Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd / 319-320 (1885) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kylberg ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på anstiftan af arkonten Megakles. hufvudmannen
för alkmaionidernas mäktiga slägt. Då under den
följande tiden svåra olyckor hemsökte staten,
såg man deri en gudarnas straffdom för det brutna
löftet och kränkningen af religionens helgd. Tyngst
hvilade förbannelsen öfver alkmaioniderna, hvilka
derför på Solons föranstaltande förvisades ur landet,
hvarefter den fromme och vise Epimenides från Kreta
inkallades för att genom en religiös rening befria
landet från blodskuld. A. M. A.

Kylskada. Se Frostskada.

Kylskepp, stora, flata kärl (af sten), i hvilka vid
bränvinsbränning mäsken afkyles; i ölbryggerier
stora fyrkantiga cisterner af trä eller, bättre,
af jernplåt l. tackjern. i hvilka vörten afkyles.

Kylugn. Se Glasfabrikation.

Kylvagnar, ett slags jernvägsvagnar, hvilka
äro afsedda för fortskaffande af ömtåliga
födoämnen (mjölk, fisk, kött, vildt) under
sommarmånaderna. Kylvagnaraa äro vanligen hvitmålade
och förete samma inrättning som isskåp. I hvarje
vagn finnas två större isbehållare, som fyllas genom
öppningar i taket, och hvilkas afloppsrör utmynna
under vagnen.

Kyma, Kymation (hårdt k; af Grek. kyma, våg,
våglik linie), ett ornament, hvaraf den grekiska
byggnadskonsten betjenade sig för att pryda sådana
linier eller listverk, i hvilka en konflikt mellan
stöd och börda, bärande och belastning, skulle
åskådliggöras. Det består i sina olika former af
bredvid hvarandra ställda, kraftiga, i allmänhet
odelade blad med omböjda eller nedåt böjda spetsar
och bildar en motsats å ena sidan till sima, den
krönande orneringen, med dess uppåtriktade blad och
blommor, å den andra till de olika slagen af löpande
ornament eller bandornament, torer, flätor, tenier,
meandrar, perlsnören o. s. v., som åskådliggöra ett
sammanbindande. Kymats hufvudformer äro tre: det
doriska, echinus-kymat och det lesbiska. Det doriska
kymat består

Doriskt kyma.

af breda, nästan fyrkantiga blad med mer eller
mindre djupt, men ej ända till bladbasen omböjda
spetsar. Profilen visar en stigande hålkäl (se
d. o.). Skilnaden mellan de särskilda bladen uttryckes
med målning på den gemensamma profilen. Ornamentet
förekom å antkapitäl (se Anter) inom den doriska
stilen, men hade ej någon vidsträcktare användning. –
Echinus-kymat, så uppkalladt efter den byggnadsdel,
der det företrädesvis användes, är bildadt af ovala
blad med rundad eller skarp spets, mellan hvilka
framsticka spetsarna af en bakre räcka. Hufvudbladen
kunna tänkas dubbelvikna, så att spetsen täcker
basen. Profilen närmar sig en qvartcirkel, men var
under den bästa tiden rakare än denna och med skarpare
krökning. Måladt förekommer detta kyma å det
doriska kapitalets echinus; utfördt i relief,

Echinus-kyma.

har det erhållit en vidsträckt användning å den
joniska och korintiska ordningens byggnader, t. ex. å
kapitälets echinus och abakus samt å de listverk,
som skilja bjelklagets (entablementets) olika delar:
arkitrav, fris och kranslist. – Det lesbiska kymat
visar hjertformiga,

Lesbiskt kyma.

upptill med hvarandra förenade blad, mellan
hvilka framskjuta andra bladspetsar. Profilen är
karnisformig. Det användes ungefär på samma sätt
som echinus-kymat och ofta tillsammans med detta
i rikare listverk, hvarvid det lesbiska ställes
öfverst. – Båda de senare formerna upptogos af romarna
och undergingo dervid åtskilliga förändringar. Det
romerska echinus-kymat visar blad, som antagit formen
af ägg, med bladkanten genom en skarp inskärning skild
från den tjocka, svällande midten. Mellan bladen synas
pil-lika spetsar. Det sålunda bildade listverket har
fått namnet äggstaf. – Det lesbiska kymats hjertlika
blad och mellan dem befintliga hjertlika mellanrum
hafva uppfattats såsom fält, hvilka blifvit fyllda med
en sjelfständig blad- eller blomsterornering, eller
har den karnisade profilen ornerats med omvexlande
uppåt och nedåt vända blad och blommor. Ej häller
har skilnaden mellan kyma, sima och band här så
noga iakttagits. Från denna friare uppfattning
af de stränga grekiska formerna har renaissancen
med derpå grundade stilarter sedermera utgått i
sina många mer eller mindre lyckliga ombildningar.
Upk.

Kymbo, socken i Skaraborgs län, Vartofta härad,
Slättängs tingslag. Arealen 1,981 har. 477
innev. (1883). Annex till Hvalstad, Skara stift,
Vartofta kontrakt.

Kyme [hårdt k], den mest betydande bland de
forngrekiska städerna inom landskapet Aiolis
(Aeolis) på Mindre Asiens vestra kust. K. var
äfven kändt under namnet Frikonis, såsom grundadt af
nybyggare från berget Frikion i Lokris. I historien
framträder K. icke synnerligen, och dess innevånare
ansågos vara föga begåfvade. Från K. härstammade dock
historieskrifvaren Eforos och, enligt sagan, äfven
skalden Hesiodos. Bland dess kolonier märkas Side
i Pamfylien, möjligen äfven Smyrna, samt Cumae (se
d. o.) i Kampanien. A. M. A.

Kymmene, F. Kymi [hårdt k]. 1. Elf i Finland,
i vidsträcktaste bemärkelse omfattande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>