Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kjosen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
något afseende materielt oriktigt, såsom när en
oberättigad person upptagits som arfvinge, eller
en arfvinge fått sig tilldelad större arfslott än
vederbort. Klander å arfskifte förekommer redan
i landskapslagarna, men omnämnes ej uttryckligen
i 1734 års lag. Det oaktadt plägar man på sådant
klander tillämpa stadgandena om "jämkning sedan arf
skiftadt är", hvadan klandertalan bör instämmas på
landet inom natt och år samt i stad inom 3 månader,
sedan skiftet skedde. – Klander af testamente, som
äfvenledes förekommer i de gamla lagarna, kan ega
rum på grund af fel, såväl formella som materiella,
hos testamentet samt brister i fullgörandet af
"hvad den bör i akt taga, som testamente till godo
njuta vill". Talan kan anställas – inom natt och
år, sedan testamentet blifvit arfvingen delgifvet –
endast af närmaste arfvinge, derunder dock äfven den
innefattad, som genom annan arfvinges försittande
af sin arfsrätt blir den närmaste. – Dessutom
förekommer klander i ofvan anförda betydelse i en
mängd andra fall. Nämnas må: klander å förmyndares
eller ombudsmans redovisning (bör väckas inom natt
och år från det densamma aflemnats); klander af
kontokurant köpmän emellan (hvarom den, som mottog
räkningen, bör utan dröjsmål tillsäga den, som gaf
räkningen, eller, om denne ej kan anträffas, göra
anmälan hos öfverexekutor inom 3 månader, sedan
han mottog räkningen); klander af räkning å varor,
utborgade till köpman utan aftal om öppen kredit
(bör instämmas eller hos fordringsegaren anmälas inom
3 månader från räkningens emottagande); klander å
utdelningsförslag i konkurs (skall skriftligen hos
rätten eller domaren anmälas inom en månad efter
den sammankomst, på hvilken utdelningsförslaget till
behandling framlagts); klander å konkurssysslomäns
redovisning (måste instämmas "inom 3 månader från
den dag, å hvilken den för redovisningens granskning
utsatta sammankomst upplöstes"); klander å syn i flere
fall m. m. – 2. Sin egentligen tekniska bemärkelse
har klander såsom ett af egaren till en lös eller
fast sak mot en innehafvare, i hvars besittning
saken utan egarens samtycke kommit, väckt käromål om
återfående af densamma. Ursprungligen behöfde det
ej vara ett fordrande på grund af eganderätt. Den
tid, då detta gällde äfven om fast egendom, var
visserligen förfluten, redan då våra äldsta nu
bevarade rättskällor upptecknades; men beträffande
lösören var det ännu på landslagarnas tid tillräcklig
förutsättning för klander att man besuttit saken i
fråga och mot sin vilja mist densamma. Svaranden,
d. v. s. sakens innehafvare, skulle ådagalägga sådana
omständigheter, genom hvilka ett sådant förhållande
omöjliggjordes, t. ex. att han sjelf tillverkat
saken och ej afhändt sig densamma. Till sådan
bevisning hade svaranden företrädesrätt (vitsord),
d. v. s. att, först sedan han misslyckats, käranden
fick framlägga sina bevis. Af någon rätt att freda
saken blott med uppvisande af viss tids besittning
(häfd) finnas endast få och osäkra spår. Småningom
öfvergick klandret äfven af lösa saker till en verklig
eganderättstvist; i
1734 års lag är denna förändring fullt
genomförd. Äfven der är besittningen, när saken
förvärfvats i god tro, förknippad med betydande
fördelar. Såvida nämligen sakens egare frivilligt
lemnat den ifrån sig, fastän utan att afhända
sig eganderätten, t. ex. lånt eller hyrt ut saken,
är den, som sedan i god tro åtkommit densamma, ej
skyldig att annat än mot lösen utlemna den. För
den händelse åter att saken stulits från den
rätte egaren, innehåller lagen endast ett dunkelt
och mångtydigt stadgande. I rättskipningen har
emellertid den meningen alltmer vunnit erkännande
att äfven i detta fall en förvärfvare i god tro
endast mot lösen behöfver återställa saken. Något
förvärf genom häfd af lösören förekommer icke. –
Hvad fast egendom angår, är redan ofvan sagdt,
att klander deraf, så långt våra rättsmonument gå
tillbaka, varit en strid om eganderätt. Vitsord,
d. v. s. rätt att i första hand förebringa bevisning,
hade klandrare, som åberopade äldre besittning, dock
endast såvida ej vitsordet genom jordens oklandrade
innehafvande under viss tid (häfd) öfvergått till
svaranden i klanderprocessen. Med tiden fick häfden
betydelse icke blott för vitsordet, utan omedelbart
för eganderätten. Angående de nu gällande vilkoren
för sådant förvärf se Häfd. Då en sak klandras,
är innehafvaren skyldig att tillsäga dem, som jämte
honom hafva intresse i att tillbakavisa klandret,
således fångesmän och medarfvingar på grund af deras
skyldighet att, om saken frånvinnes innehafvaren,
gifva honom ersättning (se vidare Hemul). – I
Danmark och Norge skall en lös sak, ehvad den med
eller mot egarens vilja kommit ur hans omedelbara
besittning, utan lösen till honom återställas. Endast
i fråga om penningar, skuldebref, konnossement
o. d. befriar god tro vid besittningens förvärfvande
från utlemningspligten; deremot hafva stadgandena om
viss tids häfd tillämpning äfven på lösören. Klander
af fast egendom företer inga anmärkningsvärdare
skiljaktigheter från hvad som gäller i Sverige. – Den
finska rätten öfverensstämmer med den svenska, så när
som på två afvikelser: dels finnes i Finland ingen
motsvarighet till den nya svenska lagen om häfd af
1881, dels tolkar man der i allmänhet 1734 års lag så,
att stulna saker skola utan lösen återställas, äfven
om innehafvaren i god tro förvärfvat desamma. Hj. H-d.
Klandestin (Lat. clandestinus, af clam, hemligen),
hemlig, förstulen.
Klang, musikt., i dagligt tal oftast detsamma som ton
(se d. o.). I den vetenskapliga akustiken plägar man
skilja mellan tonen, såsom en enkel rad af periodiska
svängningar, och klangen, såsom en sammansättning
af flere rader dylika svängningar, således af flere
enkla toner, vare sig dessa tillsammans utgöra den
s. k. "naturharmonien" – d. v. s. grundtonen jämte
dess mer eller mindre märkbara harmoniska bitoner
(se Aliqvot-toner) –, eller de äro med konst
sammansatta till ett ackord (treklang, fyrklang
o. s. v.). I sjelfva verket utgör den naturliga
harmonien förebilden för den konstnärliga, och hvarje
dur-treklang är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
