Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 8. Kaffrer - Kristdala / 1481-1482 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kran-ankare ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställe i kranhuset nyttjas än en ansättningsskruf,
anbragt i kikens mindre botten, än en gland med
packningsdosa, anbragt på kikens större botten. Skall
kranen endast användas såsom afloppskran från
ett kärl, kan den vara fäst direkt på kärlets
vägg; åt dess afloppsmynning gifves då en efter
omständigheterna afpassad form. – 2. Maskin,
hvarmed större tyngder kunna förflyttas i både
vertikal och horisontal riktning. Den förstnämnda
rörelsen åstadkommes medelst "spel" med erforderlig
utvexling, den sistnämnda rörelsen derigenom att
hela kranen på ett eller annat sätt ändrar ställning
eller plats. Med afseende på denna sistnämnda rörelse
förekomma följande slag af lyftkranar:

a) Mastkranen, en på en kaj fristående, fast kran, som
vid skeppsvarf och mekaniska verkstäder nyttjas för
att i fartyg, liggande invid kajen, insätta master,
ångpannor och andra större tyngder. En sådan kran
består af två



kranben af jernplåt eller trä, sammanbundna upptill
af ett tvärstycke och nedtill försedda med skor af
gjutjern, hvilka hvila uti gjutjernspannor, infällda
i kajmuren. Vid tvärstycket är öfre ginblocket
fast, och den från detta block kommande löparen
(kettingen) är ledd genom fotblock, placeradt vid
ena kranfoten, till ett spel, stående på något
afstånd från kranen, inåt kajen. Åt kranen kan
efter behag gifvas en lutande ställning såväl utåt,
öfver det invid kajen liggande fartyget, som inåt,
öfver kajen. I förra fallet stöttas kranen af stag
af jerntrådslina eller ketting, hvilka stag med
sina yttre ändar äro fästa vid kranens tvärstycke
och med de inre ändarna äro upplindade på vindspel,
placerade på längre afstånd från kranen, inåt kajen. I
senare fallet stöttas kranen, så att den ej kan falla
inåt öfver kajen, af två sträfvor, en för hvartdera
kranbenet. Dessa stöttors lutning regleras medelst
kettingar, gående från sträfvornas öfre ändar ned till
ansättningsrullar, placerade invid kranens fötter.

b) Svängkranen är inrättad så, att en antingen
horisontal eller sned utliggare, i

hvilken lasten lyftes, svänges omkring en vertikal axel.
Denna kran kan vara fast eller flyttbar,



beroende af huruvida den vertikala axeln är orubbligt
fäst på ett visst ställe, eller om den är fäst i en
vagn, som kan förflyttas utefter en spårväg.

c) Flyttbara jernvägskranen och flyttbara tak-kranen
(E. travelling cranes) bestå af två hufvuddelar: en
ram, som på jernvägs-spår kan förflyttas i horisontal
riktning, samt ett spel, som återigen kan förflyttas
på förenämnda ram i en riktning vinkelrät mot den,
i hvilken hela ramen förflyttas. I spelet lyftes
lasten, hvilken således kan flyttas till hvilket
ställe som hälst inom det område, som bestämmes af
utsträckningen af den spårväg, på hvilken ramen rör
sig, och den ofvanpå ramen befintliga spårvägen för
spelet. J. G. B.

Kran-ankare l. bog-ankare, sjöv. Se Ankare,
sp. 793.

Kranaos, urgammal sagokonung i Athen, säges
hafva lefvat samtidigt med den deukalionska
öfversvämningen och blifvit från regeringen
undanträngd af Amfiktyon. Såsom hans döttrar nämnas
Kranae, Kranaichme och Atthis. Enligt sagan hafva
Athens äldste, pelasgiske, innebyggare kallats
kranaer (Grek. kranaoi), d. v. s. de på bergshöjderna
boende, likasom staden Athen sjelf vid denna tid skall
hafva hetat Kranaa l. Kranaai. A. M. A.

Kranbalk, skeppsb., ett från fartygets bog snedt
utskjutande timmer, som nyttjas vid ankarets kattning,
och hvilket derför är i yttre änden försedt med
skifgatt för kattginan. Som kranbalken vid ankarets
kattning uppbär ankarets hela tyngd, förbindes han
omsorgsfullt till bogen, hvarjämte han underifrån
stöttas af ett träknä, kranbalkstryckaren, hvilket
knä med sin gren fogas till kranbalkens underkant
och med sin bål till bogen. Kranbalken är vid yttre
änden försedd med kip för penterlinan samt lås för
ankarets fällning. Ankarets kattning och kipning
tillgå på följande sätt. Sedan ankaret genom
hemvindning af ankarkettingen blifvit upplyft så högt,
att dess kläm (eller röring) kommit straxt upp under
bogklyset, hugges kattgineblockets hake i klämmen
(röringen), hvarefter ankaret medelst kattginan
(a) upplyftes så, att klämmen kommer upp under
kranbalken. Under det att ankaret sålunda kattas,
utstickes naturligtvis erforderlig längd af
ankarkettingen genom klyset. Efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>