Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopf, Joseph - Koph, zool., bibelns namn på hamadryaden (se d. o.) - Kopia, egentl. genom afskrift åstadkommet mångfaldigande af en bok - Kopiebläck. Se Kopia och Bläck - Kopiebok. Se Kopia - Kopiepress. Se Kopia - Kopiera. Se Kopia - Kopisch, August - Kopist var benämningen å en lägre tjenstemannaklass inom adminstrationen - Kopitar, Bartolomej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådraga sig uppmärksamhet af Cornelius genom modellen
till en sittande Kristus. Han erhöll derefter
ett stipendium samt fick flere beställningar från
konungen och kronprinsen af Würtemberg. K. har
utfört både religiösa och antikt allegoriska arbeten
(De fyra årstiderna, En triton m. fl.), byster och
medaljongsporträtt af höga personer (såsom tyske
kejsaren och kejsarinnan) samt ett par stora berömda
marmorkaminer för residenset i Stuttgart.
Koph, zool., bibelns namn på hamadryaden (se d. o.).
Kopia (Fr. copie, af Lat. copia, förråd), egentl.
genom afskrift åstadkommet mångfaldigande af en bok;
afskrift af en skriftlig handling; troget aftryck;
efterbildning, reproduktion af ett konstverk,
gjord af någon annan än konstnären sjelf och noga
öfverensstämmande med originalet i afseende på
materialet samt alla detaljer af formgifning och färg,
medan deremot formatet icke behöfver vara likadant. –
Kopiepress, enkel skrufmaskin, medelst hvilken man å
köpmanskontor plägar åstadkomma aftryck af afgående
bref i den s. k. kopieboken, hvars blad utgöras af
silkespapper. Härtill nyttjas ett särskildt slags
bläck, kopiebläck (se Bläck). – Kopiera, göra en
kopia; taga afskrift eller aftryck af; måla efter
en originaltafla.
Kopiebläck. Se Kopia och Bläck.
Kopiebok. Se Kopia.
Kopiepress. Se Kopia.
Kopiera. Se Kopia.
Kopisch, August, tysk skald och målare, f. 1799 i
Breslau, idkade konststudier i Prag och Wien, men
en olyckshändelse förderfvade hans hand, så att den
blef oduglig att föra penseln. Då han blef öfvertygad
om att det onda icke kunde hjelpas, lemnade han Rom,
der han vistats någon tid, for till Neapel och lefde
der i förtroligt umgänge med August von Platen
under studier af folklif och folkpoesi. För sitt
glada lynnes skull var han en gunstling hos alla
klasser i Neapel. Han blef t. o. m. bragt upp på
scenen af lustspelsförfattaren Carnarino under namn
af Don Agosto Prussiano, ja han vardt en fullkomligt
populär person, sedan han en dag vid simning upptäckt
"den blå grottan" under klipporna på Capri. K. bodde
i Neapel 5 år. 1828 återvände han till Tyskland
och slog sig ned i Berlin, der han erhöll pension
och titel af professor. De sista 4 åren af sitt
lif bodde han i Potsdam, sysselsatt med att på hög
befallning skrifva historien om dess kungliga slott
och trädgårdar. Han dog i Berlin d. 3 Febr. 1853. –
K. är som skald märklig för sin friska humor samt
för sin framställnings åskådlighet och sköna form,
hvilken berodde på hans konstnärliga begåfning och
på inverkan från Platen. Mindre framstående såsom
allvarlig ode-lyriker, emedan allt djupare allvar var
honom motbjudande, är han deremot förträfflig såsom
vislyriker i den lustiga folktonen (t. ex. hans i hela
Tyskland populära visa om Noak; öfvers. till svenska
i "Dikter från främmande land" af C. R. Nyblom). Men
högst står han
som lyrisk-episk berättare och som humoristisk
framställare af bilder ur sagoverlden samt af
populära skämtdikter (Die Heinzelmännchen, Die
zwerge auf dem baume, Der klopfer m. fl.). K. har
öfversatt Dantes "Divina commedia" och
utgifvit en samling af italienska folkvisor
i öfversättning. – Af hans taflor må nämnas
Solnedgång i pontinska träsken och Blå grottan.
C. R. N.
Kopist (Fr. copiste, af copier, afskrifva, således
en, som gör afskrifter; se Kopia) var benämningen
å en lägre tjenstemannaklass inom administrationen,
företrädesvis K. M:ts kansli. Titeln förekommer redan
i Gustaf II Adolfs kansliordningar af åren 1620 och
1626. De sista kopisttjensterna afskaffades vid den
omorganisation af nämnda kansli, som egde rum vid
ingången af år 1875. A. Th. S.
Kopitar, Bartolomej, österrikisk slavist, föddes
af bondfolk i byn Repnje i Oberkrain 1780. Till
sitt 9:de år vaktade han sin faders boskap och
kunde blott slovenska; sedan han genomgått skola
och gymnasium i Laibach, tillbragte han 8 år,
fr. o. m. 1799, först som huslärare, sedan som
sekreterare hos baron S. Zois. Utom andra studier
kom han under denna tid att sysselsätta sig mycket
med sitt modersmål och författade en Grammatik der
slavischen sprache in Krain, Kärnten und Steyermark
(1808) med en inledande öfversigt öfver de slaviska
folken och språken samt den slovenska grammatikens
historia och ett utförligt tillägg om den slovenska
literaturen. Intet annat slaviskt språk kunde vid den
tiden uppvisa en grammatik af sådant vetenskapligt
värde. 1808 begaf K. sig till Wien för att studera
juridik, men blef snart förordnad till censor för
slavisk och grekisk literatur samt anställd vid
hofbiblioteket. Som censor gjorde han bekantskap
med Vuk Stefanovitj Karadjitj och hade på hans
lifsriktning och verksamhet ett stort inflytande. Som
bibliotekstjensteman skickades K. 1814 till Paris
för att återföra de böcker och handskrifter, som
fransmännen 1809 tagit i Wien. K:s andra större
arbete var hans Glagolita Clozianus (1836),
hvari offentliggjordes ett handskriftfragment från
11:te årh., tillhörigt grefve P. Cloz i Trieste och
innehållande fyra delvis ofullständiga predikningar
af Chrysostomos, Athanasios och Epiphanios i
fornslavisk öfversättning. K. återgaf den glagolitiska
texten i cyrillisk transskription, bifogande det
grekiska originalet och latinsk öfversättning samt
grammatik och ordbok. I den utförliga inledningen
framställde K. först den satsen att det språk,
till hvilket Cyrillus och Methodius öfversatte de
heliga skrifterna, och som sedan blef de "ortodoxa"
slavernas kyrkospråk, var fornslovenska (icke
fornbulgariska). I detta arbete publicerades också
de berömda Freising-fragmenten, den äldsta urkund med
specifikt slovenskt språk. Senare utgaf han Hesychii
glossographi discipulus et epiglossistes russus in
ipsa Constantinopoli sec. XII–XIII (1839), en grekisk
handskrift från 11:te eller 12:te årh. (hemförd från
Konstantinopel i 16:de årh. af Busbek), till hvars
randglossor äro fogade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
