva varit
bondeson från Medelpad; hans hustrus fränder bodde
emellertid i Trögds härad i Upland, från hvilken trakt
sannolikt äfven han sjelf var bördig. Ännu helt
ung, förlorade K. sina föräldrar, till hvilkas
underhåll hon fått bidraga genom att sälja nötter
på Stockholms torg, der konungen först skall hafva
sett henne
och genast blifvit intagen af hennes ovanliga
skönhet. Han lät (det tyckes hafva skett i början af
1560-talet) anställa henne såsom kammarjungfru hos
sin halfsyster Elisabet, tillsammans med hvilken
hon erhöll en vårdad uppfostran, och åt henne
anförtroddes derjämte tillsynen af konungens oäkta
dotter Virginia. Redan år 1565 omnämnes K. såsom
konungens älskarinna; hon åtföljde honom på hans resor
i landet och var en af de mest bemärkta personerna
vid de lysande hoffesterna. Den 15 Okt. 1566
födde hon en dotter, Sigrid. Redan vid denna tid
var konungen betänkt på ett giftermål med henne;
och i Jan. 1567 aftvang han två af de förnämste
stormännen, Svante Sture och Sten Lejonhufvud,
en förbindelse, som bl. a. innehöll ett råd att
konungen borde gifta sig med den person, som vore
honom behaglig, antingen hon vore af adlig slägt eller
icke. Emellertid sköts saken å sido af de sorgliga
händelserna 1567, då Eriks vansinne utbröt. Under de
förföljelser, för hvilka flere af rikets förnämste
män då utsattes, sökte K., såsom alltid, lugna sin
konungs sinne och beveka honom till mildhet, men hon
misslyckades. Under sommaren 1567 vårdade hon den
sjuke Erik med en makas hela ömhet. Konungen beslöt
också, när han åter tillfrisknat, att verkställa
giftermålet. Troligtvis egde en hemlig vigsel rum
redan under sommaren s. å., och d. 31 Dec. bekräftade
rikets råd giftermålskontraktet. I början af år 1568
nedkom K. med en son, Gustaf. Den 4 Juli firades
förmälningen offentligt med stor prakt i Stockholms
Storkyrka, och följande dag kröntes soldatdottern
till Sveriges drottning. Vid dessa högtidligheter
voro konungens bröder icke närvarande, hvilket visar,
att giftermålet ej var dem behagligt, utan uppgjorde
i stället planen att störta Erik: icke fullt 3
månader efter sin förmälning var han sina bröders
fånge. Under lyckans dagar hade K. varit Eriks goda
genius; hon förblef det äfven under hans olycka, så
länge konung Johan tillät det. Till en början fick
nämligen K. dela sin makes fängelse och födde under
fängelsetiden sina båda yngsta söner, Arnold och
Henrik. Men i Juni 1573, sedan Erik flyttats till
Vesterås, skildes den olycklige konungen från sin
familj, hvilken han aldrig mer återsåg. K. och barnen
fördes till Åbo. 1575 frånryckte man henne äfven sonen
Gustaf. Straxt efter Eriks död, 1577, erhöll hon i
förläning Liuksiala kungsgård i Finland. Der framlefde
hon sina återstående dagar under förhållanden, som
skulle hafva varit lyckliga, om hennes modershjerta
ej ständigt plågats af bekymmer för den i främmande
land kringirrande sonen Gustaf, hvilken hon endast
en gång, först efter 20 år, fick återse, i Reval
(1596). Genom sin välgörenhet gjorde Karin Månsdotter
sitt minne välsignadt i Finlands bygder. Hon afled
d. 13 Sept. 1612 och ligger begrafven i Åbo domkyrka.
J. Fr. N.
6. K. (Catharina Jagellonica, "den jagellonska"),
Johan III:s första gemål, dotter till polske konungen
Sigismund I af huset Jagello och prinsessan Bona
Sforza, föddes (enligt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
