Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Laddningsförhållande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragonkår, hvarjämte äfven Stockholms skarpskyttar
der pläga manövrera. På det s. k. Drottningberget
vid L:s östra sida lät Karl XIV Johan uppföra en
paviljong, den s. k. Borgen. På södra sidan, vid
Djurgårdsbrunnsviken, byggdes 1881 en kasern för
Lifregementets dragonkår, der äfven kavalleriets
volontärs- och korpralsskolor äro förlagda. Det
som öfningsfält begagnade området har en areal af
omkr. 183 har.
Ladugårdshemman, kamer., frälsehemman, hvilka
i äldre tider sammanslagits med säterier såsom
afvelsgårdar. För att betraktas såsom ladugårdshemman
måste frälsehemmanen ligga inom samma socken
som säteriet och på högst 1/2 mils afstånd från
detta. Ladugårdshemmanen erhöllo enahanda skattefrihet
som säterierna, undantagandes rå- och rörsfriheten,
och räknas till "ypperliga frälset". Utom dessa
"frälseladugårdar" l. säteriladugårdar finnas i landet
kungsladugårdar (se d. o.). Kbg.
Ladugårdslandet, Stockholms nordöstra stadsdel,
har fått sitt namn af de tvänne kungsladugårdar,
som anlades på norra delen af k. Djurgården efter
den år 1527 verkställda indragningen till kronan af
der fordom befintliga, till Klara kloster hörande
hemman och lägenheter. Dessa ladugårdars egoområde,
i synnerhet det, som låg närmast staden, afsöndrades
småningom genom förläningar och donationer åt dels
korporationer, dels enskilde. I förra hälften af
1600-talet började stadens "Östra malm", såsom den då
benämndes, att bebyggas, särskildt sedan Stockholms
magistrat genom drottning Kristinas öppna bref och
privilegium af d. 5 Mars 1640 erhållit rättighet
att sälja tomter derstädes med vilkor att detta
skedde med företrädesrätt för kronans sjöfolk. Den
23 Sept. 1663 befallde förmyndareregeringen, att
en del af ladugårdsegorna skulle utskiftas till
"K. M:ts och rikets trogne män och råd på det de
dem med sirliga och förnäma lusthus samt träd-
och örtagårdar skola bepryda och bebygga", hvilket
medgifvande begagnades af flere och gifvit upphof till
flere gatunamn, t. ex. Gref Magni-, Gref Ture- och
Seved Bååts-gatan. Bebyggandet af L. fortgick sedan,
ehuru företrädesvis med mindre, oansenliga hus, och
sedan omkr. midten af 1870-talet har en synnerligen
liflig nybyggnadsverksamhet egt rum derstädes,
hvarigenom denna stadsdel i fråga om byggnadernas
storlek och praktfulla inredning samt gatornas
bredd öfverträffar stadens öfriga delar. Frånsedt
några kaserner, Humlegården (med k. biblioteket)
och några läroanstalter, upptages den af enskilda
hus; särskildt märkes den s. k. Villastaden,
närmast n. om Humlegården. För den nybyggda trakten
ö. om Humlegården har man börjat använda den gamla
benämningen Östermalm. Om L. såsom kyrkoförsamling
(35,024 innev, vid 1884 års slut) se Hedvig Eleonora.
Ladusvalan. Se Hirundinidea.
Lady [ledi], Eng. (Angels. hlaefdige, egentl.
utdelarinnan af brödet i huset, husmoder, af hlâf,
Sv. dial. lev, bröd, och dige, Isl. deigja, Sv. deja,
egentl. föreståndarinna för annans
egendom), engelsk titel, som ursprungligen tillades
gifta fruntimmer af hög rang, sedermera äfven ogifta
förnäma damer, och som numera begagnas om bildade
fruntimmer i allmänhet. Jfr Lord.
Laeken [laken], kungligt slott i Belgien,
n. om Bruxelles, bygdt 1782 för den österrikiske
ståthållaren i Nederländerna. Napoleon I köpte det
1806 åt sin gemål Josephine och bebodde det sjelf
tidtals. Den olyckliga exkejsarinnan af Mejico,
Charlotta, är född på slottet och har såsom enka bott
der några år.
Laelius, namn på en fornromersk familj, som synes
hafva stått i nära förbindelse med Scipionerna. Två
af dess medlemmar äro särskildt bekanta, nämligen:
1. Cajus L., vän till Publius Cornelius Scipio
Africanus d. ä. Han var denne följaktig till Spanien
och bistod honom der med råd och dåd, särskildt
såsom flottbefälhafvare. Äfven under fälttåget i
Afrika var L. verksam och utmärkte sig i slaget
vid Zama. På flere sätt använd i statens tjenst,
blef han, ehuru icke tillhörande nobilitetens krets,
troligen genom Publius Scipios inflytande, för år
190 f. Kr. konsul jämte dennes broder Lucius. L. var
en vältalig och personligen älskvärd man. – 2.
Cajus L., den förres son, vän till Scipio Africanus
d. y., var dennes medhjelpare vid eröfringen
af Kartago, sedan befälhafvare i Spanien och 140
f. Kr. konsul. L. umgicks först med en plan att
till afhjelpande af de sociala missförhållandena
låta utdela statsdomäner ibland folket; men han
afstod derifrån, då han insåg det häftiga motstånd,
som måste möta. Han var sedan Scipio behjelplig
att kämpa mot Gracchernas och deras anhängares
reformsträfvanden. L. var känd för sin vältalighet
och sitt mästerskap i språkets behandling samt för
det intresse, hvarmed han omfattade den grekiska
kulturen och sökte skaffa denna erkännande i
Rom. Fint bildad samt grundlig kännare af Greklands
literatur och konstodling, ifrade L. för att romerska
författare måtte träda i de grekiskes fotspår och
skapa inhemska konstverk. Kring honom och Scipio
samlades också en krets af vittra och för grekisk
bildning nitälskande män, såsom skalderna Lucilius och
Terentius, historieskrifvaren Caelius Antipater samt
flere förnäma gynnare af vetenskap, vitterhet och
konst. Sträfvandet inom denna krets gick särskildt
ut på formfulländning och finhet, hvilka under den
äldre tiden naturligt nog hade trädt tillbaka för
innehållet. Såsom exempel på den nya smakriktningen
kunna Terentius’ komedier gälla, hvilka till och med
af somliga påstodos vara författade af Laelius.
R. Tdh.
Laennec [lanne’ck och la-ene’ck], René Théodore
Hyacinthe, fransk läkare, föddes 1781, blef 1804
medicine doktor i Paris samt utmärkte sig snart
för sina grundliga forskningar inom patologiska
anatomien och diagnostiken. Han anställdes 1816 som
läkare vid Hôpital Necker i Paris och utarbetade der
den undersökningsmetod, som kallas "auskultation",
eller uppfattning medelst örat af sjukliga fenomen,
och hvilken metod han riktade med ett nytt instrument,
en ihålig cylinder, som numera kallas stetoskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
