Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnteorien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
början muntligen eller skriftligen närmare utvecklas.
I. Afz.
Kärr, lågland och sank, tidtals vattendränkt mark,
vanligen något gräsbevuxen, stundom till och med
trädbärande. Oftast utgöra kärren af skilda, aflopp
saknande, lägre delar af skogsmark eller torr mark
i allmänhet. Genom afdikning kunna de i många
fall torrläggas och odlas. Kärrbottnen består
för det mesta af lera, leriga jordarter eller
gytja. Om en yttre torfbetäckning förekommer,
är denna vanligen ganska tunn, till skilnad från
hvad förhållandet är hos många mossar. Flacka,
vattendrankta, gräsbärande marker längs bäckar och
åar benämnas merendels mader. Jfr Mosse, Myr, Träsk.
E. E.
Kärrbo, socken i Vestmanlands län, Siende
härad. Arealen 3,930 har. 620 innev. (1883). K. utgör
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vesterås
stift, domprosteriet.
Kärrebyssor. Se Artilleri och Kanon, sp. 173.
Kärrgrodslägtet. Se Lökgrodslägtet.
Kärrhökarna, Circini, zool., bilda en underfamilj
inom de falkartade roffoglarnas familj, roffoglarnas
ordning och foglarnas klass. De hafva näbben liten,
svag, hoptryckt, utan tand bakom öfverkäkens
eller inskärning vid underkäkens spets och med
ovala näsborrar. Tyglarna äro borstbeklädda. Bakom
öronöppningarna, hvilka äro något större än hos
andra dagroffoglar, finnes en halskrage af styfvare,
mot spetsen bredare och böjda fjädrar. Vingarna och
stjerten äro ganska långa, benen höga, med de delvis
plåtbelagda tarserna längre än mellantån (med klo),
runda trampknölar under de mellersta tålederna,
hudveck mellan tårna samt smala och föga krökta
klor. Kärrhökarna vistas enstaka eller parvis på
slättbygder nära vatten, stryka lågt och långsamt fram
öfver åkrar, ängar och vattensamlingar, äro rofgiriga,
lefva af råttor, sorkar, kräldjur, groddjur, fisk
och insekter, men äfven af fogelungar och foglar,
hvilka de dock icke förmå bemäktiga sig i flygten,
sitta nästan aldrig i träd, utan på marken, hvarest de
dock röra sig otympligt, bygga sina på marken belägna
bon af risqvistar, gräs och vass samt lägga enfärgade
eller något fläckiga ägg. Af detta slägte häcka i
Sverige två arter, hvarjämte två andra förekommit
tillfälligtvis. – Af ängshöken, Circus cinerascens,
är hannen ofvan askblå, med hvita fläckar i nacken,
under hvit, med roströda spolfläckar och i slaksidorna
tvärband. Handpennorna äro svarta, armpennorna ljust
askblå, med ett svart tvärband, stjerten askblå, dess
sidopennor med hvita och roströda tvärband samt grå
spetsar. Fogelns längd är 40 cm. Honan, som blir 42
cm. lång, är ofvan brun, med rostgrå fjäderkanter
och hvitaktiga fläckar i nacken, har blekt rostgul
halskrage, med små svartaktiga fläckar, och är under
blekt rödgul, med brunröda längdfläckar. Handpennorna
äro undertill hvitaktiga, med sneda, svarta band,
stjerten brun, med mörkare tvärband, och dess
sidopennor inåt rödhvita, med breda, rödaktiga
tvärband. Arten är några få gånger anträffad
i Skåne. – Hannen af stepphöken, C. pallidus,
är ofvan ljust askblå, hvit på pannan och kinderna,
under hvit, med strupen, halsen och frambröstet
stötande i askblått. Öfre stjerttäckarna hafva hvita
och grå tvärband; handpennorna äro grå, till en del
med svarta spetsar, stjerten grå och dess yttersta
pennpar hvitt, med breda, grå tvärband. Fogelns
längd utgör 44 cm. Honan, som är obetydligt större,
är ofvan brun, delvis med ljusare fjäderkanter,
under ljust rostgul, med breda, bruna längdfläckar på
bröstet och smalare, roströda på magen. Halskragen är
hvitaktig, med bruna spolstreck; öfre stjerttäckarna
äro hvita, med bruna tvärband, vingpennorna gråbruna,
invändigt ljust rostgula, med bruna tvärband och
stjertens tre mellersta pennor grå, de öfriga ljust
rostgulaktiga, med bruna tvärband. Stepphöken har
några få gånger blifvit anträffad i Götaland. –
Om blåhöken, C. pygargus (C. cyaneus) se Blåhök. –
Bruna kärrhöken, C. aeruginosus, har (hannen) hufvudet
och halsen ofvan rostgula, med svarta spolstreck,
är för öfrigt ofvan brun samt har strupen rostgul,
med svarta spolstreck, öfriga undre delar mörkt
rödbruna, vingarna gråbruna och stjerten brun,
med blek spets. Fogelns längd är 54 cm. Honan har
hufvudet, halsen ofvan och framryggen ljust rostgula,
med svartbruna längdstreck, är för öfrigt ofvan
gråbrun, med en rostgulaktig fläck utefter vingen
och en dylik längs skuldrorna, samt har strupen af
halsryggens färg, bröstet hvitaktigt, med bruna
längdfläckar, öfriga undre delar mörkt rödbruna,
delvis med rostgula fjäderkanter, och stjerten
roströd. Längden är 57 cm. Den häckar sparsamt i södra
och mellersta Sverige. – Ungarna af alla fyra arterna,
hvilka äro svåra att särskilja i alla åldrar, äro mer
eller mindre bruna till färgen och närma sig honan
till utseendet.
Öfversigt af arterna:
| A. | De första armpennorna ej längre än
handtäckfjädrarna. Yttre fanet af 1:sta–4:de handpennorna urringadt. | |
| a. | Halskragen framtill afbruten. Första vingpennans
inskärning ligger 30 mm. bakom handtäckfjädrarnas spets. 1. Circus cinerascens. | |
| b. | Halskragen framtill hel. Första
vingpennans inskärning ligger vid handtäckfjädrarnas spets. 2. C. pallidus. | |
| B. | De första armpennorna räcka 30 mm. utom
handtäckfjädrarna. Ytterfanet af 1:sta–5:te handpennorna urringadt. | |
| a. | Halskragen framtill fullständig. Vingarna räcka
föga utöfver tre fjerdedelar af stjertens längd. 3. C. pygargus. | |
| b. | Halskragen framtill afbruten. Vingarna räcka
till stjertspetsen. 4. C. aeruginosus. | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
