Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärnteorien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
simflikar. Arterna vistas mest på sumpiga och våta
ställen, hälst med dybotten och gungvall, bland
tätt starrgräs, men undvika rörsamlingar och vassar,
trätfas dock någon gång på fast ängsmark, t. o. m. på
åkrar. De simma väl, springa förträffligt och dölja
sig i gräset med utomordentlig skicklighet. Egentliga
kärrhönan, Ph. porzana, är i våpdrägt ofvan olivbrun,
med svarta fläckar samt hvita punkter och streck,
askblå på hakan och öfre framhalsen, olivbrun, med
askgrå anstrykning och hvita fläckar, på halsen nedåt
och utefter dess sidor samt på bröstet, hvitfläckig
på vingarna och hvit på magen. Vingpennorna äro
bruna, den första med hvit utkant, stjerten svart,
med olivbruna kanter, näbben grön, med gulaktig
underkäk, och benen grönaktiga. Längden är 21,6 cm. I
höstdrägten är hakan hvit. Hon häckar ej så sällsynt
i södra och mellersta Sverige, förekommer för öfrigt
i hela Europa, utom i dess nordligaste delar, och
i vestra Asien samt förråder sig genom sitt skarpa,
hvisslande läte, som höres mest morgon och afton. –
Lilla kärrhönan, Ph. parvum, är (hannen i vårdrägt)
olivbrun ofvan, svart, med spridda, hvita streck, på
framryggen, blågrå på hufvudets sidor, framhalsen och
bröstet samt gulbrun, bakåt hvit- och svartfläckig,
på underlifvet. Näbben är grön, med gul spets,
benen gröna. Längden är 18 cm. I vårdrägt har
honan hakan och halsens sidor hvita samt framhalsen
och bröstet rostgulaktiga. Fogeln i höstdrägt är
undertill hvit, med gråbruna fläckar på bröstet och
kroppssidorna. Denna kärrhöna, hvilken har ungefår
samma utbredning som föregående art, men går längre
öster ut i Asien, har blifvit skjuten på Gotland
och i Småland, i hvilket landskap hon befunnits
häcka. C. R. W.
Kärrklöfver. Se Kråkklöfver.
Kärrkrokodilen. Se Krokodilslägtet.
Kärrmesen. Se Entitan.
Kärr-rör. Se Calamagrostis.
Kärrsköldpaddslägtet. Se Emys.
Kärrsnäppan, Totanus glareola, zool., hör till
de snäppartade foglamas familj (Totanidae) inom
vadarnas ordning och foglarnas klass. I sommardrägt
är hon ofvan svartbrun, med hvitaktiga fläckar och
fjäderkanter, under hvit, med bruna fläckar på halsen
och frambröstet. Öfvergumpen är hvit, handpennorna
svartbruna, stjerten försedd med mörkbruna och hvita
tvärband, näbben svart, med grönaktig underkäksrot,
och benen gulgröna. I vinterdrägt bära hufvudet,
framryggen och skuldrorna rostgulaktiga fläckar, och
kräfvans sidor äro grå, med mörka fläckar. Fogelns
längd är 21 cm. Kärrsnäppan förekommer tämligen
allmänt häckande i hela Sverige, i kärr och
mossar. Hon håller mycket larm i närheten af sitt
bo, som lägges på marken, stundom dock i lägre träd
i något kråk- eller trastbo o. d. Hon flyger under
gällt skrik af och an öfver den, som nalkas, och
sätter sig dervid på störar, stenar, buskar och i
träd. Härvid är hon föga försigtig, och man kommer
henne då ofta helt nära. C. R. S.
Kärrstorp. 1. Socken i Malmöhus län, Färs
härad. Arealen 2,171 har. 1,279 innev. (1883).
K. utgör ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds
stift, Färs kontrakt. – 2. Socken i Malmöhus län, Oxie
härad. Arealen 1,194 har. 709 innev. (1883). K. bildar
med Glostorp ett till Lunds universitet hörande
prebendepastorat af 2:dra kl., Lunds stift, Oxie
kontrakt.
Kärrsångareslägtet, Calamoherpe, zool., hör till
familjen sångare (Sylvidae) inom tättingarnas
ordning och foglarnas klass. Näbben är långsträckt,
vid roten bred, utåt hoptryckt, försedd med tydlig
ryggkant, och har icke käkkanterna inböjda under
näsborrarna. Pannan är mycket platt, smal och
långsträckt samt löper spetsigt ut i näbben. Vingarna
äro korta eller medelmåttiga, afrundade, fötterna
tämligen starka, med långa klor, stjerten lång och
starkt rundad samt färgen ofvan gråbrun. Arterna af
detta slägte lefva vid vattendrag och stillastående
vatten bland buskar, rör och vass, hvari de dölja
sig och hvarpå de klättra, men äfven bland gräs, säd
o. s. v. i närheten af våta ställen. Sitt bo bygga de
med mycken konstfärdighet och fästa det mellan vass-
och rörstrån, andra örter eller videbuskar. Sången
är hos några arter omvexlande samt uppstämmes,
då fogeln sitter eller höjer sig upp i luften,
och fortsättes ofta långt in på natten. –
Säfsångaren, C. schoenobaenus, har hufvudet och halsen
ofvan samt ryggen olivgrå, med en svartbrun fläck i
midten af hvarje fjäder. Öfver ögat går ett bredt,
gulhvitt band och genom ögat ett brunt. Öfvergumpen
samt de öfre och undre stjerttäckarna äro enfärgadt
rostbruna, undre kroppsdelarna hvita, med rostgul
anstrykning, som är tydligast på bröstet, sidorna och
skänklarna, vingpennorna mörkbruna, med smala olivgrå
kanter, stjerten kantigt afrundad, med mörkbruna, i
spetsen blekare pennor. Fogelns längd går ända till
13,6 mm. Ungen är ofvan rostgul, med långsgående,
svarta fläckar, under blekt rostgul samt har ving-
och stjertpennorna svartaktiga, med breda, rostgula
kanter. Denna sångare häckar allmänt i södra och
mellersta Sverige i vassar, i hvilka han flitigt är
i rörelse. De 5 äggen äro smutshvita eller rostgrå,
med bruna prickar och streck. Fogelns sång är liflig,
skärrande och föga utmärkt. – Traströrsångaren,
C. turdoides, är ofvan mörkbrun, under rostgulaktigt
hvit, ljusare på strupen och bröstets midt. Öfver
ögat går ett gulhvitt band. Näbben är stark och liknar
trastarnas. Fogelns längd utgör 21 cm. Arten är hemma
i nästan hela Europa ända upp i Danmark, äfvensom i
vestra Asien (möjligen hör en vid Göteborg anträffad
kärrsångare till denna art). Sången är mycket stark
och föga behaglig. – Rörsångaren, C. arundinacea,
har öfre kroppsdelarna gråbruna, med rostbrun
anstrykning, i synnerhet på öfvergumpen och öfre
stjerttäckarna, strupen rent hvit, bröstet, magen och
undergumpen hvita, med svagt rostgul eller rostbrun
anstrykning, hvilken är märkbarast på sidorna,
vingpennorna mörkbruna, de innersta med breda kanter
af ryggens färg, alla med smala, hvitgrå spetskanter,
och stjerten starkt rundad, mörkbrun, med bleka
fjäderkanter, i synnerhet i spetsen. Fogelns längd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
