Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronometer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från dess södra strand och 25 km. från Petersburg,
midtför Nevas mynning, hvilken K. fullständigt
beherskar. Staden är Petersburgs förmur från
sjösidan, ryska rikets vigtigaste sjöfästning
och förnämsta krigshamn äfvensom station för
ryska östersjöflottan. Inloppet till Petersburg
n. om ön Kotlin, skyddadt af en rad flankerande
batterier, är stängdt af sandbankar tvärs öfver
från ön till Lissi Nos på fastlandet och kan endast
passeras af fartyg, som ej ligga djupare än 4,5
m. Det södra, egentliga inloppet är starkt befäst
medelst tre linier fort och batterier, hvilka äro
byggda på granitunderlag i hafvet och armerade
med kanoner af gröfsta kaliber. På stadens södra
sida ligga tre hamnar: vesterut handelshamnen,
som kan rymma 1,000 fartyg, bredvid denna en hamn,
som hufvudsakligen begagnas för reparation och
utrustning af fartyg, samt österut krigshamnen,
omgifven af en molo. Staden är regelbundet byggd
och omgifves af skansar, raveliner och grafvar,
hvilka samtliga äro förenade medelst en hög vall. Den
indelas i kommendants- och amiralitetsstaden, har
ett stort antal kyrkor och läroanstalter (bl. a. en
styrmansskola och en matrosskola), marinhospital,
arsenaler, krigsförrådshus af alla slag, kaserner,
dockor, skeppsvarf, maskinfabriker m. m. Innevånarnas
antal utgör omkr. 50,000, men vexlar betydligt
efter årstiderna, emedan en del af befolkningen
lemnar staden om vintern. K. besökes af 3–4 tusen
fartyg årligen, i det att nästan alla till Petersburg
destinerade fartyg anlöpa K., der de mera djupgående
lossa sin last, hvilken sedan föres i mindre fartyg
och pråmar till hufvudstaden. Om vintern, då hamnen
är isbelagd från Nov. till April, eger samfärdseln
med Petersburg rum medelst slädar på utstakad bana. –
K. anlades af Peter den store 1710. Under Krim-kriget
uppträdde i Maj 1855 en engelsk-fransk flotta utanför
staden, men afstod från hvarje försök att angripa
fästningen. – 2. (Ung. Brassó.) Komitat i sydligaste
Siebenbürgen, mellan Valakiet samt komitaten
Fogaras och Háromszék. Areal 1,797 qvkm. 83,929
innev. (1880). Komitatet kallas äfven Burzenland,
efter Burza, en biflod till Aluta, är ett rikt
åkerbruksdistrikt, ehuru det ligger högt och har
ett kallt klimat, samt bebos af en industriidkande
befolkning, bestående af tyskar, magyarer, valaker,
armenier och greker. Omkr. 40,000 äro lutheraner och
32,000 icke unerade greker, de öfriga katoliker och
reformerta. – 3. (Ung. Brassó, Rum. Brassiovu, på
ortens dialekt Krünen.) Hufvudstad i ofvannämnda
komitat, ligger i en trång dal i Transsylvanska
alperna och består af en inre stad (från 13:de årh.),
omgifven af 3 förstäder: Bulgarei, hufvudsakligen
bebodd af rumaner, Altstadt (Brassó) och Blumenau
(Bolomya). Den inre staden var fordom omgifven af
starka murar med bastioner och en bred, djup graf, men
nu återstå endast några portar. Den har en alltigenom
tysk prägel och en befolkning, som till 3/5 utgöres
af tyskar. Äfven Altstadt, som bebos af sachsare och
rumanska köpmän, har en tysk anstrykning, medan det
oregelbundet byggda Blumenau väsentligen är
magyariskt. Hela K. hade 1880 29,584 innev.,
deraf mer än 10,000 voro tyskar, 9,000 rumaner
och 4,000 magyarer samt resten armenier, greker
och judar. Bland byggnader i staden utmärker sig
den gotiska protestantiska kyrkan, som uppbyggdes
1385–1425, men nästan alldeles försfördes vid den
stora eldsvådan 1689. På nordöstra sidan af staden
ligger en liten fästning. K. är den förnämsta handels-
och fabriksstaden i Siebenbürgen. Synnerligt liflig
är metall- (jern- och koppar-) industrien.
Kronsömmen, anat. Se Hufvudskål.
Kronthal. Se Kronberg.
Krontramp, veterinärmed., sår i hofbandet, uppkommet
derigenom att en häst sjelf med haken af skon på
motstående ben trampat sig eller af en annan häst
blifvit trampad å nämnda kroppsdel. Jfr
Hoflidanden.
Krontranorna, Geranarchus, zool., höra till
tranornas familj (Gruidae), vadarnas ordning
och foglarnas klass. Näbben är rät, kortare än
hufvudet, kägelformig; näsborrarna äro runda och
belägna framför näbbens mjuka hud. Hjessan är hög,
hvälfd. Vingarna äro breda, med de mellersta pennorna
mindre korta och de bakre trubbiga, styfva, icke
hängande eller räckande till vingspetsen. Hufvudet
täckes ofvan af korta, uppstående, lösa fjädrar,
baktill af en hög tofs af vridna, uppåt breda borst;
kinderna sakna fjädrar. – Hit hör påfogeltranan,
G. pavonina, som är svart, med blåaktig anstrykning,
rent hvita vingtäckare, öfverarmens pennor rostbruna,
de sista guldgula, kinderna ofvantill köttfärgade,
nedtill högröda, näbben svart, i spetsen hvitaktig,
benen svartgrå samt hufvudtofsen svart och
guldgul. Längden stiger till 1 m. Arten är hemma
i mellersta Afrika. Påfogeltranan uppehåller sig i
par eller flockvis vid buskbevuxna stränder eller
i glesa skogar, hvarifrån hon flyger öfver till
flodholmarna. Egendomliga äro de dansrörelser,
som hon utför vid själsintryck: hon hoppar (omkr. 1
m.) upp i luften, öppnar vingarna något litet och
sätter ned fötterna dansande, ofta först den ena
och derefter den andra foten. Fogeln blir lätt
tam och är mycket omtyckt i zoologiska trädgårdar,
emedan han plägar börja dansa, då han hör musik. I
vilda tillståndet är denna trana särdeles skygg.
C. R. S.
Kronvasall, omedelbar vasall under kronan. Jfr
Länsväsende.
Kronverk. Se Framskjutna utanverk.
Kronärt. Se Coronilla.
Kronärtskocka (om ordets härledning se Ärtskocka),
bot. Se Cynara.
Krook [krok], Samuel, almanackutgifvare, f. i
Småland på 1660-talet, blef filosofie magister i
Upsala 1688, utnämndes till professor i matematik vid
universitetet i Pernau 1701, men tillträdde aldrig
sin tjenst, utan qvarstannade i Sverige och bosatte
sig i Stockholm. Död 1716. – K. utgaf 1691 en almanack
efter Upsala horisont och 1692–1716 årligen almanacker
efter Stockholms horisont. 1708 utgaf han en almanack
efter Stockholms och en efter Lunds horisont. De små
uppsatser, hvilka han enligt tidens sed införde i
almanackorna, äro vanligen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
